ledare Nyamko Sabuni menade i sitt vårtal att regeringsfrågan är avgjord för partiet, och att det nu handlar om att ”möta samhällsutmaningarna”. I själva verket är Liberalerna fortsatt extremt kluvna.
Liberalernas ledare Nyamko Sabuni inledde gårdagens ”vårtal” på partiets riksmöte med att nämna den senaste veckans bilbränder i Eskilstuna.
Gott så. Bränderna är hela samhällets problem. Gängkriminaliteten måste bekämpas. Jag bor själv i ett av de ”utsatta” bostadsområdena och vet hur illa det blivit på senare år.
När gängen växt sig starka är det på flera sätt för sent med förebyggande arbete för att komma åt de akuta problemen. Förebyggande arbete är å andra sidan helt nödvändigt för att öppna fler framtidsmöjligheter för de som dragits in i gängen, eller är på väg att rekryteras till dem.
Men vad vill Nyamko Sabuni göra? Rent konkret?
Inte mycket som inte andra partier redan kräver. Hårdare tag mot gängen, får man anta. Skärpta straff. Allt enligt den checklista som alla partier i dag följer.
I sitt tal nämnde hon integrationen som avgörande för Sverige. Även det är utmärkt.
Men vad vill Sabuni göra?
En punkt handlade om att ”reformera försörjningsstödet”. Hon vill också separera elever som presterar sämre i skolan och låta de som presterar bra gå i egna klasser.
Handen upp den som förstår hur sänkta bidrag för de som redan lever fattigt och en ännu större segregation i skolan ska gynna integrationen?
Jag förstår det i alla fall inte.
En stor grupp har redan lämnat in medlemsboken och söker nu efter en ny politisk hemvist.
Den stora frågan för liberalerna just nu är ändå regeringsfrågan. Sabuni har fått partiet att ställa sig bakom linjen att arbeta för en borgerlig regering, även om det innebär samverkan med Sverigedemokraterna.
I sitt vårtal talade Sabuni om att hela den frågan ligger bakom partiet. Att den är avgjord och att det nu handlar om att ”möta samhällsutmaningarna”. När hon intervjuades i SVT Morgon i fredags blev hon till och med upprörd över att journalisterna fortsätter att ställa frågor om regeringsfrågan och de interna splittringarna.
Någon kanske borde tala om för Liberalernas partiledare att det väldigt sällan är konstruktivt att skylla partiets problem på att journalister ställer ”fel” frågor.
I själva verket är ju Liberalerna extremt kluvna. En stor grupp har redan lämnat in medlemsboken och söker nu efter en ny politisk hemvist. Andra är kvar och hoppas att partiet trots allt inte ska inleda något tätare samarbete med Sverigedemokraterna.
Inför höstens liberala landsmöte har flera högt profilerade medlemmar aviserat att de kommer föreslå ett antal ”röda linjer”, som partiet inte får överträda i sina uppgörelser med Sverigedemokraterna.
Barbro Westerholm, en av partiets verkliga veteraner, menar att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ska ligga till grund för förhandlingarna. Uppgörelser som på något sätt bryter mot dessa värden kan inte accepteras.
Det är förstås en rimlig hållning, problemet med alla typer av värdebaserade ”röda linjer” är att det till slut alltid kommer att bli en tolkningsfråga om de passerats eller inte. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna säger inte mycket konkret om kulturpolitiken, skolfrågorna, public service eller liknande frågor som kommer lyftas av Sverigedemokraterna för att de ska ställa sig bakom den högerkonservativa regering Sabuni vill ingå i.
Min gissning är därför att partiet inte kommer att ha några större svårigheter att gå med på några allmänt hållna röda linjer. När det blir konkreta förhandlingar går det alltid att förklara bort överträdelser. Den ena försvarslinjen kommer bli att överträdelserna egentligen inte gjorts. Inte som Liberalernas ledning tolkar saken.
Den andra försvarslinjen kommer vara att det till slut blev omöjligt att inte släppa fram några av Sverigedemokraternas krav eftersom det öppnar för Sabunis politik på andra områden. Detta kommer då att framställas som att det som helhet är bra för liberalismen i Sverige, även om det svider att göra eftergifter.
Oberoende av vilket kan partiledningen ta lätt på de eventuella röda linjer som landsmötet ställer upp i höst.
De mer formella krav som ställs inför landsmötet är mer komplicerade. Det har till exempel rests krav på att partiet inte på några villkor får förhandla budgeten med SD.
Sabuni har själv sagt att detta inte kommer att bli aktuellt. De samtal man kan tänka sig att föra med Åkessons parti kommer att ske i Finansutskottet när det redan föreligger ett budgetförslag.
Sabuni har fått skarp kritik för att detta i praktiken sätter det svenska finanspolitiska ramverket ur spel. Det öppnar för att alla partier ska kunna samla majoriteter kring sina hjärtefrågor utan att ta hänsyn till budgeten som helhet. Senast vi hade en sådan ordning ledde det till kaos i statsfinanserna.
Men det står också helt klart att Sverigedemokraterna kommer kräva betydligt mer inflytande än så. Jimmie Åkesson har redan slagit fast att ett högerkonservativt samarbete måste bli tätare än det mitten-vänstersamarbete som legat till grund för Januariavtalet.
Om Liberalernas partiledning tvingas gå med på kravet att inte budgetförhandla med SD blir en högerkonservativ regering efter valet 2022 i princip omöjlig med Liberalernas stöd, och det parlamentariska läget blir det samma som efter valet 2018.
Å andra sidan finns det just nu inget som talar för att Liberalerna kommer att ställas inför dessa problem. När de olika opinionsinstituten vägs samman har partiet 3 procent av väljarna och riskerar att åka ur riksdagen.
Nyamko Sabunis linje har inte gett något lyft i opinionen.
Vi får ser om det kan lyfta när hon fått tillfälle att skälla ut ytterligare några journalister för att de ställer ”fel” frågor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
