SMS-lån ska inte finansiera utbildning

debatt Studenter och CSN lever i olika världar. Det blir tydligt när CSN drar slutsatsen att studenters ekonomi är tillfredsställande, skriver Sofia Holmdahl från SSCO – Stockholms studentkårer. 

I den nysläppta rapporten ”Högskolestuderandes inkomster och utgifter” från CSN kan vi läsa att tre av fyra högskolestuderande har inkomster som täcker utgifterna. Hur täcks då dessa utgifter? Jo, utöver studiemedel täcks de i första hand av extrajobb, och därutöver av gåvor från föräldrar och partners, bostadsbidrag, barnbidrag och SMS-lån.

Av detta drar CSN slutsatsen att dessa studenters ekonomiska situation är oproblematisk. Det finns dock ett grundläggande problem med denna slutsats. Att utgifterna efter mycket om och men täcks av olika slags inkomster betyder inte att det sker på ett hållbart eller tryggt sätt. Att vara beroende av extrajobb utöver sin heltidssysselsättning, gåvor eller SMS-lån för att få tillvaron att gå ihop är något som borde oroa CSN lika mycket som det oroar oss. Det är snarare ett mått på att ekonomin inte går ihop.

För att studiemedlet ska bli mer träffsäkert räcker inte CSN:s förenklade slutsatser.

Vi som arbetar för studenter vet att alldeles för många upplever stress, ångest och oro över sin ekonomiska situation och att vara beroende av andras välgörenhet. Alldeles för många upplever att det nödvändiga extrajobbet resulterar i en negativ stress som går ut över studieprestationerna. Många väljer bort storstäderna som studieort, i synnerhet Stockholm, på grund av de höga utgifterna. Många har inte partners eller föräldrar som kan bidra ekonomiskt.

Det är självklart positivt att fler studenter än tidigare väljer att ta studielån och att det har lett till att fler har en bättre ekonomisk situation än tidigare. Vi delar även CSN:s slutsats att det är viktigt att nå den grupp som fortfarande är mindre benägna att ta studielån för att finansiera sina studier.

Vi anser dock att samhället måste sätta ett högre mål än så. Studenter behöver förutsättningar att kunna försörja sig på egen hand – utan att behöva ta hjälp av anhöriga, ta extralån eller jobba utöver sin heltidssysselsättning. Detta inkluderar möjligheten att spara undan en buffert för oförutsedda utgifter eller att klara en månad utan inkomst när det blir glapp mellan studiemedlet och sommarjobbslönen.

För att studiemedlet ska bli mer träffsäkert räcker inte CSN:s förenklade slutsatser. Vi behöver bryta ner siffrorna utifrån fler parametrar, inte minst var studenterna studerar och hur studenterna mår i sin nuvarande situation. Studiemedlet behöver bli mer flexibelt och utgå ifrån studenters faktiska verklighet, utifrån den heterogena grupp som studenter är och deras olika förutsättningar.

Vi kräver att studenterna ska kunna finansiera sina studier med studiemedlet – inte med SMS-lån.

Sofia Holmdahl
Förbundsordförande
SSCO – Stockholms studentkårer