Sveriges arbetsmarknadsminister har enligt Sveriges integrationsminister drabbats av "offersyndromet". Det är enligt integrationsminister Nyamko Sabuni anledningen till att Sven-Otto Littorin vill skärpa straffen för arbetsgivare som anställer papperslösa för löner under kollektivavtalsnivå. Uttalandet gjordes vid ett seminarium anordnat av tidningen Neo.
Bakom fasaden av gullig borgerlig enighet som DN gjorde reklam för häromdagen verkar det alltså råda djup ideologisk oenighet. Jag börjar osökt fundera över hur det går till på regeringssammanträdena. Råder det öppet inbördeskrig? Eller, är Sabunis sågningar av Littorin något hon reserverar för bakom hans rygg?
Emellertid är arbetsmarknadsministern inte den ende som drabbats av det tydligen mycket smittsamma "offersyndromet". Sabuni kängar dels till hela den svenska journalistkåren, dels Södertäljes kommunalråd Anders Lago.
"Vi har ett kommunalråd i Södertälje vars enda uppgift just nu är att gå ut i medierna och tala om hur dåligt det fungerar där och att regeringen måste ta sitt ansvar. (…) Det finns kommunalt självstyre, med resurser och möjligheter att göra saker, som inte har något med regeringen att göra."
Problemen i Södertälje är med andra ord Södertäljes egna och inget som integrationsministern tänker engagera sig i. Vaxholm har tagit emot sex flyktingar de senaste sju åren, Danderyd tolv. I Södertälje räknas de i tusental. Koncentrationen av asylsökande till vissa kommuner och vissa stadsdelar leder till isolering både för nya och gamla svenskar men det är alltså inget som integrationsministern tycker har med henne att göra. Lagos krav på att politiken på riksplanet och kommunplanet måste hänga ihop, avfärdar hon som orimliga.
Om migranter utan dokument väljer att stanna i Sverige får de skylla sig själva. Om Södertälje väljer att ta emot flyktingar får de skylla sig själva. Alla får helt enkelt skylla sig själva. Det är inget som berör politiken, regeringen och allra minst Nyamko Sabuni själv.
Visserligen är det-var-inte-jag-det-var-sossarna borgerlighetens absolut vanligaste ursäkt för att inte ta ansvar. Men Nyamko Sabuni tar det där med att skylla ifrån sig till en helt ny nivå. Vilket kanske inte är så konstigt.
Räkenskapens tid närmar sig. Det är två år kvar till valet. Nyamko Sabuni är tillsammans med Maud Olofsson det statsråd som lovat mest och genomfört minst. Av de stora orden om reformer har blivit mycket lite. Då måste man kunna skylla på någon annan, exempelvis Anders Lago som tydligen bara gnäller och klagar när han lyfter fram för Sverige avgörande politiska utmaningar. Stackars Nyamko Sabuni! Vilket offer hon är!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
