Spelteoretikernas vecka

Nu finns det ännu en dimension för alla gissare och vadslagare att ta hänsyn till.

Det är spelteoretikernas vecka. Vad händer om Sverigedemokraterna väljer att rösta för alliansens budget på onsdag? Vilken kombination av alla möjliga scenarier är mest trolig? Grundtipset är att budgeten går igenom, men gardera med kryss, som min kollega skrev på den här sidan igår.

Nu finns det ännu en dimension för alla gissare och vadslagare att ta hänsyn till. På måndagsmorgonen släppte SCB sin stora partisympatiundersökning. Undersökningen görs två gånger om året, och anses allmänt vara relativt tillförlitlig.

Enligt SCB kan de rödgröna glädja sig åt en statistiskt säkerställd ökning jämfört med riksdagsvalet 2014. Alliansen har däremot inget att glädja sig åt: ingen statistiskt säkerställd skillnad i väljarstöd sedan den 14 september, trots att Moderaterna ökar med 0,9 procentenheter.

Regeringspartierna S och MP är tillsammans större än de fyra allianspartierna: 39,4 för regeringspartierna mot 39,2 för alliansen, och KD ligger under fyraprocentsspärren. Men om det vore val i dag skulle Vänsterpartiets röster (5,7 procent) inte räcka för att säkra en rödgrön majoritet i riksdagen.

När partisekreterare från vänster till SD analyserar undersökningen gör de det med nyvalsglasögonen på. Vilket parti skulle tjäna på nyval?

Sverigedemokraterna, som står i händelsernas centrum dessa dagar, backar från 12,9 till 12,4 procent. Innan valet underskattade dock så gott som alla opinionsinstitut SD:s väljarstöd. Detta har förklarats med ”skämseffekten”: På en direkt fråga skäms väljare över att de stödjer SD. SVT:s valundersökning fångade bara upp drygt 10 procent av SD:arna, i maj trodde SCB på 8,1 procent (att jämföra med de 9,67 procent partiet fick i valet till Europaparlamentet).

Skämseffekten kan vara mindre nu när 12,9 procent av Sveriges befolkning har kommit ut som sverigedemokrater. Att bortfallet i SCB:s undersökning är stort tyder dock på motsatsen. Det som ser ut som en liten tillbakagång för SD kan alltså dölja en relativt stor ökning.

Om det blir nyval är oddsen låga för en valrörelse som domineras av de frågor som SD tycker att vi ska prata om. SD har inga lösningar, de har bara syndabockar. De andra partiernas lösningar är lite svårare att formulera än det populistiska ”vänd om”. För att integrationen ska fungera bra krävs framtunga satsningar på kunskapslyft, bostäder där jobben finns, och fler jobb. Det krävs politisk vilja och investeringar.

Jag kommer osökt att tänka på Förbifart Stockholm. Ni vet det där vägprojektet som kommer att kosta över 60 miljarder. I projektet ingår sammanlagt 52 kilometer tunnlar, två av dem lika långa som S:t Gotthardstunneln. Sex miljoner kubikmeter berg ska sprängas bort. Bara järnvägstunneln under Engelska kanalen har skapat större volym schaktmassor.

Det finns alltså politiker som har åtskilliga miljarder att investera, och som tror sig kunna förflytta berg. Bokstavligen. För dem borde det vara en smal sak att formulera en vettig integrationspolitik. Jag är villig att satsa en slant på att det kan ge utdelning i nästa opinionsundersökning.