I en tid där högerextrema alternativ växer sig starkare kan inte åtstramning fortsätta vara ledordet i svensk ekonomisk debatt, skriver SSU-företrädarna Stefan Marušić, Johan Gynnhammar, Pavlos Cavelier Bizas och Andrea Nylin.
Krona för krona. De tre orden kan sammanfatta de senaste åren av svensk ekonomisk diskussion. Anders Borgs arv vilar tungt över den ekonomiska politiken.
Symptomen ser vi i en stagnerad ekonomi och fastbiten arbetslöshet. Samtidigt är vi efter åtta år av skattesänkarpolitik i stort behov av kraftiga investeringar i Sverige. Bara så kan vi möta framtidens utmaningar och komma till bukt med arbetslösheten. Regeringens initiala investering på 14 miljarder till höstbudgeten räcker inte för att möta de problem och behov som finns i dag.
Men det är inte bara Anders Borg som inrotat denna ekonomiska retorik. Det har även gammal hederlig socialdemokratisk nostalgi gjort. 90-talskrisens åtstramningsåtgärder är för många socialdemokrater receptet på hur man återhämtar en vacklande ekonomi. Problemet med dåtidens doktrin är att den har liten förankring i nutidens ekonomiska verklighet.
Staten hade först och främst en mycket sämre utgångspunkt med statsfinanserna. Enligt riksgälden låg statsskuldens brutto under 90-talet på drygt 75 procent av BNP jämfört med dagens 40 procent.
För det andra får vi inte glömma att det miserabla experimentet med en fast växelkurs var en stor anledning till att den svenska inhemska ekonomin havererade. Eftersom 90-talskrisen var främst inhemsk kunde den ekonomiska återhämtningen påskyndas genom att kronan försvagades och öppnade upp för en större export med omvärlden.
I dag är den ekonomiska situationen i omvärlden avsevärt sämre, och det behövs eget initiativtagande för att få bukt med problematiken. Sist men inte minst får vi inte glömma att det i dag är nästan är gratis för staten att låna då räntevillkoren är mer gynnsamma än någonsin. Enligt Riksbanken kan vi i dag låna med en nominell ränta på drygt 0,6 procent under 10 år.
Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors satte huvudet på spiken när han uttalade följande: ”Ska man bedöma statsfinansernas hållbarhet utifrån framtida skuldmål bör det göras i termer av statsskuld netto och inte brutto” (Calmfors 2007, 2). För den svenska ekonomin är i dag betydligt mer stabil än under 90-talet. Inräknat med statens finansiella tillgångar har man en nettoförmögenhet på 20 procent av BNP, vilket enligt SCB motsvarar 820 miljarder kronor.
Borgerligheten lånade under sin mandatperiod pengar till att öppna upp för konsumtion genom skattesänkningar. Detta är inte en väg socialdemokratin bör gå. Socialdemokratin bör i stället agera ansvarsfullt genom att låna för att investera i finansiella tillgångar som ger avkastning långsiktigt, exempelvis bostäder, infrastruktur och grön teknologi.
Ordning och reda är såklart en nyckel för att bedriva en framgångsrik ekonomisk politik. Men det kan inte fortsätta handla om vem som stramar åt mest. Det är ekonomiskt olyckligt och leder till högre arbetslöshet, låg tillväxt och en krympande offentlig sektor. Detta har dessutom kritiserats av bland annat OECD, som har konstaterat att vi behöver stimulera ekonomin.
Därför beslutade en enig SSU-kongress att regeringen ska slopa överskottsmålet och ta fram en offensiv investeringsstrategi med möjlighet till lån för att täcka upp för framtida investeringar.
Nu måste socialdemokratin vakna och sätta sin prägel på den ekonomiska debatten. I en tid där högerextrema alternativ växer sig starkare kan inte “åtstramning” fortsätta vara ledordet i svensk ekonomisk debatt.
Det är dags för lånefinansierade investeringar nu, Magdalena Andersson!
Stefan Marušić, ordförande SSU Växjö
Johan Gynnhammar, distriktstyrelseledamot SSU Örebro län
Pavlos Cavelier Bizas, ordförande SSU Uppsala
Andrea Nylin, distriktsstyrelseledamot SSU Stockholm Stad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
