Att driva företag är faktiskt inte någon gudagiven rättighet. Att driva företag innebär ansvar. Ansvar gentemot anställda. Ansvar gentemot underleverantörer: Ansvar gentemot samhället. Att driva företag är ingen lekstuga.
Ekot rapporterade igår att det blir skattebetalarna och andra företagare som får stå för de största kostnaderna sedan den centerpartistiske riksdagsledamoten Fredrick Federleys salladsbar gick i konkurs förra sommaren. Andra företag kommer att gå miste om runt 250 000 kronor och skattebetalarna får betala 65 000 kronor i lönegaranti till dem som förlorade jobbet samt obetalda skatter.
Den enda affärsidé som Fredrik Federley och Dominika Peczynski hade när de öppnade grönsaksverksamhet vid Stureplan var att inte teckna kollektivavtal. Eftersom det där med företagande inte visade sig vara lika glamoröst som i en Ayn Rand-roman (trots att de anställde ideologiskt renläriga CUF:are) upphörde affärsverksamheten efter bara tre månader.
Varken Federley eller Peczynski hade investerat några pengar i salladsbaren. Köpesumman på 300.000 kronor hade en tredje delägare gått in med. Det hela var mindre Ayn Rand och mer Alexander Dumas: "Företagande? Det är enkelt. Det är andra människors pengar. "
Skulderna i konkursboet uppgår nu till 573 000 kronor, tillgångarna till knappt 9 000 kronor. Kocken Jonas Mårtensson har fordringar i konkursboet på 161 000 kronor och Dominika Peczynski har nu (via sitt bolag Mafioso) krav på 102 000 kronor.
Emellertid känns det bra att Federley den hårda vägen insett att företag kan drabbas av problem som inte beror på för det första facket, för det andra staten, eller för det tredje den där jantelagen som socialdemokraterna införde 1968. Att det blev konkurs för salladsbaren menar Federley berodde på att det var för varmt i lokalen och att det uppstod problem med duvor på gården samt utebliven sophämtning. Det verkar med andra ord krävas något annat än blind tilltro till marknaden för att operera på marknaden: eller förväntade sig Federley möjligen att "den osynliga handen" skulle ta ut soporna?
Federley säger sig gärna vilja, men inte kunna, betala notan för sitt misslyckande som istället skickas till företag som grönsaksleverantören Herzman och kaffegrossisten Monteriva.
Federley säger:
"Jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna."
Som sagt företagande är ingen lekstuga: inte ens på Stureplan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
