Fredagskrönikan Det är lättare att prata om klaner för att göra frågan om gängkriminalitet till en fråga om invandring. Om problemformuleringen kan leda tanken dit, så blir svaret ofta att stoppa migrationen och att ta in fler poliser. Vi håller på att kriminalisera folkgrupper, skriver Tanvir Mansur.
Den svenska polisen tror att det finns barn som föds upp till att bli kriminella. Så långt har det alltså gått. Den biträdande rikspolischefen, Mats Löfving, uttryckte det så här i Ekots lördagsintervju när han skulle berätta om 40 släktbaserade kriminella nätverk som polisen har kartlagt:
Hela familjen, hela släkten, hela klanen uppfostrar sina barn så att de ska kunna ta över klanen. De här barnen har ingen ambition av att bli en del av samhället utan de har en ambition redan från födseln av att ta över i kriminalitet. Där är vi i Sverige ganska naiva.
Det är ett grovt uttalande, att anta att människor är skyldiga till framtida brott, bara baserat på sitt släktskap. Och istället för att bara prata om familjer – som är ett begrepp som de flesta svenskar kan relatera till – använder han ord som “klan”. Det för tankarna bort från majoritetsbefolkningen, och till vår favoritsyndabock: invandrarna. Det rasifierar och etnifierar kriminaliteten.
Det är alltså lättare att prata om “klaner” för att göra frågan om gängkriminalitet till en fråga om invandring. Istället för att prata mer om kriminalitetens egentliga orsaker. Fattigdom, trångboddhet, hopplöshet, maskulinitetsnormer, knarkkonsumtion, vapenhandel och rekrytering. Om problemformuleringen kan rasifieras, och leda tanken till invandring, så blir svaret ofta att stoppa migrationen och att ta in fler poliser. Mer repression.
Begreppet klan har en spännande historia i den svenska debatten.
Begreppet klan har en spännande historia i den svenska debatten. Det populariserades delvis genom Per Brinkemos bok, Mellan klan och stat – somalier i Sverige. Den gavs ut 2014 av tankesmedjan Timbro. Per Brinkemos perspektiv har starkt kritiserats av personer ur den somaliska diasporan, för att den visar på ett generaliserande synsätt om somalier, fylld med rasstereotyper. I en debattartikel skriver flera unga svensk-somalier:
Med en övertygelse om att stå för en slags grundsanning hävdar Brinkemo i Expressen (140608) att somalierna är ett klanfolk mer än något annat. Klasslösa och könlösa. En homogen grupp som kan integreras om vi bara förhåller oss till luddiga termer som ‘bemötande’ och ‘kultur’. Vips, innan vi vet av det, händer det något – relationen mellan ‘klanbefolkningen’ och Sverige framstår som jämlikt.
Med andra ord, försöker Brinkemo cementera ett vi- och dom-tänkande med klanbegreppet, när det gäller den somaliska gruppen i Sverige.
När Göteborgspolitikern Leila Ali Elmi (MP) valdes in till riksdagen under valet 2018, uppstod det snabbt rykten på sociala medier. Miljöpartisten, som hade kampanjat på både somaliska och svenska, hade fått 1 467 personröster och därför kom in i Riksdagen. Då anklagades hon för att ha fått “klanröster”. Vad nu det betyder. Då blev även Per Brinkemo intervjuad, och fick förklara att det inte går att använda klanbegreppet så svepande.
I början av 2020 släppte Borås stad en rapport, där de i sin bilaga beskrev somalisk kultur som ett problem. Journalisten Bilan Osman, på Stiftelsen Expo, granskade rapporten, och skrev:
Rapporten ger även en överdriven betydelse till klansystemets roll för somalier. Trots att somalier är allt annat än en homogen grupp, förminskas Borås somalier till klan-fanatiker, som vägrar se någon annan gemenskap än denna.
Det finns en tydlig nidbild av somalier som grupp i svensk politik. Därför blir det problematiskt att använda begreppet “klan” för att beskriva släktbaserade kriminella nätverk. Det för tankarna till en förenklad förklaring av brottslighet, istället för en nyanserad världsbild.
Den biträdande rikspolischefen Mats Löfving tycker inte själv att han har något ansvar för hur de skildrar verkligheten. Till Aftonbladet säger han:
Den här namn- och definitionsfrågan har vi hållit på med lite i veckan. Jag är polis och mitt uppdrag det går ut på att göra konkret medborgarnytta på ett riktigt sätt och inte minst till alla dessa människor i utsatta områden. Jag går liksom inte i gång på riktigt de här namn- och definitionsfrågorna eftersom det helt enkelt inte spelar nån roll för våra poliser längst ut och för människorna längst ut.
Ja, varför bryr sig inte Mats Löfving om vilka ord som används? Svaret är enkelt. Det är inte han, eller gruppen som han tillhör, som i slutändan drabbas av det här sättet att utmåla människor. Han kommer inte få höra glåpord baserat på de här generaliseringarna. De negativa föreställningarna kommer inte leda till diskriminering av honom. Vita majoritetssvenskar kommer aldrig att förknippas med att vara kriminella bara baserat på sin förmodade etniska eller rasmässiga tillhörighet. Men det är tyvärr är det en verklighet för många människor med ursprung utanför Europa, särskilt i den afrosvenska diasporan.
