Slutreplik Caspian Rehbinder från Timbro vidhåller att han har rätt och LO fel när det gäller bristyrken och arbetskraftsinvandring. LO:s Tove Nandorf svarar direkt, och har en annan ståndpunkt.
»Timbro har fel!« skriver Tove Nandorf självsäkert i sitt svar på min replik. Tyvärr utan att beskriva vad felet består i. Inte heller i en längre diskussion på Twitter har Nandorf kunnat peka ut något fel, däremot ett missnöje i att jag kallar hennes siffror missvisande.
I grunden räknar vi på mycket lika sätt. Jag har tittat på varje enskilt yrke som det beviljats arbetstillstånd för 2007–2019, och jämfört med Arbetsförmedlingens bedömning av yrkesprognos, alltså om yrket är ett bristyrke eller inte. Arbetsförmedlingen delar själva in yrken i fem kategorier: Mer påtagligt överskott, visst överskott, balans, viss brist respektive mer påtaglig brist. Utöver de här kategorierna finns yrken som Arbetsförmedlingen inte har prognoser för. Den största gruppen är bärplockare, som jag därför redovisar separat. Bland de kvarvarande yrkena utan uppgift är de största grupperna chefer, konstnärer och musiker.
Totalt har vi alltså sju kategorier. Hur ska man dela upp den för att få en bild av hur väl bristyrkena fylls? Här gör jag och Nandorf delvis olika val. Jag menar att man får den bästa bilden om man räknar bort bärplockarna (som bara kommer för några veckors säsongsarbete) och de yrken som saknar yrkesprognos (som är spridda över många olika kategorier).
Nandorf menar å andra sidan att man ska räkna bristyrken som andel av samtliga arbetstillstånd. Nackdelen med det här sättet att räkna är att man slår ihop vitt skilda kategorier med varandra – överskottsyrken, balansyrken, säsongsarbete, chefer och vd:ar klumpas ihop i kategorin »inte bekräftad brist«.
Det finns starka skäl att använda min uppdelning snarare än Nandorfs. Inget av sätten är dock felaktigt, och i båda fallen är det intressant att titta på utvecklingen över tid. (Se figurer ovan.) I båda fallen ser man att andelen personer som får arbetstillstånd till yrken med arbetskraftsbrist 2018 är ungefär 66 procent och att resten alltså är ungefär 34 procent. De är i sin tur uppdelade på 4 procent i visst överskott, 2 procent i balansyrken, 24 procent bärplockare och ytterligare 5 procent till övriga yrken utan prognos (avrundning gör att de inte summerar perfekt).
Av Nandorfs siffror att döma har hon avrundat mer frikostigt, men så här långt verkar våra uppdelningar alltså stämma väl överens. Ännu mer intressant blir det när man tittar bakåt. Med min egen uppdelning har andelen bristyrken gått från knappt 60 procent 2007 till över 90 procent 2018. Med Nandorfs sätt att skära kategorierna har andelen med bekräftad brist gått från 35 procent 2007 till 66 procent 2018.
»Som man ropar i skogen får man svar«, skriver Nandorf. Uppenbarligen ropar hon på ungefär samma sätt som Timbro. Både med Timbros och med LO:s sätt att skära datan har vi sett en anmärkningsvärd förbättring. Det kan förstås nyanseras, som Timbro har gjort förut och som Arbetsförmedlingen bekräftat för Nandorf. I högkonjunktur ökar bristen på de flesta yrken. Men det förklarar bara en liten del av förändringen. Även om man använder ett fast balansmått går utvecklingen åt samma håll.
Systemet är inte perfekt. Det behövs reformer för att vårda systemet, både för att motverka kriminalitet och för att underlätta lagliga rekryteringar. Men det kan inte föreligga några tvivel om att matchningen mellan arbetskraftsinvandring och bristyrken fungerar bättre idag än någonsin.
Caspian Rehbinder
Timbro
Slutreplik från Tove Nandorf:
Återigen, Timbros Caspian Rehbinder: Med ”Timbro har fel.” i min tidigare replik menade jag just det: Timbro har fortsatt fel om att LO:s siffror skulle vara missvisande. Det stämmer nämligen att det 2018 var nära fyra av tio arbetstillstånd som beviljades i yrken utan fastslagen arbetskraftsbrist. Oftast i så kallade enkla jobb.
Närmare bestämt delades tillstånd i fjol frikostigt ut i bortåt 25 yrken där med låga eller relativt låga krav på formell utbildning och där lämplig personal redan finns i Sverige. Till exempel städare, diskare, köksbiträden, vårdbiträden, personlig assistent, lagerpersonal, taxiförare, brevbärare, med fler.
