Social dumpning Jag hatar egentligen uttrycket ”social dumpning” – det avhumaniserar dem som drabbas. Samtidigt är det en cynisk hantering av samhällets svagaste som vi måste prata om, där en kommuns yta kan verka välpolerad men där verkligheten som döljer sig under ytan är ful och smutsig, skriver Elias Aguirre, oppositionsråd (S) Linköping.
I januari 2022 upptäcktes att min hemkommun Linköping blivit utsatt för social dumpning. Kommunen uppmärksammade att Täby kommun ”hjälpt” 23 av sina invånare, alla beroende av ekonomiskt bistånd, att hitta bostad i en annan kommun. I det här fallet Linköping.
Personerna har tidigare blivit anvisade till Täby genom bosättningslagen. Alla kommuner ska hjälpas åt i mottagandet är syftet med lagen. Problemet är att alla inte vill hjälpa till, och flera rika kommuner arbetar aktivt för att flytta bort de anvisade till andra kommuner.
”Dumpningen” gjordes genom att Täby kommun tecknade förstahandskontrakt för de 23 Täbyinvånarna hos en privat hyresvärd i Linköping – istället för att göra sitt jobb: att hjälpa dem till bostad i Täby. I den utsatta situation man befinner sig har personerna troligtvis inte känt sig ha något annat val än att flytta.
Genom att ”skeppa” personerna till en annan kommun slipper Täby ta ekonomiskt ansvar för bidrag eller för arbetsmarknadsinsatser
Varför gör Täby kommun så här? Det första svaret handlar om ekonomi. Genom att ”skeppa” de här personerna till en annan kommun slipper Täby ta ekonomiskt ansvar för bidrag eller för arbetsmarknadsinsatser. Täby har bland de lägsta kommunalskatterna i landet.
Det andra svaret handlar om självbild. Täby och liknande kommuner vill framstå som framgångsrika. Då passar inte bidragstagare in. I Täby styr Moderaterna. På deras lokala Facebook-sida skryter man så sent som i juni förra året om att ha åstadkommit länets lägsta arbetslöshet.
Det ska påpekas att det inte bara är M-styrda kommuner som ägnar sig åt social dumpning. Även några S-styrda kommuner har gjort sig skyldiga – men faktiskt ändrat sig efter kritik.
Förutom det fullständigt ovärdiga i att aktivt försöka bli av med sina mest utsatta invånare finns flera problem med den sociala dumpningen.
1: Det försämrar möjligheterna till integration. De lediga bostäderna finns sällan där möjligheterna till arbete är som störst. I Linköping finns lägenheterna i starkt segregerade förortsområden som behöver bli mer blandade, istället för att fyllas på med fler nyanlända.
2: Det går ut över andra behövande. Det är redan svårt att hitta boende åt utsatta grupper. Våldsutsatta kvinnor, familjer som vittnat mot gängen och ungdomar. Alla får dom stå tillbaka för att Täby inte kan ta sin del av ansvaret.
3: När Täbyborna kan få ännu lite lägre kommunalskatt, för att de exporterat en del av sina problem, ökar det ojämlikheten i samhället. De mottagande kommunernas invånare drabbas, i form av högre skatter eller större revor i välfärden. Så kan vi inte ha det.
Så, vad göra? Till att börja med måste de politiska partierna se sig själva i spegeln. I många fall är det Moderatstyrda kommuner i storstäderna som ”dumpar”. M-ordförande Ulf Kristersson behöver ta sina kommunpolitiker i örat.
Ett andra steg vore en förändrad lagstiftning. Efter två år av etablering står det kommunerna idag fritt, enligt lag, att agera på det här sättet. Det måste förändras, nu. Det är bra att civilminister Ida Karkiainen (S) uppmärksammat problemet, och jag förväntar mig att hon och regeringen agerar.
Elias Aguirre, oppositionsråd (S) Linköping
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
