Debatt Lyft fram höger–vänster-dimensionen tydligare, skriver Mats Engström.
Efter 30 års svenskt EU-medlemskap borde det gå att dra lärdomar. Till exempel att det går att förena fri handel över gränserna med skydd av medborgarna och miljön, om den politiska viljan finns. Men om det mesta lämnas till marknaden sjunker både ambitionsnivån och stödet för det europeiska samarbetet.
Ändå är utkastet till nytt socialdemokratiskt partiprogram påfallande tunt när det gäller EU. Mest allmänna uttalanden, inklusive om den inre marknadens fördelar, men alldeles för lite om de tydliga ideologiska skiljelinjer som finns i europapolitiken.
Ibland har det handlat om att stoppa avregleringar som skulle ha skadat löntagarna
Det bryter mot hur partiet har agerat tidigare. Socialdemokraterna lyfte fram jobben och miljön inför folkomröstningen 1994. ”Innan Sverige gick med i EU så var den moderata önskedrömmen kapitalets fria rörlighet”, påminde Anna Lindh i ett tal 2003 och fortsatte: ”Men Ingvar Carlsson gjorde arbetslösheten till en EU-fråga”. Göran Persson fick sedan igenom full sysselsättning och hållbar utveckling som EU-mål, konstaterade hon också.
Många socialdemokratiska statsråd och EU-parlamentariker har gjort stora insatser under dessa 30 år. För bättre arbetsvillkor. Minskad försurning och stopp för farliga kemikalier. Tuffare klimatpolitik. Ökad jämställdhet. Starkare rättigheter för konsumenterna.
Sådana förslag har mötts av motstånd från höger – liksom i nationell politik. Det räcker att studera omröstningarna i EU-parlamentet eller diskussionerna i riksdagens EU-nämnd.
Ibland har det handlat om att stoppa avregleringar som skulle ha skadat löntagarna. Ta EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv 2004, till exempel. Det skulle ha undergrävt mycket av det som fackförbund tidigare lyckats få igenom, men socialdemokratiska regeringar och parlamentariker satte stopp.
Allt detta vet många i (S), även inom programkommissionen. Därför är det förvånande att utkastet säger så lite om höger–vänster-dimensionen i Europa. Programmet är betydligt mer konkret när det gäller utrikespolitiken. Nog bör det gå att vässa formuleringarna även om EU.
Därför bör programtexten slå fast att EU behöver politiska beslut som begränsar den fria marknaden. Att skyddet av miljö, konsumenter och löntagare ska skärpas, inte försvagas i ”konkurrenskraftens” namn. Att jämställdheten måste öka och våld mot kvinnor förhindras. Att EU behöver starkare politik mot diskriminering och segregation. Liksom en egen försvarsförmåga, oberoende av USA.
Detta är angeläget inte minst i den konflikt som nu växer fram. Europafacket kritiserar Ursula von der Leyens högerinriktade kommission för planerna på avregleringar och bristen på steg framåt för bättre arbetsvillkor. Generalsekreteraren Esther Lynch varnade nyligen för dem som vill ”bränna upp EU-regler på bål” när hon kommenterade EU-kommissionens nya konkurrenskraftskompass. Miljörörelsen pekar på omfattande försvagningar under täckmanteln ”förenklingar”. Den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet slåss för att ambitionerna i EU:s gröna giv ska finnas kvar.
Hittills har den svenska arbetarrörelsen varit alltför passiv i denna diskussion. Utkastet till partiprogram är ett symptom på att höger–vänster-dimensionen är för otydlig.
Det är hög tid att skärpa tonen och synliggöra de ideologiska skillnaderna i europapolitiken. Både i det socialdemokratiska partiprogrammet och i dagspolitiken.
Mats Engström, samhällsanalytiker och författare, tidigare biträdande statssekreterare (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
