Ekonomi Ett antal tecken i skyn tyder på att det hotar en stagflation. Ordet betyder en hög inflation men ändå en långsam tillväxt. Sist vi drabbades av detta kallade somliga det för en ekonomisk dödsspiral. Det skriver Björn Elmbrant.
Nu ska det väl bli full fart på ekonomin, sedan vi snart lämnat pandemin bakom oss? Tja, det är frågan. Ett antal tecken i skyn tyder på att det i stället hotar en stagflation. Ordet betyder en hög inflation men ändå en långsam tillväxt. Sist vi drabbades av detta kallade somliga det för en ekonomisk dödsspiral.
Att det finns sådant som bromsar en god tillväxt har märkts av klimatkrisen. Skogsbränder, tyfoner och översvämningar förstör tillgångar och dämpar optimismen. Vill vi ha fram alternativ till fossila bränslen, men är det ont om dem, blir det svårt att undgå en höjning av energipriserna.
Globaliseringen har tappat fart, och vi har fått allt fler inslag av protektionism. Fler viktiga komponenter för verkstadsindustrin kommer inte längre att göras i Kina och ett antal utvecklingsländer. Vad hjälper det Volvo om efterfrågan på lastbilar aldrig varit högre, om produktionen då och då står still för att elektroniska halvledare saknas?
Det växande politiska och ekonomiska motståndet mot invandring riskerar att i somliga länder som Storbritannien minska tillgången på arbetskraft för enklare jobb och pressa lönerna uppåt. Man kan också vänta en motreaktion mot de växande ekonomiska klyftorna. Vill de folkvalda motverka detta genom olika stödpaket kan resultatet bli att man späder på inflationen.
Idag ökar antalet olyckskorpar när inflationen rusar i väg och resulterar i räntehöjningar och kriget i Ukraina dämpar framtidstron.
Kriget i Ukraina är ett bakslag för tron att ekonomin nu skulle vända uppåt. Priserna på energi och vete stiger snabbt. Sanktionerna mot Ryssland kan resultera i mer inflation för upphovsländerna. Spänningarna mellan olika EU-länder om att försöka dämpa beroendet av den ryska oljan visar oron.
Ett tilltagande cyberkrig väntar. De växande kostnaderna för företagen att skydda sig riskerar att vältras över på konsumenterna. Pandemin är inte helt över. Nya varianter av covid dyker upp. Flera utvecklingsländer saknar fortfarande vaccin. Smittorna är inte bara ett medicinskt problem, utan också ett ekonomiskt. Stänger man ett land hotas viktiga leveranskedjor. Protektionismen visar sig åter, som i pandemins inledningsskede när länder med mycket vaccin vägrade hjälpa sina grannar.
Vi vet inte om summan av alla dessa mörka moln blir en stagflation. Men vad vi vet av historien är att konsekvenserna kan bli förödande och att det inte är så lätt att trassla sig ur. För 50 år sedan drog den amerikanska ekonomiska politiken in oss i problem. USA finansierade Vietnamkriget med att trycka sedlar, inte att höja skatten. När en pressad president Nixon fick släppa löftet om att dollarn kunde växlas in i guld sprack den ekonomiska världsordningen. Två oljekriser förvärrade läget. Som idag berodde de på krig, då mellan Israel och Egypten 1973 och mellan Iran och Irak 1980. I lilla Sverige fick stora delar av en framgångsrik stålindustri läggas ner. Varvsindustrin likaså.
Kunde den skyhöga inflationen för 50 år sedan stoppats? Statsminister Olof Palmes och finansminister Gunnar Strängs recept var Haga-överläggningar med facket, Folkpartiet och Centern. Där skulle bland annat justeringar av skatterna dämpa de fackliga lönekraven. Det blev ingen större succé. När fackets och socialdemokraternas ledningar träffades på gästvåningen i LO-huset var tonläget stundtals mycket irriterat. Och när författaren Astrid Lindgren slog larm om att hon betalade 102 procent i marginalskatt bekräftades misslyckandet.
Idag ökar antalet olyckskorpar när inflationen rusar i väg och resulterar i räntehöjningar och kriget i Ukraina dämpar framtidstron. Bob Prince, ledande ekonom på världens största hedgefond Bridgewater, menar att ekonomin i världen är på väg mot stagflation. USA:s riksbankschef Janet Yellen har varnat för samma möjliga olycka.
Problemet är att de största tänkarna inte har några givna lösningar för att undgå stagflationen, annat än att centralbankerna höjer räntan, men lite försiktigt så att ekonomin inte stannar upp. Dilemmat beskrevs av Internationella valutafondens chef Kristalina Georgieva på toppmötet i Davos nyligen med orden ”Det är svårt att gå framåt – det är som att gå med sten i skorna”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
