När Liberalerna pratar om klasskillnader och Centerpartiet om jämlikhet handlar det om falsk marknadsföring. Problemet är att båda partierna bedriver en politik som tveklöst skulle få klyftorna att växa betydligt snabbare än idag, skriver Sebastian Rasmusson, ordförande i SSU Härnösand
Under den senaste tiden har Alliansen, speciellt partierna C och L, börjat fokusera allt mer på jämlikhet, klyftor och klasskillnader. I sitt sommartal i söndags så sa L-ledaren Jan Björklund att bekämpning av klyftor kommer vara en av Liberalernas viktigaste frågor under valkampanjen.
Och sedan flera månader tillbaks har Centerpartiet och Annie Lööf inte missat en enda chans att kritisera regeringens integrations- och jämlikhetspolitik.
Jan Björklund konstaterade i sitt sommartal (med en nästan dystopisk röst) att »en ny underklass växer fram« i Sverige.
Han kritiserade regeringen hårt för att de bedrev en politik som, enligt Björklund, ökar klyftorna och splittrar Sverige. Annie Lööf har också tydligt utryckt att klyftorna i Sverige måste minskas och konstaterat att klasskillnaderna är ett stort problem.
Annie Lööf och Jan Björklund har en grundläggande problembeskrivning som är korrekt. Klyftorna mellan rika och fattiga, mellan storstäderna och landsbygden och mellan utrikes och inrikes födda är stora utmaningar för Sverige.
De växande klyftorna och klasskillnaderna påverkar hela samhället negativt. Ojämlikheten är förmodligen det problem som utgör det största hotet mot sammanhållningen i Sverige idag.
Oavsett vem som vinner valet 2018 så kommer framtida regeringar behöva göra stora satsningar om ojämlikhetens framfart ska stoppas.
Därför är det väldigt logiskt att C och L vill marknadsföra sig som jämlikhetsvänliga partier vars politik skulle minska klyftorna.
Därför är det väldigt logiskt att C och L vill marknadsföra sig som jämlikhetsvänliga partier vars politik skulle minska klyftorna. Problemet är att Centerpartiet och Liberalerna bedriver en politik som tveklöst skulle få klyftorna att växa betydligt snabbare än idag.
När det kommer till att minska klyftor så har L och C:s ett förslag som de upprepar nästan frenetiskt i tal, debattartiklar och under debatter: så kallade »inträdesjobb«.
»Inträdesjobben«, som ska riktas till unga utan gymnasieutbildning och nyanlända, bygger på att lönen med lagstiftning ska sänkas med 30 procent. Anställaren ska också slippa arbetsgivaravgift i tre år.
Lööf och Björklund tror att sänkta löner kommer skapa fler jobb och således minska klyftorna på arbetsmarknaden.
Nyckeln till ett jobb är utbildning – inte lägre löner. Och det är helt absurt att Alliansen målar upp »inträdesjobben« som ett förslag för att minska klyftorna. Effekten skulle nämligen bli raka motsatsen.
Tvärtom riskerar Alliansens förslag att permanenta den underklass som de själva säger att förslaget ska motverka.
Att lagstifta om sänkta löner för två grupper som redan har det väldigt tufft skulle knappast öka jämlikheten.
Tvärtom riskerar Alliansens förslag att permanenta den underklass som de själva säger att förslaget ska motverka.
Bland svenska folket råder det stor enighet om att makthavarna bör göra mer för att skapa jämlikhet.
Därför är det förståeligt att Lööf och Björklund pratar mycket om att de vill minska klyftorna. Men att prata förändrar inte politikens innehåll.
Allianspartierna är och förblir partier med en utpräglad ojämlikhetspolitik.
Sebastian Rasmusson är ordförande i SSU Härnösand.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
