Ugandas regering lyckas skrämma landets internetaktivister till tystnad. Läs Emelie Roséns rapport om övervakning från nya magasinet Arena.
När internetupproren flyttade ut på gatan i arabvärlden för drygt två år sedan, eskalerade övervakningen på internet i Uganda.
Telekombolag beordrades att blockera Facebook och Twitter när demonstrationer blossade upp i landet. Polisen grep de som kritiserade presidenten på nätet, och under presidentvalet samma år instruerades telefonoperatörer att censurera eller blockera sms som innehöll vissa ord och namn: Tunisien, Egypten, Mubarak, diktator, tårgas, armé och folkmakt.
Uganda har länge varit ett land i politisk apati, de tre presidenter som suttit längst på ämbetet, Milton Obote, Idi Amin och Yoweri Museveni, har alla tagit makten genom statskupper.
Den nuvarande presidenten, Yoweri Museveni, har suttit vid makten i 27 år. För åtta år sedan, samtidigt som Uganda införde ett flerpartisystem, ändrades också grundlagen så att presidenten kan bli omvald ett obegränsat antal gånger. Museveni har därmed genomlevt hela internetrevolutionen.
Med en nyinrättad internetenhet hos polisen och ett övervakningscenter för sociala medier hoppas han också på att överleva den.
Ugandiska politiker har i flera år antytt att de vill ”städa upp” på sociala medier.
Samtidigt som Edward Snowden läckte information om den amerikanska säkerhetstjänstens övervakning av bland annat sociala medier, tillkännagav den ugandiska regeringen att man skulle sätta upp ett eget övervakningscenter. Man ska bland annat ”eliminera de kommentarer som syftar till att smutskasta presidenten och regeringen på sociala medier.”
En pr-lektion senare formuleras det i stället som att centret ska fokusera på sådant som ”utgör ett hot mot den nationella säkerheten”.
Vad som exakt avses med nationell säkerhet vet ingen av de 14 internetaktivister som jag letar upp i Kampala, Ugandas huvudstad.
De arbetar alla med yttrandefrihet på nätet genom olika företag och organisationer, så som Open Net Africa och Internet Society Uganda. Men ingen av dem förstår vad som egentligen ska övervakas.
Däremot har skräcken för torpeder och spioner lyckats skapa ett nästintill vattentätt skydd mot kritik.
Starkast tabu är det kring presidenten och hans familj, militären och oljan. Det här gör att Uganda fastnar i ett vakuum av inaktivitet. Men det som inkräktar mest på yttrandefriheten är inte vad regeringen gör med dig, det är vad regeringen får dig att tro att den kan göra med dig.
IT-studenterna på ett av Kampalas universitet är deprimerande eniga: ”Regeringen och civilsamhället för en kamp om internet, och det är regeringen som håller på att vinna”. Övervakningscentret, polisen, de privata hoten och spionerna har övertaget. ”Spionerna från säkerhetstjänsten är överallt” berättar en av studenterna med viskande röst, vars dramatiska underton inte alls är ett skämt.
Sedan maj i år måste man också registrera sig med namn, passfoto, id-nummer och adress för att få aktivera ett kontantkort eller skaffa ett internetabonnemang i Uganda, något som ytterligare ökar rädslan för avlyssning och repressalier.
Övervakning från den amerikanska säkerhetstjänsten (NSA) eller det svenska Försvarets radioanstalt (FRA) leder till spekulativa farhågor: Vad ska man använda detta pussel av privatinformation till?
Kan informationen användas till mer än terroristbekämpning eller varför får vi inte veta vilken information som samlas? Kan det här leda till att meddelarskyddet urholkas och att visslarna försvinner? Riskerna i Uganda är däremot allt annat än spekulativa.
I slutet av september arresterades en ugandisk insektsforskare för förtal efter att ha anklagat flera regeringsrepresentanter för korruption.
Pengar avsatta för att motverka tropiska sjukdomar hade försvunnit.
Insektsforskarens kritik avfärdades med kommentaren: ”En junior på avdelningen för tropiska sjukdomar har inte någon auktoritet att kritisera politiska ledare.”
Två veckor tidigare hade Charles Rwomishana, en före detta chef inom Ugandas säkerhetstjänst, arresterats. Han greps misstänkt för att vara Facebookprofilen Tom Okwalinga, som har gjort sig känd för att lyfta fram granskningar av regeringen och kritisera den politiska eliten på Facebook.
Men när profilen Tom fortsatte att publicera kommentarer efter gripandet, tvingades polisen att släppa Charles Rwomishana.
En sak har världens regimer lärt sig de senaste åren, övervakning och kontroll är nödvändig makt för den som vill stävja en revolution.
Och det är en makt som blir allt viktigare i Uganda. I dag har 16 procent av befolkningen tillgång till internet. Det kan tyckas vara lite, men utvecklingen går snabbt.
Antalet ugandier som använder internet har femdubblats på fem år.
För att ytterligare öka sina övervakningsmöjligheter har säkerhetsministern Wilson Muruuli Mukasa bett om extra budgetanslag för att köpa mer utrustning. Hittills har det inte beviljats.
Men nyligen läckte en person med nära band till IT-ministern att man redan hade köpt övervakningsmateriel från Israel, ett land som Uganda samarbetar med inom både militärutrustning och militär utbildning.
Några dokument som bekräftar uppgifterna har däremot inte läckt ut.
IT-studenterna skrattar när jag frågar om det är möjligt med en Snowden i Uganda: ”Ja, men han skulle dödas direkt.
Emelie Rosén
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