Förra veckan blev ett videoklipp från Öresundstågen viralt. Pendlaren Benjamin Antwi som var på väg hem till Malmö från Köpenhamn, hade visat upp sitt ID-kort för gränskontrollen, och blev trots det utdragen ur vagnen av poliser för att han skulle ha varit misstänkt för att vara knarklangare. Utan någon anledning. Förutom att det är en rasprofilering.
Det här måste vara definitionen av kollektiv bestraffning. Han är misstänkt, utan att vara misstänkt.
Kom ihåg då att de här gränskontrollerna, som bland annat leder till ökad rasprofilering, skapades 2015 för att tillfälligt hålla ute människor som vill söka asyl i Sverige och Europa. En inhuman praktik som en konsekvens av en inhuman politik. Mer repression. Den tillfälliga kontrollen förlängs var sjätte månad med hänvisning till att man stoppar terrorism genom att kolla resenärernas pass och ID-kort. Hur länge vi kan kalla en sån gränskontroll för “tillfällig”, är också en fråga vi borde ställa oss. Men polisen slår ifrån sig mot kritiken, och låtsas om att de inte ser att deras egna anställda kan utgå från förutfattade meningar om svarta svenskar. Det kan ju bara inte existera strukturell rasism och diskriminering hos polisen, sånt finns väl bara i andra yrkeskårer.
2013 avslöjade Dagens Nyheter att Skånepolisen hade uppfört ett olagligt rasregister över romer. Kartläggningen, som hette “Kringresande”, innehöll 4 029 personer, och över tusen av dem var barn. Tanken var att spåra just kriminella släktnätverk, som ledde till att alla möjliga romska personer och andra med familjeband, dök upp i registret. Polisen gjorde alltså fel, och de som var med i registret får skadestånd av staten.
Och nu är vi här igen.
En kristdemokratisk riksdagsledamot dök upp i den nya kartläggningen av släktbaserade kriminella nätverk. Det visar Aftonbladet som har läst polisens rapport. Robert Halef (KD) sägs enligt polisen ha kopplingar till Södertäljenätverket, genom släktband, och antas därför själv vara en del den kriminella världen. Det här måste vara definitionen av kollektiv bestraffning. Han är misstänkt, utan att vara misstänkt. Halef är en av fyra politiker som har pekats ut i rapporten som en del av de här av kriminella nätverken. Det finns inga fler detaljer om hur Robert Halef ska vara kopplad till den här kriminaliteten, han är också helt ostraffad. Halef har hellre inga tyngre uppdrag i riksdagen, så hur han ska kunna hjälpa den organiserade brottsligheten därifrån, är rätt oklart.
Till Aftonbladet känner Robert Halef sig tvungen att försvara sig. Han berättar att han har behandlats fel av polisen:
Det är kränkande. Jag är en integrerad person. Jag är lika mycket svensk som syrian. Jag har bott här i 45 år och är utbildad tandtekniker. Min son examineras snart med master i ekonomi, min dotter håller på med sin examen i juridik. Vi är en del av Sverige och Sverige är en del av oss.
Vad som är släktskap och vad som är klantillhörighet är inte tydligt alls i den här diskussionen. Det gör det möjligt för polisen att inkludera vemsomhelst på den listan. Precis som romregistret. Även om polisen säger sig ha lärt sig från det, och anser sig utgå från en persons kriminalitet innan de inkluderar någon på listan. Vilket inte stämmer i Robert Halefs fall.
Därför är det tvivelaktigt att använda klanbegreppet.
Den här kritiken handlar alltså inte om att förneka existensen av kriminella gäng som organiserar sig med hjälp av släktingar. Men sättet vi pratar om det, med ett rasifierat och etnifierat språkbruk, spiller över på alla människor som råkar tillhöra samma familj eller tillhör samma etnicitet. För att säga det här lite tydligare: Vi håller på att kriminalisera folkgrupper.
I brottsbekämpningens namn, låter vi polisen komma undan med vilka medel som helst. Nu vill den biträdande rikspolischefen Mats Löfving kunna avlyssna människor, utan någon brottsmisstanke, bara baserat på polisens kartläggningar. Om vi inte ser repressionen som pågår framför våra egna ögon, där rättsstatens principer luckras upp, då måste vi fundera på vad polisens syfte egentligen är. Vi behöver inte jämföra med diktaturer för att förstå vilket problem det här innebär. Bara det faktum att Skånepolisen har haft olagliga register över romer, borde göra alla oroliga. När de uppgraderar språkbruket till att handla om luddiga begrepp som “klaner”, där oskyldiga anklagas för att vara potentiella brottslingar, då borde vi bli oroliga. När till och med barn skulle kunna hamna på listor över kriminella gäng, då måste vi fundera på vad polisen faktiskt håller på med.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
