Bild: stock.xchng

SKB, Svensk kärnbränslehantering, har meddelat att de har valt Forsmark i Östhammars kommun för slutförvaret av Sveriges använda kärnbränsle. Beslutet sänder två signaler: att det verkligen är ett slutligt förvar det handlar om, samt att de har hittat den slutgiltiga lösningen på avfallsfrågan. Båda signalerna är felaktiga.

Kärnkraften är fortfarande en lika ohållbar och osäker energikälla som innan SKB:s beslut togs, med många obesvarade frågor om avfallet som den lämnar efter sig. SKB har förvisso gjort gedigna utredningar om geologin kring Forsmark under de senaste sju åren. Deras beslut är väl underbyggt. Men den lösning SKB har kommit fram till, kopparkapslar 500 meter ner i berggrunden, är inte helt okontroversiell.

Nu återstår en lång myndighetsgranskning innan ett regeringsbeslut kan tas om avfallets förvaring. Slutförvaret existerar alltså inte än – det som existerar är ett platsval från SKB, ett företag ägt av kärnkraftsindustrin. SKB är alltså part i målet och nu gäller det verkligen att de granskande myndigheterna på stort allvar utreder kritiken från både forskare och miljöorganisationer. Till exempel Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, MKB, anser att det finns fler alternativa metoder kvar att utreda och hänvisar till forskning som visar att kopparkapslar kan ha stora säkerhetsbrister.

Att låta SKB, med sina stora resurser, helt styra en livsavgörande fråga där de är en så tydlig part i målet vore ödesdigert. För perspektiven i frågans betydelse är svindlande. Avfallet behöver mer än 100 000 års helt säker förvaring för att inte längre vara farligt för människa och miljö. Vår generation kan inte ha på sitt samvete att något händer om, säg, "bara" 300 år. Vi har inte råd med efterklokhet i fråga om radioaktivt kärnavfall.

SKB framhävdar att de har forskat på frågan i 30 år. Det är en sanning med modifikation. Företaget har inte under 30 år tittat på just lösningen med kopparkapslar, inte heller under 30 år undersökt lämpligheten i den nu valda platsen. De fick för 30 år sen uppdraget att börja titta på hur avfallsfrågan ska lösas och turerna till gårdagens beslut har varit många.

Även om processen har varit några decennier lång, finns det frågor kvar att besvara. Det är lätt att tolka SKB:s beslut som förhastat och som ett inlägg i den uppblossade svenska kärnkraftsdebatten. De har trots allt ett intresse av att kärnkraften hålls vid liv och byggs ut.