Klimatfrågan verkar utlösa en nostalgichock i storstadspolitiken. I Stockholm har landstinget plötsligt beslutat att bygga en spårvagnslinje rakt genom innerstaden. Okritiska journalister och ekoradikaler på Södermalms designbyråer kommer säkert göra vågen. Kombinationen av spårvagn och stenstad känns oslagbar. Men i själva verket står hela idén i vägen för en klimatsmart storstadspolitik och ökar dessutom gamla orättvisor.
Projektet kallas Spårväg city och innebär att spårvagnar ska rulla från Kungsholmens västliga spets via T-centralen och Östermalm till den planerade stadsdelen i Värtan. Det blir säkert fint. Vem vill inte åka snabb spårvagn genom fallande höstlöv?
Men frågan är vad som egentligen är viktigt: att förstärka innerstadens romantiska aura av föreställd urbanitet eller bygga kollektivtrafik där det verkligen behövs? Resurserna är inte oändliga. Spårväg city slår i praktiken ut mer akuta projekt. Samtidigt har landstinget till exempel förklarat att tvärbanan i de södra stadsdelarna (Älvsjö – Kungens kurva – Flemingsberg) skjuts upp. Det innebär inte bara att den redan privilegierade stenstaden återigen går före de så kallade förorterna. Men även att den borgerliga majoriteten vägrar satsa där människor bor och arbetar; på den moderna storstadens reella tillväxtzoner. Nostalgi går före framtiden.
Mellan Storstockholms yttre stadsdelar byggs nästan bara motorleder. Den snabbt växande grupp som pendlar mellan förorter är helt hänvisade till bilen. Tvärbanorna är regionens viktigaste framtida kollektivtrafik – men de bromsas hårt av Moderaterna. De rubbar ju bilden av en stad där alla tåg och tunnelbanor rullar mot Centralen och där den enda "riktiga" och "levande" staden anses ligga innanför tullarna.
Som första etapp av Spårväg city ska turistspåret mellan Norrmalmstorg och Djurgården putsas upp. För minst 150 miljoner kronor ska spåren dras ända fram till NK:s glasdörrar. Helgturister, unga damer med Chihuahua i handväskan och advokater med fyra rum på Grevgatan går före alla andra. Spåren ska ligga på plats redan till midsommar.
De som lyfter perspektivet från att ha livet på Hamngatan som enda värdemätare till en modern storstadspolitik upptäcker snabbt att Spårväg city inte alls är klimatsmart. Den är bara ytterligare ett exempel på det slags utstuderad miljöorättvisa som Jonas Ebbesson beskrev i Arena 5/08. Och i tidningens nya nummer skriver arkitekten Lars Mikael Raattamaa att stadspolitikens centrifugala rörelse, där all status koncentreras till centrum, måste vändas till en motsatt rörelseriktning för både jämlikhet och klimat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
