Ledare Mette Frederiksen gick fram med en politik till vänster och med löften om trygghet, men så har Danmark inte heller svepts med i den nyliberala vågen.
Mette Frederiksen hade nog gärna väntat ytterligare en tid med att utlysa detta danska nyval. Timingen var inte den bästa ur Socialdemokraternas perspektiv. Men hennes stödparti socialliberala Radikale Venstre krävde nyval redan nu under hösten, med hänvisning till den stora minkskandalen under pandemin, då regeringen i all hast fattade beslut om att avliva landets samtliga 15 miljoner minkar. En manöver som inte gav någon utdelning i valet; Radikale Venstre tappade mer hälften av sitt väljarstöd från förra valet.
Valnatten började i moll för Socialdemokraterna, men slutade i dur. Exit pollen pekade på ett stort väljartapp men det slutade med en uppgång med 1,6 procent, efter flera val med vikande väljarstöd var det förstås en betydande framgång.
Socialdemokraternas valparoll löd ”Tryggt i osäkra tider”. Det är osäkra tider runt om i världen, även i vårt södra grannland. Inte minst ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. Men också politiskt osäkert. I detta läge kunde Mette Frederiksen inkassera en betydelsefull valframgång, som av allt att döma banar väg för att hon får ytterligare en mandatperiod, om än med minsta möjliga marginal.
Ingen kan sväva i tvivelsmål om att Løkke Rasmussen har ambitioner att styra och ställa
Men vi kan ändå skriva nytt kapitel i dansk politisk historia. Ett skäl att ett par centrala politiska spelare har öppnat eget och bildat nya partier sedan förra valet. Det har ökat röstsplittringen på den borgerliga kanten. Venstre och Det Konservative Folkeparti backade. Dansk Folkeparti som under ett par decennier satt dagordningen via invandringspolitiken har fallit ihop och klarar precis spärren till Folketinget. Medan i ekonomiska frågor högerliberala men invandringspositiva Liberal Alliance gick starkt framåt i väljarkåren.
Den stora förändringen är att två nya partier kommer in och får ett överraskande starkt stöd. Det är något av en tsunami i dansk politik. Gårdagens val var därvidlag historiskt. Också eftersom ett av de nya partierna, Moderaterna, innan valet inte tagit ställning för det röda eller det blå blocket. Inte än. Moderaterna vill se en regering i ”mitten”, att landet ska styras från mitten.
Partiledaren själv kommer från det stora borgerliga partiet Venstre, trots namnet ett liberalkonservativt parti. Lars Løkke Rasmussens var fram till förra valet 2019 statsminister i en borgerlig regering och partiledare för just Venstre. Ett parti han varit medlem i 40 år. Han har alltså länge varit en centralfigur på den borgerliga kanten. Rasmussen är en politiker utrustad med ett stort politiskt ego. Efter förlustvalet 2019 fick han inte fortsätta som partiledare. Så nu har han bildat eget: Moderaterne. Och gör succé med 9,3 procent av rösterna.
Alla som sett TV-serien ”Borgen” minns att huvudpersonen och statsministern Birgitte Nyborg lämnar sitt parti och bildar ett nytt parti och blir statsminister för andra gången. För kännedom hette partiet: ”De moderate”. Ibland kan fiktion bli verklighet. Och ingen kan sväva i tvivelsmål om att Løkke Rasmussen har ambitioner att styra och ställa. Hans gamla parti Venstre har tappat hälften av sina väljare sedan förra valet.
Inger Støjberg var tidigare ”utlännings- och migrationsminister” för Venstre men kastades ut ur Folketinget efter att ha dömts för att ha brutit mot lagen i flyktinghanteringen. Nu är hon partiledare för nybildade Danmarksdemokraterne, som fick hela 8,1 procent. Allt medan Venstres partiledare Jakob Ellemann-Jensen framstår som en av de riktigt stora förlorarna i ett val med många förlorare. De två nya partierna samlade mer än 17 procent av väljarna. Den borgerliga kartan i dansk politik har ritats om ordentligt.
Mette Frederiksen har etablerat sig som en stark politiker med höga förtroendesiffror, med en tydligare vänsterprofil än sin företrädare. Samtidigt har antalet partier ökat och framför allt de borgerliga rösterna fördelats på fler partier. Det innebär att Socialdemokraterna överlägset är det största partiet, mer än dubbelt så stort som Venstre. Turbulensen på den borgerliga sidan kan mycket väl ha gynnat Socialdemokraterna, som gått till val på att vara ett stabilt parti i dessa tider av pandemi, krig och kris. Ja, det är nya tider och den politiska konkurrensen har också ökat. Folketinget har nu tolv partier, och då tillkommer ledamöter från Färöarna och Grönland. Danmarks spärr för att komma in i Folketinget ligger på bara 2 procent.
Frederiksen politiska linje har varit att ta rygg på Dansk Folkepartis migrationspolitik (vars mantel nu också axlas av andra partier, som Nye Borgerlige och delvis av Danmarksdemokraterne).
Samtidigt som hon gått till vänster i välfärds- och fördelningsfrågor. Klassfrågor och klassidentitet har fått en renässans. Danmark har också två starka vänsterpartier, Socialistisk Folkeparti som gick framåt och Enhetslistan, som minskade. Danmark har inte heller haft samma liberala våg som i exempelvis Sverige. Välfärdsstaten står starkare. Men i gengäld har Danmark en mer restriktiv invandringspolitik.
I det här valet var invandringen dock ingen stor fråga. De flesta partier accepterar den nu rådande flyktingpolitiken. Istället har valrörelsen handlat om vården, ekonomin och klimatet. Fredriksson har utlovat höjda löner för de offentligt anställda. Bristen på arbetskraft i vården är stor. Så nu frågar sig allt fler varför Danmark utvisar personer som sökt sig till de danska vårdutbildningarna.
Mette Frederiksen ser av allt att döma ut att överleva som statsminister, med en stark position för egen del. Men hennes underlag är svagare än efter förra valet. Även om det inte blir något mittenregering kan och kommer hon säkert att sträcka ut en hand till mitten. Socialdemokraterna har gått stärkt ur valet. Det som såg ut som en tillbakagång efter Exit pollen slutade i en historisk vändning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
