MP:s nedgång i SCB:s mätning är ingen överraskning. Nu måste partiet kavla upp ärmarna och börja jobba praktiskt med den gröna politik Sverige behöver.
Miljöpartiet har haft en tuff period under sin tid vid regeringsmakten.
Inför valet 2014 var förhoppningarna stora om att partiet skulle bli tredje största parti.
I stället sprangs de förbi av Sverigedemokraterna och landade bara på 6,9 procent. Vad som hänt sedan dess är sorglig MP-historia.
Det lilla partiet med de stora visionerna om ett jämställt, jämlikt och hållbart samhälle har gått från att i periferin och från oppositionshåll framgångsrikt skandera ideologiska slagord till att faktiskt vara med och fatta beslut som ska fungera i praktiken, inte bara i teorin. Det stora glapp som har visat sig mellan idealism, ibland naivism, och pragmatism har också blivit en av orsakerna till det hårda fallet.
Kompromisslösa vallöften och valretorik har fått ge vika för att just kompromissa kring de stora frågorna. Inte minst har den hårda migrationspolitiken uppfattats som ett stort svek av väljarna. Liksom frågan om Vattenfalls kolverksamhet.
Listan kan göras lång med saker som skulle ske i den miljöpartistiska regeringsdrömmen, men som inte har kunnat förverkligas.
Partiets problem handlar dock inte bara om brutna löften.
I våras kunde inte bostadsministern Mehmet Kaplan på ett trovärdigt sätt förklara vad han gjort på en middag med turkiska högerextremister, något som tvingade fram hans avgång. Kort därefter fick även klimat- och miljöminister Åsa Romson lämna sin ministerpost såväl som sin språkrörsposition. Två gigantiska nederlag för MP.
Miljöpartiets trovärdighet som ett feministiskt parti fick sig dessutom en rejäl törn när Yasri Khan som kandiderade till partistyrelsen vägrade ta en kvinnlig reporter i hand, och det gjorde inte saken bättre att Åsa Romson fick lämna medan den manliga parhästen Gustav Fridolin fick stanna.
SCB:s färska väljarsiffror, som visar en statistiskt säkerställd nedgång för partiet sedan november från 5,9 procent till 4,7 procent, är därför ingen överraskning. Att så få valt att svara »Miljöpartiet« på frågan »Vilket parti skulle du rösta på om det vore riksdagsval någon av de närmaste dagarna?«, borde ge det regeringsvurmande partiet en kalldusch som får dem att vakna upp.
Det gick för fort för MP att hamna i regeringsställning. Att verka i opposition är en sak, att sitta vid makten en helt annan. Titta bara på Vänsterpartiet, som gått från 5,5 procent till 6,8 procent. MP:s höga svansföring i allt från hur snabbt man skulle vända på skolans resultat till att vilja ha en gränslös värld där alla ska kunna flytta precis vart de själva vill, visade sig vara lättare att prata om än att verkställa.
Nu vet man hur svårt det är. Miljöpartiets nedgång till trots, så är regeringens ställning stärkt enligt SCB-siffrorna.
Gustav Fridolin har förutsättningarna att utvecklas till en pragmatisk och strategisk idealist, det visar valet av rutinerade Peter Eriksson som ny bostadsminister. Om MP vill fortsätta regera efter nästa val, bör man sikta på att utveckla just den kombinationen hos alla sina företrädare. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och börja jobba praktiskt med den gröna politik Sverige behöver.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
