Den som enbart diskuterar fördelning kommer snart att få leva i opposition. S behöver en offensiv för jämlikhet, skriver Lena Josefsson, s-kvinnor, Johnny Nadérus, Seko och Lars-Olof Pettersson, konsult.
Socialdemokratisk politik måste alltid sträva mot ökad jämlikhet. Jämlikhet är grunden för alla människors likvärdiga möjligheter, likvärdiga inflytande över samhället och makt över sitt eget liv.
Jämlikhetstanken har kunnat utvecklas genom ett rationellt förhållningssätt till samhällsutvecklingen och till den ekonomiska basen. Det är detta som är den svenska– eller nordiska – modellen. Den är en framgångssaga. Inte minst tack vare att de fackliga organisationerna har tagit ett stort ansvar för samhällsbygget.
Jämlikheten får de bästa förutsättningarna i ett samhälle med tillväxt, full sysselsättning och stark offentlig ekonomi. Därför är det i dessa frågor som diskussionen om jämlikhet måste börja.
När jämlikheten ökade var minskade skillnader i utbildning en viktig drivkraft. Det finns tecken på att skillnaderna i kunskap nu ökar, inte minst därför att integrationen till stor del misslyckats och grundskolan uppvisar växande klyftor och varierande resultat.
Det finns ett starkt behov av en kraftfull satsning på kompetensutveckling för vuxna. Om kunskapsklyftan växer i samhället kommer det obönhörligt att leda till starka begränsningar i möjligheterna att bedriva en politik för jämlikhet.
Under innevarande mandatperiod kommer politiken att handla om att reparera grundvalarna i den svenska modellen. Men det är inte tillräckligt. Vi måste utarbeta en strategi för ökad jämlikhet. Och det börjar med att återskapa de mekanismer och strukturer som bygger välstånd. Den som kostar på sig att enbart diskutera fördelning kommer snart att få leva i opposition. Det kan partier som inte är regeringsdugliga göra, aldrig den som vill ta ansvar.
Det finns en obalans i det socialdemokratiska partiet. Reformer och välfärd diskuteras på lokal nivå, bland partiaktivisterna. Tillväxt, strukturförändringar och finansiering diskuteras av partiledning och regering. Så kan vi inte ha det. Det behövs en folkbildningskampanj för att involvera hela arbetarrörelsen i diskussionen om de strukturförändringar som pågår och hur vi ska hantera dem. Annars är risken att allt fler känner sig fjärmade från samhällsutvecklingen och tvivlar på sina egna möjligheter i den.
De förändringar som nu pågår kommer också att påverka arbetarrörelsens ställning i det svenska samhället. Hur vi möter de utmaningarna kräver engagerade samtal som måste leda till förändringar.
Vi vill peka på några viktiga frågor som kräver en diskussion i hela rörelsen.
En viktig orsak till framgångarna för den svenska modellen har varit öppenhet mot omvärlden. Vi har bejakat frihandel, växt med förmågan att exportera, deltagit i den internationella konkurrensen. Många i vårt land har genom resor och på annat sätt fått kontakter med andra människor och kulturer. Vi har berikats genom en omfattande invandring, både kulturellt, socialt och ekonomiskt. Det är grunden också för framtidens ökade välstånd och välfärd.
Men det har ett pris. Fler jobb och branscher kommer att slås ut. Enligt vissa beräkningar kommer hälften av dagens jobb att försvinna. Nya kommer naturligtvis att komma till. Men hur ska vi få med alla i omställningen? Vad krävs i en globaliserad värld för att jobbtillväxten ska ske också i Sverige?
Välfärdsutmaningarna är stora. Det krävs ökade skatteintäkter om vi ska klara de åtaganden som finns och om vi ska kunna utveckla välfärden. Då måste vi också tala om hur vi ska utforma skattesystemet. Nästan alla ekonomer kräver en skattereform. Och nästan lika många menar att en enhetlig moms och en fastighetsskatt i någon form är nödvändiga delar i en reformering av skatterna. Det är dags för arbetarrörelsen att föra en diskussion internt och att engagera medlemmar, experter och andra i en diskussion om hur framtidens skatter ska tas ut. Den diskussionen måste också ta hänsyn till att skatter kan få negativa effekter.
Sverige har i grunden förändrats sedan de årtionden då jämlikheten var som störst – efterkrigstiden. Sverige är i dag ett land med större differentiering i yrken och levnadsvillkor. Vi är ett land med många nya svenskar som har andra erfarenheter och en annan historia.
Den explosionsartade tillväxten av antalet akademiker bidrar också till differentieringen i sociala villkor. Det har i sin tur lett till att värderingar förändrats. Efterkrigstidens jämlikhetsideal byggde på att levnadsomständigheterna delades av det stora flertalet. Vi är inte längre ett kollektiv. Då blir jämlikhetsidén svårare att hävda. Hur ska värderingar om jämlikhet och rättvisa förbli starka när de sociala och kulturella skillnaderna ökar?
Vi behöver en offensiv för jämlikhet. Låt oss börja i det viktigaste – hur skapar vi välstånd och ekonomiskt utrymme för den offensiven?
Lena Josefsson, s-kvinnor i Stockholms stad
Johnny Nadérus, ordförande i Seko Stockholm
Lars-Olof Pettersson, konsult och egen företagare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
