Att internationalisera det svenska utbildningssystemet behöver inte innebära att normen om avgiftsfri utbildning åsidosätts, skriver Niklas Johansson, ordförande SSU Norrtälje.
Oklarheten kring regeringens budgetproposition om studieavgifterna har skapat stor oro bland oss studenter och kårföreningar. Så sent som den 12:e november skrev S-studenters ordförande, Talla Alkurdi, ett belysande inlägg där hon klargör Socialdemokratiska studenters åsikt i frågan; ett oacceptabelt förslag.
Att möjliggöra för var och en att få en likvärdig start och chans till utbildning, där förmågan sätter ramen, inte ekonomin, har historiskt varit en viktig ståndpunkt för socialdemokratin. Tanken har hos socialdemokratin länge varit att utbildningen skulle användas för att bryta ner klassklyftor och öka jämlikheten.
Detta uttrycktes redan 1968 av Olof Palme på följande sätt: ”Skolan är och förblir en nyckel till att avskaffa klassamhället”. När studiestödssystemet infördes på 1960-talet, var det med den nydanande tanken om att ekonomisk ställning inte skulle utgöra en avgörande faktor i valet att gå till högre studier. Utbildning var till för alla.
Det är en grundbult i själva idén om jämlikhet och socioekonomisk utjämning, att ge frihet åt var och en att själv forma sin framtid – oberoende av sin bakgrund. Trots detta är det än i dag obestridligt att antagningen till högre utbildning är långt ifrån jämlik. Studerande från landsbygd, och ungdomar från familjer utan akademisk bakgrund, har länge lidit stor underrepresentation i antagningen till högre studier.
Så sent som den 23:e april i år konstaterade Universitetskanslersämbetet i ett pressmeddelande att den sociala snedrekryteringen består; ”Personer med lågutbildade föräldrar är underrepresenterade bland doktoranderna.” säger man. De högre utbildningarna lider därmed fortfarande av en klasskiljande faktor som kan härröras till socioekonomisk ställning och föräldrarnas bakgrund.
Samtidigt lämnar ordvalet i det Socialdemokratiska framtidskontraktet få skäl till tvivel, där man längst ned på sidan 15 konstaterar att ” Utgångspunkten ska vara att studier i Sverige är avgiftsfria.” Det finns en oro hos många av oss studenter att den principen nu börjat rubbas, när regeringen i sin budgetproposition nu för vidare det borgerliga förslaget om en lagändring för att möjliggöra studieavgifter.
Börjar den de facto lagstadgade principen om avgiftsfri utbildning så sakteliga urvattnas, finns skäl att befara en för studenten men även för samhället oroande utveckling. Att anpassa svenskt utbildningssystem med hänsyn till internationalisering, behöver inte nödvändigtvis innebära att den svenska normen om avgiftsfri utbildning åsidosätts.
Att låta tidigare så fasta ideologiska ståndpunkter urblekas, de om allas lika chans oberoende av ekonomi, behöver heller inte bli utfallet. Det är ett steg i fel riktning, där ekonomiska kvalitéer hos studenten riskerar att bli en del i utbildningsrekryteringen. Där valfriheten hamnar hos den resursstarke, och uppdelningen mellan individens materiella förutsättningar förstärks.
Det är därför fullt rimligt att regeringen följer den uppmaning, som Talla Alkurdi i sin artikel framför, att låta förslaget genomgå en ordentlig och långsiktig konsekvensanalys. Samt även en utredning över hur internationellt samarbete kan utökas utan att studenter blir avgiftsskyldiga.
Att hålla utbildningen för Sveriges studenter avgiftsfri är en principfråga!
Niklas Johansson, Socialdemokratiska studentklubben, Ordf. SSU Norrtälje, samt ledamot för S-studenter i Stockholms universitets kårfullmäktige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
