LEDARE Den politiska tystnaden om de sjunkande inkomstpensionerna är orimlig och odemokratisk. Behandla det havererade pensionssystemet som den samhällskris det är.
Är pensionen ett bidrag eller uppskjuten lön? Svaret borde vara enkelt. Som yrkesverksam avstår man delar av sin lön till sin framtida pension i form av pensionsavgifter. Hela livets inkomster ska räknas in.
Men det senaste decenniernas utveckling visar att vi är på väg mot ett system där skillnaderna mellan att ha arbetat hela livet eller inte alls suddats ut. Inkomstpension för 40 års heltidsarbete med medelinkomst är för närvarande 500 – 1000 kr högre jämfört med grundpension till den som aldrig arbetat.
I mitten av 1980-talet fick en pensionär med en genomsnittlig industriarbetarlön en allmän pension motsvarande 90 procent av slutlönen.
Breda grupper befintliga och kommande pensionärer får idag, även efter ett långt yrkesliv mellan 45 och 50 procent av slutlön. Inte heller den som arbetar något år längre kan räkna med särskilt mycket mer.
Motsvarande standardsänkning finns inte i övriga Norden eller OECD, där genomsnittsersättningarna ligger runt 60 procent. I de bästa EU-länderna ger den allmänna pensionen runt 70 procent, vilket var tanken även efter att Sveriges pensionssystem ändrades för cirka 20 år sedan. Men de antaganden som gjordes då infriades inte.
Förutom att det krävs fler arbetsår för mycket lägre ersättningsgrad än tidigare kan systemet med automatisk »broms« sänka pensionen ytterligare, exempelvis om löntagarnas medelinkomster utvecklas långsammare än pensionsutgifterna.
Denna har slagit till och sänkt pensionerna tre gånger, 2010, 2011 och 2014. Senast med 2,7 procent, samtidigt som löntagarnas inkomster ökade ungefär lika mycket.
Den 16 oktober klubbade riksdagen ett nytt beslut om pensionerna som fortsätter på vägen till samma låga grundtrygghet för alla. Förslaget har tagits fram i en pensionsgrupp där 5 av 8 partier ingår och bara beslutet är offentligt.
I detta ingår höjda pensionsåldrar, höjda bostadstillägg och ett lyft för grundpensionerna. Men däremot ändras inte pensionsavgiften, trots krav från bland andra fackliga centralorganisationer och pensionärsförbund. De vill höja från dagens 17,21 procent till 18,5 procent, som tanken var när nuvarande system sjösattes.
Enligt PRO hade pensionärerna i snitt fått 1500 kronor mer per månad om denna högre procentsats, som riksdagen tog beslut om, använts från start.
I regeringens höstbudget framhålls att det är viktigt med ett så kallat respektavstånd mellan grundpension och det man får via inarbetade pensionspoäng: »För att upprätthålla drivkraften till arbete och pensionssystemets legitimitet är det dock viktigt att det alltid ska löna sig att arbeta. Pensionen för den som har arbetat ett helt arbetsliv bör därför vara betydligt högre än nivån för grundskyddet.«
Men den som inte betalat in några pensionsavgifter alls får istället samma pension efter skatt, 14 000 kronor, som en medelpensionär som betalat in över 2 miljoner kronor i avgifter till systemet, skriver Eva Eriksson, förbundsordförande för SPFseniorerna på SvD debatt.
Politiken har brustit när vi är »farligt nära en lika låg allmän pension för alla oavsett arbetsinsats, utan demokratisk debatt eller insyn i pensionsfrågorna«, konstaterar hon och ställer frågan: »Vad tusan får vi för pensionsavgifterna?«
Hon är inte ensam. Häromveckan demonstrerade PRO på 40 platser för högre pensioner. Och Daniel Barr, generaldirektör för Pensionsmyndigheten ser »påtagliga risker för att förtroendet kan erodera för pensionssystemet«.
Beslutet väckte också stark upprördhet bland Kommunals medlemmar, där hundratals hörde av sig till Kommunalarbetaren om att de inte orkar med en högre pensionsålder.
Höjda åldersgränser hjälper inte dagens pensionärer till en högre pension. Och utbildningsrelaterade skillnader i livslängd skapar även nya orättvisor mellan arbetarkvinnor med slitsamma jobb och högutbildade kvinnor med bättre hälsa och längre livslängd. Deras pensioner betalas delvis av att mindre friska arbetarkvinnor måste arbeta fler år eller få lägre pension.
Pensionärerna är den enda grupp i samhället vars inkomster kan sänkas utan att de kan göra något. Inte är det konstigt att pensionssystemet numera skapar mest otrygghet och pessimism när det vanvårdas istället för att värnas.
Till detta kommer det mycket starka missnöjet med ett nytt regeringsförslag till tjänstepensioner. Fyra miljoner löntagare hotas av sämre tjänstepensioner »genom en omotiverad och kostsam överreglering av ett EU-direktiv«, larmar såväl parterna på arbetsmarknaden som företrädare för den borgerliga alliansen.
Peter Hellberg, ny ordförande TCO har rätt i att det är allt annat än rimligt att stora delar av den breda medelklassen oroar sig för sin försörjning efter ett långt yrkesliv. Bästa sättet att återställa förtroendet är att höja avgifterna. Det ger trygghet i form av mer pension direkt.
Och självklart ska pensionsavgifterna över intjänandetaket, för närvarande cirka 40 250 kr per månad, gå till pensionssystemet och inte till något annat hål i statens kassa som idag.
Politikerna kan inte fortsätta tiga och låta konflikterna försvinna in i en pensionsgrupp utan insyn och offentlig redovisning av underlag och argument. Kom ut ur de hemliga rummen och ta debatten!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
