Sluta fingra på etableringsjobben

ledare C och L bör låta framförhandlade överenskommelser mellan parterna gälla. Politiska partier ska inte gå rakt in i jobbets kafferum och styra hur höga lönerna ska vara.

Av de 73 punkterna i januariöverenskommelsen är det framförallt fyra under rubriken jobb, företagande och hållbar tillväxt, som vänder upp och ner på den rådande svenska arbetsmarknadsmodellen. Ändringarna som C och L fått igenom har fått företagens intresseorganisationer att göra vågen.

Men på en punkt reagerar nu arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, tillsammans med de fackliga organisationerna med ilska och bestörtning. Det handlar om etableringsjobb för nyanlända och långtidsarbetslösa, där parterna hösten 2017 enades om en modell, som sedan godkändes i en avsiktsförklaring med den tidigare regeringen.

Svenskt Näringsliv, LO (med två undantag*), och Unionen stod bakom uppgörelsen där lägre lön kombinerat med kollektivavtalade villkor och studier samt en statlig lönesubvention skulle gälla för arbetsgivare med kollektivavtal.

Det var ingen liten utmaning organisationerna tagit sig an. I decennier har Sverige styrt bort från låglönejobb. Men nu har vi, som LO-ekonomerna framhåller, en arbetsmarknad där huvuddelen av de arbetslösa har kort utbildning och saknar kunskaper och erfarenheter som krävs på svensk arbetsmarknad. Med etableringsjobben ansåg sig parterna ha hittat en hyfsat enkel väg in.

Men allt ställdes alltså på huvudet via överenskommelsen från den 11 januari, där kraven på kollektivavtal för arbetsgivare tagits bort och etableringsjobben även utvidgats till bemanningsföretag.

Parternas protester borde få de två partier som driver kraven att backa. 

I Dagens Industri ger fack och arbetsgivare luft åt upprördhet och bestörtning över att deras överenskommelse nu sidsteppas. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe ser det som »djupt problematiskt« att staten via lagstiftning upprättar ett parallellt system för oorganiserade företag. Han tror även att det skulle sticka i ögonen om bemanningsföretag kan anställa nyanlända och långtidsarbetslösa med statliga subventioner för 8 400 kronor och sedan hyra ut dem för dubbla summan.  »Vi inom Svenskt Näringsliv har träffat en överenskommelse och det skulle vara ohederligt av oss att inte stå fast vid det«, säger han och de fackliga organisationerna understryker att allt bygger på att det finns kollektivavtal.

Hela uppgörelsen riskerar att falla ihop, tror Handels avtalssekreterare Per Bard och Kommunals ordförande Tobias Baudin uppmanar regeringen att dra tillbaks de nya kraven. »Vi utgår från att den modell som vi har förhandlat fram ligger fast«, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

Parternas protester borde få de två partier som driver kraven att backa och inse att vissa frågor måste kunna diskuteras utan ultimatum.

C och L är dock inte inne på någon kompromiss. Liberalerna hotar, som tidigare, med lagstiftning, något även Centerpartiet flitigt gått fram med.

Det är bra att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) förklarar att hon inte står bakom något lagstiftningskrav.

Ett land som i mer än 50 år haft en arbetsmarknadsmodell för förhandlingsordning och maktdelning ska inte behöva underkasta sig lagstiftningsdiktat från partier med ett sammanlagt väljarstöd på 8,6 respektive 5,49 procent.

Därför bör den av C:s chefekonom Martin Ådahl utlovade »dialogen mellan partierna, facken och arbetsgivarna« leda till mer respekt för framförhandlade beslut av en sådan dignitet.

Om inte väntar verkligt obehagliga tider där partier, genom att i lag bestämma vilka grupper som ska ha lägre lön, går rakt in i jobbets kafferum och pekar ut vem som ska tjäna vad. Demokrati är inte bara att rösta. Det är att alla intressen blir representerade och kommer upp på bordet. Då funkar varken liberalernas eller proletariatets diktatur.

Visa lite ödmjukhet och respekt för demokratin, Lööf och Björklund. Klåfingra inte mer på etableringsjobben.

*Fotnot: Av LO-förbunden har en majoritet sagt ja, men Transport och Byggnads har sagt nej.