Alliansen vägrar se kopplingen mellan dålig arbetsmiljö och ökade sjuktal. Det gör dem omöjliga att ta på allvar när de pratar om arbetslinjen. För de som är sjuka är nuvarande politik en utsorteringslinje, skriver Carina Wellton från Solrosupproret.
För att hålla nere sjuktalen bör man ta reda på varför människor blir sjuka. Det är viktigt både ur en samhällsekonomisk vinkel, men även ur ett medmänskligt perspektiv för att minska onödigt lidande. En bidragande orsak till ohälsa är dålig arbetsmiljö.
Enligt arbetsmiljölagen är det arbetsgivarens skyldighet att ge den anställde företagshälsovård. Tillsammans med skyddsombuden och arbetsmiljöverket är arbetsgivaren ansvarig för att arbetet utförs på ett sätt som inte leder till vare sig fysiska eller psykiska besvär. Förra årets siffror från Arbetsmiljöverket visar dock att cirka 20 procent – 22 procent av kvinnorna och 17 procent av männen – uppger att de haft besvär till följd av arbetet det senaste året. Detta innebär att uppskattningsvis 860 000 sysselsatta har haft arbetsorsakade besvär.
Då sjuktalen nu åter stiger, trots hårdare regler, bör detta tas på största allvar. Därför anser vi i Solrosuppropet att det är motsägelsefullt att alliansens politik, speciellt gällande arbetsmiljö och rehabiliteringskedjan, kallas för arbetslinjen. Vad det borde heta är utsorteringslinjen.
Redan 2007 försämrade nuvarande regeringen arbetsskyddet då de helt sonika la ned Arbetslivsinstitutet. De fortsatte sedan med att minska anslagen till Arbetsmiljöverket..
2008 sjösattes den nya sjukförsäkringen. Den har fortfarande många stora och allvarliga brister. En förändring, som det inte talats speciellt mycket om, är vilken betydelse tidgränsen på 180 dagar har. På Försäkringskassans hemsida kan man läsa: ”Om du fortfarande inte kan arbeta på grund av din sjukdom när det har gått 180 dagar ska Försäkringskassan ta reda på om din arbetsförmåga skulle kunna tas tillvara utanför din arbetsgivares verksamhet.”
Många långtidssjuka får skola om sig och byta bransch för att kunna fortsätta arbeta. Det är en naturlig väg att gå då hälsan sviker, men det är däremot helt orimligt att det nu finns en skarp tidsgräns för när detta ska ske. På sex månader har många knappt hunnit få en ordentlig utredning gjord. Ännu färre är färdigbehandlade eller har fått en vettig rehabiliteringsplan på sin arbetsplats. Endast 15 procent erbjuds anpassade arbetsuppgifter, siffran för visstidsanställda är fem procent.
Även om arbetsgivaren måste ta hänsyn till LAS avbryts många anställningar på grund av sjukdom. Detta är ett gyllene tillfälle för arbetsgivaren att sortera ut sjuka. Få vill stanna kvar om man är oönskad och de som tvekar att säga upp sig själva köps ofta ut. Tidningen Kommunalarbetaren uppger att nära 90 procent av alla uppsägningar 2010 innebar att den sjuke köptes ut av arbetsgivaren (gäller anställda inom kommunerna). Arbetsgivaren blir därmed snabbt av med rehabiliteringsansvaret.
Ytterligare ett negativt besked gällande arbetsmiljö och förebyggande arbete kom med förra veckans budget från regeringen. I budgeten för 2014 tas bidraget på 346,5 miljoner till företagshälsovården bort och ersätts med blygsamma 30 miljoner som ska gå till arbetsgivarnas rehabilitering.
Anders Borg flaggade i samband med budgetpresentationen för att de ökade sjuktalen nu gjorde att reformutrymmet var litet.
Att nuvarande regering gärna skuldbelägger både sjuka och arbetslösa är inget nytt. Det är likt förbannat lika fult varje gång de gör det.
Alliansens motvilja att se kopplingen mellan dålig arbetsmiljö och ökade sjuktal gör dem omöjliga att ta på allvar när de pratar om arbetslinjen. Solrosuppropet önskar se ökade satsningar både på arbetsmiljö och rehabilitering. Det sparar i slutändan både pengar och lidande.
Carina Wellton, ordförande Solrosuppropet.se
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
