Det svenska skattesystemet är i stort behov av en omfattande reform. För detta ändamål krävs en sundare skattedebatt, framförallt från borgerlighetens sida, skriver Emil Bustos och Elis Örjes.
Dagens skattedebatt lider av flera problem. Borgerliga debattörer har i dag problem med att skilja på olika syften, teori och praktik samt form och storlek.
Medan vi kan föra en ideologisk diskussion om välfärdens omfattning och storleken av skatteuttaget så finns det även en praktisk dimension om hur formen för den beskattning som det ändå finns en bred majoritet bakom. Skattedebatten är i dag inte konstruktiv, vilket har lett till att vi redan nu har ett skattesystem fullt av suboptimeringar.
Sverige behöver en sundare skattedebatt, det är framförallt tre områden borgerliga debattörer måste bli bättre på.
Till att börja med är det viktigt att hålla isär skatters olika syften. Vissa skatter är till för att påverka fördelningen av samhällets resurser, medan andra är till för att finansiera det offentliga åtagandet. Om vi inte håller isär olika syften så får vi lätt kritik som inte är särskilt meningsfull.
Om exempelvis en arvsskatt kritiseras för att den inte leder till så stora skatteintäkter och syftet med skatten är omfördelning så blir inte diskussionen särskilt fruktbar. På ett liknande sätt accepterar vi att inkomstskatt på arbete påverkar människors vilja att arbeta eftersom vi får möjlighet att finansiera vård, skola och omsorg.
Att blanda ihop dessa syften och skatter leder till ohederliga diskussioner där, främst, borgerliga debattörer pekar ut de negativa effekterna av alla skatter utan att prata om varför och hur vi bör ta ut skatter.
För det andra så har många borgerliga debattörer svårt att hålla isär teori och praktik. Det uppstår ofta en dogmatisk diskussion till exempel om huruvida staten har en moralisk rätt att ta ut vissa skatter. Problemet med en alltför dogmatisk inställning i skattedebatten är att den inte har visat sig leda någonstans.
Exempelvis kritiseras en förmögenhetsskatt med argumentet att staten inte har moralisk rätt att beskatta privatpersoners förmögenheter, vilket ofta leder till att vi hamnar i skyttegravsstrider om rättigheter och principer. I stället bör vi ha debatter präglade av pragmatism och praktiska konsekvenser.
Slutligen har borgerliga debattörer problem med att göra skillnad på skattesystemets form och storlek. I diskussioner för formerna för beskattning smyger det sig ofta in argument om hur stort det offentliga åtagandet ska vara, med undertonen att det ska minska. Debatten om skatternas utformning skulle tjäna på om borgerliga debattörer höll isär storleken och formen för beskattning.
Den svenska skattedebatten präglas ofta av ett tunnelseende rörande vissa skatter och speciellt borgerliga debattörer hänger sig oftast åt sporten att inte hålla isär olika skatter.
De ovanstående förslagen kan göra debatten mer konstruktiv. Det svenska skattesystemet är i dag fullt av svårbegripliga avdrag, undantag och subventioner och är i stort behov av en omfattande reform. För detta ändamål krävs det att Sverige får en sundare skattedebatt.
Emil Bustos, ordförande för SEK
Elis Örjes, skribent för SEK
Båda är studenter vid Handelshögskolan i Stockholm och aktiva i Socialdemokratiska ekonomklubben (SEK)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
