Socialarbetare för social aktion: "De som inte ges utrymme finns inte!"

Socialarbetare för social aktion (SFSA) är ett nätverk bestående av yrkesaktiva och studenter och utifrån våra erfarenheter vill vi ge en replik på debattartikeln ”Dags för socialarbetare att ta ton i samhällsdebatten”. Vi håller med författarna om att socialarbetarkåren måste ta större plats i samhällsdebatten, men vi ser också att det finns tydliga faktorer som hindrar detta.

Som socionomstudent får man tidigt lära att inte ifrågasätta. Under utbildningen lär vi oss hur sociala problem uppstår och hur de åtgärdas, men detta utan något maktperspektiv. Det finns ingen kultur av att diskutera rådande perspektiv, det gäller snarare att hålla sig inom ramen för den förståelse som uttrycks av föreläsare. Detta trots att utbildningen av universitetet presenteras som en övning i kritiskt tänkande och reflektion.

Vi är nog alla överens om att grunden till att bli en kritiskt tänkande yrkesarbetande läggs under utbildningstiden, och det är därför skrämmande hur lågt diskussionsklimatet vid universitetet är. Till skillnad från debattartikelförfattarna tycker inte SFSA att det är konstigt att den svenska socialarbetarkåren är tysta. Vi har alla skolats in i en tradition av tystnad och denna upprätthålls efter utbildningen av arbetsgivare och politiker.

Våra personliga erfarenheter som nätverk och studenter är att engagemang och kritiskt tänkande bemöts med motstånd från Universitetets sida. Under de två år som SFSA varit verksamma i Göteborg har skolans ledning inte velat föra en dialog eller samarbeta, då de menar att de redan samarbetar med studenter via kåren. Göteborgs universitet har heller inte givit SFSA möjlighet att boka lokaler inför de panelsamtal rörande aktuella sociala problem som arrangerats av nätverket och affischer inför dessa arrangemang har tagits ner.

Att ett nätverk som vill ifrågasätta, förändra och förbättra dialog och utförande i det sociala arbetets fält inte ses som en tillgång på ett universitet som säger sig vilja främja utveckling och folkbildning är minst sagt förvånande. Vi ser detta agerande från skolans sida som en del av det större system som universitetet utgör, där demokrati och delaktighet inte är några ledord för verksamhet (vilket framkommer tydligt med mängder av exempel i Arbetsmiljöbarometern från 2008).

Som socialarbetare kommer man att utföra praktiskt socialt arbete, och möta en verklighet som är allt annat än enkel. Snarare är det en verklighet med många dilemman och i vilken man som socionom oftast är försatt i en situation utan tid, resurser eller makt nog att hjälpa på det sätt man skulle vilja. Dessa arbetsvillkor är ett effektivt sätt att tysta socialarbetare som annars skulle kunna ha en betydande position i samhällsdebatten.

Utifrån detta finner vi det magstarkt att som universitetslärare efterfråga kritiskt tänkande socialarbetare som gör sina röster hörda. Skapa bättre förutsättningar för socialarbetare att redan under utbildning utöva sitt kritiska tänkande, och fördela samhällets resurser så att deras röster inte tystas av arbetslivets hårda villkor.

Socialarbetare för social aktion, Göteborg.