Varken stat eller kommun ska styra över konsten. Däremot ska kulturen prägla regeringspolitiken, anser 11 socialdemokratiska kulturföreträdare.

En kraftfull och generös kulturpolitik måste bli en central uppgift för en ny rödgrön regering. Ett levande konstliv och stora möjligheter för människor att möta och bli delaktiga i konsten, i dess olika uttrycksmedel, skapar ett rikt och öppet samhälle. Mer lustfyllt men också mer på sin vakt mot människofientliga ideologier.

Det bildningssamhälle socialdemokratin eftersträvar är ett samhälle som uppmuntrar alla att skaffa sig kunskap men det öppnar också portarna till konstens värld – alltså bildning och kultur som öppnar våra sinnen och berikar våra liv. Konsten kan också vara en förnyande kraft, skärpa insikten om vad som sker i världen och vårt samhälle. Kulturen stärker demokratin.

Vi skriver till Dig eftersom det bara är statsministern som genom sitt engagemang kan ge kulturpolitiken den tyngd den behöver för att prägla regeringens politik. Kulturministern är självklart viktig men måste ha stöd av statsministern om kulturpolitiken skall få det utrymme vi anser den bör få. Vi noterade de positiva orden om kulturen och konsten i regeringsförklaringen men nu gäller att omsätta detta i verkligheten.

Kulturpolitiken bör inte betraktas som bisak utan som huvudsak, ett engagemang för hela regeringen och de partier som står bakom. Det norska exemplet för några år sedan talar sitt tydliga språk: det var genom den socialdemokratiska partiordförandens och partiets engagemang som kulturfrågorna blev en central del av den politiska debatten och budgeten kunde ges ett rejält lyft (”kulturlyftet”).

Och det är just ett sådant kulturlyft Sverige behöver! Bort från den marknadsfixerade och håglösa kulturpolitik som gällt under de senaste 8 åren.

Det kommer att kosta men det är ändå små summor i jämförelse med de flesta andra utgiftsbehov. En permanent höjning av de statliga kulturanslagen med ca 6-8 miljarder under den kommande mandatperioden är knappt en procent av statsbudgeten men skulle ha en avgörande betydelse för jämlik tillgång till kulturlivet och därmed människors frigörelse och hela samhällets kvalité.

Vi skall här inte gå in på vad som kan och bör göras. Det blir en uppgift för kulturministern och regeringen. Det behövs ingen ny kulturutredning som på nytt fastnar i resonemang om administrativa förändringar.

Däremot bör de mål som den borgerliga riksdagsmajoriteten drev igenom korrigeras. Återigen måste slås fast att konsten skall vara fri – också från marknadsberoende. Respekt och engagemang för det konstnärliga skapandet måste vara en grund.

Det offentliga – staten eller kommunerna – skall inte bestämma eller styra vad konstnärerna skall syssla med. Också mediernas läge och framtid hör till kulturpolitiken: här finns stora utmaningar av central betydelse för demokratin.

Vi hoppas att Du tar denna uppmaning på allvar. Låt kulturen sätta sin prägel på regeringspolitiken och bli en angelägenhet för hela regeringen. Just i det nu rådande parlamentariska läget behöver regeringen visa att något nytt håller på att hända. Ett kulturlyft för Sverige!

Per Olov Enquist, författare
Lars Engqvist, f.d. statsråd, f.d. ordförande i kulturrådet
Göran Eriksson, f.d. chef ABF Stockholm
Laila Freivalds, f.d. statsråd, ordförande i Dansalliansen
Anna Hedborg, f.d. statsråd, f.d. ordförande kulturrådet
Lars Hjalmarson, ordförande KSF (Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening)
Calle Nathanson, VD Folkets Hus och Parker
Kristina Rennerstedt, f.d. chef kulturrådet, ordförande Operastyrelsen
Carl Tham, f.d. statsråd f.d ordförande Konstnärsnämnden
Gunilla Thorgren, f.d. statssekreterare kultur, f.d. ordförande Konstfack
Håkan Wiclander, chef ABF Stockholm