debatt Tryggheten i att ha ett jobb att gå till har gått förlorad för många svenskar sedan politiken för full sysselsättning övergavs under 1990-talet. Nu ligger Sveriges arbetslöshet högt inom EU. Socialdemokraterna behöver återigen satsa på en politik som ger alla jobb, skriver Mike Enocksson.
I juni månad förra året hade Sverige en arbetslöshet på 9,1 procent – enligt den säsongsrensade serien. Det är den högsta nivån i Sverige sedan 90-talskrisen. I februari i år låg den på 8,8 procent. Det skulle kunna argumenteras för att det helt enkelt är en konsekvens av den coronapandemi som sveper över världen och inte minst över Sverige, och som satt samhällsekonomin i recession.
Det är dock bara halva sanningen. Hösten 2019 – alltså innan coronapandemin – låg vi på en nivå där endast 5 av EU:s 28 medlemsländer låg på en sämre nivå än Sverige – Cypern, Frankrike, Italien, Spanien och sist Grekland. EU-snittet låg vid samma period på 6,3 procent, vilket är en halv procent bättre än den svenska nivån vid den här tidpunkten. De tre länder som låg bäst till inom EU var Tjeckien på 2,2 procent, Tyskland på 3,1 procent och Polen på 3,2.
Hur kommer detta sig? 2013 beslutade den socialdemokratiska partikongressen att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Oavsett Coronapandemi eller ej så hade den nivån aldrig kunnat uppnås. Anledningen varför är enkel. Därför att det socialdemokratiska partiet – eller rättare sagt dess ledning – sedan tidigt 90-tal har övergivit tanken om en ekonomisk politik för full sysselsättning.
Under stegrande inflation presenterade Socialdemokraterna en regeringsskrivelse 1990 som bland annat deklarerade ”Den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas om välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.” Och utan att veta om det satte den dåvarande socialdemokratiska regeringen tonen för de nästkommande 30 åren av svensk ekonomisk politik.
Sen 1992 har arbetslöshetsnivån varit högre än inflationsnivån i Sverige, vilket går emot hur det var på 70- och 80-talet då förhållandena var helt motsatta. Medianen i arbetslöshet från 1992 till 2019 ligger på 7,5 procent. Detta är som sagt ingen slump. Det är en konsekvens av en nyliberal ekonomisk politik som letade sig in Sverige i början på 90-talet, stannade kvar och förvaltades av alla kommande regeringar.
Den härstammar från en föreställning om att det är viktigt att inte pressa arbetslösheten för långt ner. Istället anses det finnas en vinst i att ha ett lager av arbetslösa människor i händelse av en högkonjunktur, snarare än att gå in i en sådan med full sysselsättning på arbetsmarknaden.
Om Socialdemokraterna överhuvudtaget vill överleva som ett maktbärande politisk parti så måste arbetarklassen vinnas åter.
Konsekvensen av en sådan politik blir dock bara ett växande prekariat och trasproletariat. En underklass med tillfälliga eller inga jobb och en osäker medelklass som i många fall riskerar att se sitt liv falla samman om företaget de jobbar på flyttar utomlands – då det inte finns något alternativ på andra sidan gatan att gå till.
Eller alla ungdomar som inte kan få ett fast heltidsjobb efter sin utbildning, vilket omöjliggör för bostadslån och gör dem socialt och ekonomiskt beroende av den äldre generationen. Det är en arbetsmarknad där arbetsgivarna styr över villkoren och arbetstagarna står med mössan i hand.
Den växande organiserade brottsligheten har spridit en känsla av otrygghet hos många i landet på senare år. Men det är bara en av flera otrygga faktorer som håller ett grepp om vårt land.
Tryggheten – ja till och med rättigheten – i att ha ett riktigt och säkert jobb att gå till har för många svenskar tidigare varit en naturlig vardag. Men denna rättighet har allt mer gröpts ur under årens gång och förvandlats till ett privilegium. Exempelvis så hade vi i slutet av förra sommaren över 100 000 arbetslösa akademiker i Sverige. Var i ligger deras framtid efter att ha investerat flera år i utbildning?
Om Sverige inte vill se en ”braindrain” av kvalificerad arbetskraft till andra länder och ett växande inhemskt prekariat och trasproletariat måste åtgärder antas inom en mycket snar framtid för att ändra den ekonomiska politik vi har i det här landet. Jag tror också att det i grunden bara är Socialdemokraterna som är i stånd till att göra denna förändring, då de fem borgerliga partierna snarare sympatiserar med den ekonomiska politik vi har idag.
Om Socialdemokraterna överhuvudtaget vill överleva som ett maktbärande politisk parti så måste arbetarklassen vinnas åter. Och det sker endast genom att erbjuda dem ett tryggare Sverige, som bland annat innefattar ambitionen om en politik för full sysselsättning – på riktigt.
Mike Enocksson, statsvetare, socialdemokrat och författare till boken ”Kampen om Sverige – från socialism till nyliberalism”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
