Krönika Det krävs konkreta åtgärder för att få de allra rikaste, som släpper ut ojämförligt mycket mer koldioxid än alla andra, att ta sitt ansvar för klimatomställningen.
”Att äta en miljardär skulle göra mer för att förhindra klimatförändringarna än om du blev vegan eller inte körde en bil mer under hela ditt liv.”
Citatet kommer från ingen mindre än Lisa Simpson i den tecknade TV-serien Simpsons. Jag såg citatet som ett kul meme som vandrade runt på sociala medier. Kul, men faktum är att Lisa Simpson har rätt. Vill du göra nytta för klimatet så är det betydligt bättre att äta en miljardär än att bli vegan eller sluta köra bil.
Innan någon nu går i taket så vill jag klargöra två saker. Jag är inte för att man äter upp miljardärer. Jag respekterar folk som tar sitt klimatansvar, ändrar sin kost och åker kollektivt.
Ändå har Lisa Simpson rätt, den globala överklassen är ett av våra stora klimatproblem. Deras vanor är helt ohållbara och de utsläpp de orsakar är enorma. Om de fortsätter leva som de gör så kommer vi inte kunna rädda klimatet. Vi måste alla förändra vårt sätt att leva för att hejda klimatförändringen, men de rikaste måste ändra sin livsstil absolut mest.
Att få ned de rikastes utsläpp är avgörande både för att klara klimatmålen, men också viktigt för att motivera andra att bidra med sin del
Det finns ett tydligt samband mellan hur rik man är och hur mycket utsläpp man orsakar. Privatflyg, lyxjakter och slott orsakar enorma utsläpp. När Kim Kardashian tar sin privatjet för att äta lunch så släpps det ut mer koldioxid än vad en genomsnittlig indier orsakar under ett år. Miljardären Roman Abramovich har en enorm lyxbåt som 2018 beräknades ha släppt ut mer växthusgaser än hela landet Tuvalu med 11 000 invånare. Tuvalu är en önation i Stilla havet som bokstavligen är på väg att slukas av havet på grund av klimatförändringarna.
Den stora skiljelinjen mellan utsläppare i världen går inte mellan olika länder, den går mellan rika och fattiga oavsett i vilket land man lever. Ungefär lika mycket av de globala utsläppen orsakas av den rikaste procenten som av den halva av jordens befolkning som släpper ut minst. Alla i den rikaste procenten äger inte lyxjakter eller privatjets, men i stort sett alla av dem har en helt ohållbar livsstil. De står exempelvis för en stor del av det sammanlagda flygandet i världen.
Problemet med de superrika som förstör klimatet ökar i takt med att ojämlikheten förvärras. Nyligen publicerade Oxfam sin årliga rapport om inkomstfördelningen i världen. De påpekar att medan inflationen gröper ur vanliga löntagares reala inkomster fylls dollarmiljardärernas förmögenheter på med 2,7 miljarder dollar dagligen. Sverige är ett av de utvecklade länder där ojämlikheten har ökat snabbast de senaste årtiondena. Fem svenskar äger lika mycket som fem miljoner svenskar. Oxfam uppmanar världens regering att införa en särskild förmögenhetsskatt för de allra rikaste.
Inte sällan får de allra rikaste sina inkomster genom arv och att de äger företag och kapital. De kan skörda inkomster som skapas genom andra människors arbete. Om man väljer att granska vilka företag som orsakar stora utsläpp av växthusgaser visar forskningsrapporter att 100 företag står för 71 procent av de samlade globala utsläppen. Listan toppas av världens stora globala fossilbolag som utvinner kol, olja och gas. Några av företagen ägs av stater, andra har privata ägare.
Det är inte enkelt att få de superrika att ändra sina vanor och bidra till att rädda vår planet. De verkar ha svårt att ta till sig information och göra rationella beslut för att vi gemensamt ska kunna få ned utsläppen. Detta förstärks av att det handlar om en av vårt samhälles mest segregerade och isolerade grupper som delvis styrs av egna normer och värderingar. De bor isolerade i särskilda bostadsområden eller stora fastigheter, semestrar på vissa orter och deras barn går vanligen i särskilda skolor med andra privilegierade barn. De får mycket bidrag från samhället i form av stöd för ROT- och RUT-tjänster.
