Det verkar återigen som att det är den enskilda individen som ska stå för arbetet med att minska kostnaderna i sjukförsäkringen, skriver Lisbeth Forsberg.
Allt fler får sin sjukpenning indragen, rapporterade Ekot igår. 14 000 personer har fått sjukpenningen indragen i år, jämfört med 6 750 personer under motsvarande period i fjol. Många blir ställda helt utan ersättning vid sjukdom och det utan att några regler egentligen ändrats. Vad är det som hänt som ger de här effekterna när det sägs att inga regler ändrats?
Det första som hände vara att nuvarande regering satte ett mål för antalet sjukpenningdagar – man skulle ner från 10 dagar till 9 dagar år 2020. Det andra var att när man tog bort den bortre tidsgränsen skulle kontrollerna vid de tidigare tidsgränserna skärpas. Man gav Försäkringskassan direktiv att bättre följa upp människor i rehabiliteringskedjan, det vill säga att man skulle göra flera bedömningar vid tidsgränserna 90 och 180 dagar och vid ett år.
Och från och med 1 november görs en ändring av handläggningen av ansökan om sjukpenning. Man ser nu varje nytt inkommande läkarintyg som en ny ansökan, även i pågående sjukfall. Allt detta plus regeringens åtgärdspaket är tänkt att sänka sjukfrånvaron.
Detta har lett till att många överklagar och vill ha en omprövning av sitt ärende. Den omprövning som Försäkringskassan ska göra inom sex veckor tar nu omkring 25 veckor, ett halvår, utan besked. Och utan pengar. Vid en omprövning vill man också lämna in ett nytt, bättre och tydligare läkarintyg och även läkarna märker av det ökade trycket från Försäkringskassan. Läkaren Johan Månflod uttalar sig i P4 Skaraborg och menar att arbetet med intygen är så krävande att patientsäkerheten hotas.
I september skrev Dagens Nyheter om det ökade antalet avslag. Andreas Larsson, områdeschef för sjukförsäkringen på Försäkringskassans huvudkontor säger att det är nu vi ser resultatet av en medveten satsning på att öka noggrannheten när Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan, vilket avgör om en försäkrad har rätt till sjukpenning. Han säger också att det finns större potential i att öka kvalitén i utredningar och bedömningar och han tror att Försäkringskassan kommer att hitta flera med arbetsförmåga.
Man har alltså inte gjort några regeländringar i rätten för sjukpenning utan det handlar om hårdare och snävare tillämpning av redan befintliga regler. Redan för ett år sedan började avslagen öka, alltså innan utförsäkringarna togs bort, vilket antas bero på att myndigheter brukar börja jobba åt ett håll de vet ska bli direktiv redan innan ändringar vunnit laga kraft. Så att vi äntligen blev av med den bortre tidsgränsen, utförsäkringarna, kom att betyda att man kan bli utan ersättning tidigare i stället.
I regeringens åtgärdsprogram finns mycket om förebyggande och om olika aktörers ansvar. Men hittills verkar det som att det återigen är den enskilda individen som ska stå för arbetet med att minska kostnaderna i sjukförsäkringen. Inte genom att man återfår hälsa och går tillbaka till arbete utan genom att man nekas ersättning.
När får vi se det förbyggande arbetet hos arbetsmarknadens parter? Arbetsmiljö, företagshälsovård och vården är faktorer som är viktiga. Kan vi inte komma överens om att det bästa sättet är att man håller folk friska? Och att sjuka får den vård och de insatser som behövs för tillfrisknande och att de under tiden har ekonomisk trygghet. Vi har redan provat det här med fattigdom och otrygghet som medicin och det var ett stort misslyckande.
Den sjuka individen ska inte stå för arbetet med att sänka sjuktalen och betala med sämre hälsa och ekonomi. Det misstaget har vi redan gjort en gång.
Lisbeth Forsberg, Solrosuppropet.se
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