Som jag tidigare påpekat har Arbetsförmedlingens analysenhet skriftligen gjort tummen upp för LO:s sätt att räkna och samtidigt avfärdat Timbros metod, eftersom Timbro bara jämfört antalet beviljade arbetstillstånd med fastställda bristyrken.
Caspian Rehbinder har de senaste veckorna grälsjukt förföljt mig på twitter, med märkliga och ofta irrelevanta detaljfrågor.
Hans paradfråga är huruvida LO mellan 2008 och 2013 vidhöll kravet på en återinförd arbetsmarknadsprövning. Mitt svar, utifrån min tidigare reportererfarenhet, är och förblir: Utåt var detta något som LO under de åren oftast aktade sig för att framföra öppet i debatten. Men i maj 2013 ställde sig en enig LO-styrelse öppet bakom kravet på en myndighetsprövning av behovet, eftersom LO då tydligt i en rapport kunnat konstatera att arbetskraftsinvandring i enklare jobb med stor arbetslöshet försvårar integrationen av de invandrare som redan bor i Sverige. Precis som i dag.
Själv vägrar Rehbinder envist att på twitter besvara följande enkla frågor från mig/LO:
- Menar Timbro verkligen allvar med att en återinförd arbetsmarknadsprövning utförd av Arbetsförmedlingen skulle hota tillväxten i expanderande svenska företag som behöver rekrytera spetskompetens som inte finns att tillgå i Sverige, till svenska löner och villkor, från länder utanför EU? I så fall hur?
- På vilket sätt förklarar Timbro sin tes att rekrytering av lågutbildade tredjelandsmedborgare utan svenskakunskaper till enkla jobb i Sverige skulle befrämja produktiviteten i svenskt näringsliv? Mer än om jobben i stället skulle besättas med arbetssökande i Sverige, med schyssta löner och villkor?
Rehbinder medger att mitt sätt att räkna inte är felaktigt. Tack för det. Chefer och vd:ar ingick för övrigt inte i mitt underlag heller (eftersom det i chefsfallen knappast går att resonera i termer av arbetskraftsbrist/överskott).
Bärplockarna tog jag däremot med – och det av EXAKT samma anledning som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson härom veckan tog med bärplockarna i en riksdagsdebatt. Där hävdade Moderatledaren att de många thailändska bärplockarna var ett regeringsmisslyckande eftersom jobben i stället lika gärna skulle kunna utföras av nyanlända arbetssökande i Sverige.
Intressant är förvisso att titta på utvecklingen över tid, som Rehbinder skriver.
Då kvarstår fakta:
- Caspian Rehbinder framhåller att Sverige i dag tar emot fler högkvalificerade från länder utanför EU/EES än någonsin. Men faktum är att högskoleutbildade – alltså även med kortare högskoleutbildning – hittills under 2019 bara stått för en tredjedel av arbetstillstånden. Räknas bara den potentiellt unika spjutspetskompetensen är andelen ännu mindre.
- I fjol hade 38 procent av de nybeviljade arbetskraftsinvandrarna någon typ av högskoleutbildning. 2010, i lagens barndom, handlade det om 33 procent. Så ja, andelen med högre utbildning tycks ha ökat, men ytterst marginellt.
Caspian Rehbinders siffror över andelen arbetstillstånd som gått till yrken med arbetskraftsbrist bygger fortfarande på premissen att han enbart jämfört tillstånden med de yrken där Arbetsförmedlingen uttryckligen konstaterat arbetskraftsbrist. Ett sätt som Arbetsförmedlingen alltså tidigare underkänt i mail till mig:
Så här skrev förmedlingens analytiker till LO: ”Andelen av de undersökta yrkena som visar brist har (2018) ökat till nära 75%. Därav är det inte konstigt att andelen har ökat även i Timbros analys. Exakt hur de har räknat kan jag inte svara på, men klart är att de bara har räknat med de yrken vi gör prognos på, och att det då blir en hög siffra är inte så konstigt.”
Med mitt sätt att räkna gick 38 procent av AT 2018 till yrken utan fastställd arbetskraftsbrist. Resten – 62 procent, inte 66 – har gått till yrken med någon slags brist. Andelen då lagen infördes 2008 var givetvis med all sannolikhet mindre, eftersom andelen bristyrken i höjd med finanskrisen var mindre.
Kvarstår fakta: Nära fyra av tio arbetstillstånd beviljas i jobb som mycket väl skulle kunna utföras av arbetssökande i Sverige. Inklusive nyanlända, som för att få en hederlig chans i Sverige behöver komma in på svensk arbetsmarknad. Med schyssta villkor.
Tove Nandorf
LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