Eftersom många av dem får sina inkomster från kapital betalar de ofta en lägre andel av sin inkomst i skatt än vanliga löntagare. Skatteplanering är vanlig och även rena skattebrott förekommer. Många av dem tar sina privilegier för givna och tycker att just de har rätt att ha en livsstil som förstör klimatet. Flera av dem verkar tro att deras sociala status hänger samman med att visa upp konsumtion som är oförenlig med att klara klimatet, som att ha många dyra bilar och åka mycket flyg.
Gruppens normer kombinerat med dess isolering i våra samhällen verkar göra det särskilt svårt att nå dem för att ge dem en insikt om vilka effekter deras livsstil har på andras framtid och liv. Vi kan därför inte räkna med att denna grupp handlar rationellt och minskar sina utsläpp på egen hand.
Kontrasten är stor mellan de superrikas klimatförstörande livsstil och alla de vanliga människor som försöker bidra till att minska klimatutsläppen. Jag högaktar alla som tar klimatfrågan på allvar och som en konsekvens av det ändrar sin kost, sätter upp solpaneler och väljer tåget istället för flyg. De har insikten om att vi måste lösa detta gemensamt och att varje individ inte bör orsaka större utsläpp än vad planeten tål. Individers goda klimatval påverkar dessutom samhällsdebatten, bidrar till att ny teknik tas fram och att utsläppen minskar.
Men det går inte att lösa klimatfrågan på individnivå, den kräver systemförändringar. Klimatet kräver gemensamma investeringar i bättre bostäder, nya tåg och bättre kollektivtrafik. Den kräver gemensamma beslut om mer vegetarisk mat i offentliga institutioner, utfasning av fossila bränslen och elektrifiering med hjälp av förnybar elproduktion. De stora avgörande förändringarna kräver politiska beslut. Ofta är det samma individer som tar klimatansvar i sin egen vardag som också är pådrivare för politiska reformer som minskar utsläppen av växthusgaser.
Sannolikt kommer det även i fortsättningen bara vara en minoritet av befolkningen som verkligen anstränger sig för att minska sina utsläpp genom egna val och förändrad livsstil. Men med politiska beslut som ger bra och billig kollektivtrafik, stöd för att sätta upp solceller och tåg som alltid är billigare än flyget kommer de flesta att ändra sina vanor.
I det sammanhanget framstår den globala överklassens utsläpp som en provokation och ett sabotage. Många undrar nog varför de ska minska sina utsläpp om de som släpper ut allra mest ändå kan fortsätta som förr. Att få ned de rikastes utsläpp är avgörande både för att klara klimatmålen, men också viktigt för att motivera andra att bidra med sin del. Trappan bör sopas uppifrån.
Men ekonomiska styrmedel fungerar inte gentemot privatpersoner som har för mycket pengar eller oljebolag som blir rika på fossila bränslen. Det krävs skarpare åtgärder. Här är några förslag:
- Förbjud privatjet och korta inrikes flygresor.
- Genomför en progressiv flygskatt som ökar för varje flygresa.
- Bygg ut järnvägen och sänk priserna för att åka tåg med inkomsterna från flygskatten. Beskatta lastbilstransporter och sänk banavgifterna för gods på tåg.
- Inför en progressiv fastighetsskatt som ökar om man äger flera stora fastigheter i attraktiva lägen.
- Lagstifta om att installera solceller på större nya byggnader och över parkeringsplatser.
- Sätt datum för att fasa ut användandet för fossila bränslen för bilar, uppvärmning och elproduktion.
Ojämlikheten försvårar klimatomställningen. Ökad jämlikhet har däremot en rad andra positiva effekter på vårt samhälle som bättre folkhälsa, mer lika möjligheter för barn, högre tillit och lägre kriminalitet. Därför behöver beskattningen på förmögenheter och kapital öka och skatteavdrag som används mest av rika minskas eller tas bort helt. Då kan skatten sänkas på vanliga löner och pensioner samtidigt som välfärden förbättras. Offentlig konsumtion i form av vård, utbildning och kultur orsakar betydligt mindre utsläpp av växthusgaser än motsvarande privat konsumtion för de rikaste i samhället. Medan överkonsumtionen för de rikaste förvärrar klimatproblemen så kan ökad jämlikhet, bättre välfärd och kortare arbetstid bidra till att minska utsläppen.
Så Lisa Simpson har rätt, men som många andra råd ska man inte ta det för bokstavligt.
Jonas Sjöstedt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
