ledare Ingenstans har populister lyckats få majoritet utan stöd från etablerade konservativa politiker. Dra lärdom av det österrikiska exemplet, Annie Lööf.
”Regeringen står för respekt, tolerans och förståelse för alla människor, oavsett ursprung, religion eller livsåskådning. Den fördömer starkt och bekämpar alla former av diskriminering, intolerans och hat. Den eftersträvar ett samhälle format av humanismens anda och av tolerans mot människor i alla olika samhällsgrupper.”
Orden är hämtade ur förordet till den österrikiska regeringsförklaringen som Österrikes president Thomas Klestil tvingade fram när Moderaternas systerparti ÖVP bildade regering med Jörg Haiders främlingsfientliga FPÖ i februari år 2000. I valet hade FPÖ blivit näst största parti med 26,9 procent, och ÖVP hade för första gången hamnat på tredje plats.
Sedan 1987 hade socialdemokraterna och de konservativa ÖVP regerat tillsammans i olika obekväma men fungerande storkoalitioner. Efter valet 1999 satt de sig ner för att förhandla fram ett nytt regeringssamarbete.
Det var en chock när det visade sig att ÖVP hade fört hemliga, parallella förhandlingar med FPÖ, och ÖVP:s partiledare Wolfgang Schüssel (omisskännligt ständigt klädd i fluga) fick hela EU emot sig när han deklarerade att han tänkte bli kansler i en regering bestående av ÖVP och FPÖ.
President Klestil, som enligt den österrikiska konstitutionen utser regeringsbildaren, lyckades lugna EU genom att tvinga fram det ovan nämnda förordet till regeringsförklaringen.
Åren i regeringen tärde på FPÖ. De förlorade en rad regionala val, och partiet splittrades 2005. På kort sikt gällde det omvända för konservativa ÖVP: I nästa val blev de största parti för första gången sedan 1966 och Wolfgang Schüssel valdes om till kansler.
Sedan dess har Wolfgang Schüssels strategi ofta använts som ett exempel på ett framgångsrikt sätt att bekämpa högerradikala partier. Låt de främlingsfientliga ta ansvar, är tesen, när de blir en del av den elit de hetsat emot så försvagas de och går under.
Vem hade kunnat föreställa sig att Vladimir Putin skulle vara hedersgäst på den österrikiska utrikesministerns bröllop 2018?
Det österrikiska exemplet har varit användbart, och lockande. Moderaterna ser nog framför sig att det samma skulle kunna hända med Sverigedemokraterna om de släpptes in i värmen som stödparti till en M–KD-regering. För Centern och Liberalerna kan man tänka sig att förords-tricket hägrar.
Skarpa skrivningar om liberala värden i regeringsförklaringen skulle vara en bekväm ursäkt för att släppa fram en moderatledd regering, trots att en sådan regering skulle vara beroende av SD.
SD skulle inte få igenom sin illiberala politik, men Moderaterna (och därmed de andra allianspartierna) skulle få SDs stöd för högerpolitik. Bingo!
De österrikiska väljarna fick dock snabbt klart för sig att några formuleringar i ett förord inte botar främlingsfientlighet. Och det österrikiska exemplet innehåller numera FPÖ:s återkomst.
På sikt legitimerade Schüssel FPÖ som parti och deras politik. I valet 2017 var FPÖ tillbaka på 1999 års nivåer (de fick 26,0 %) och nu sitter de återigen i regering med de konservativa, ett parti som idag leds av Sebastian Kurz vars repressiva migrationspolitik får numera avlidne Jörg Haider att framstå som mild.
Samtidigt är FPÖ:s politik mer extrem än någonsin. De blandar antisemitiska utspel och hets mot muslimer med EU-hat och ett ogenerat flörtande med Putins Ryssland.
Vem hade kunnat föreställa sig att Haiders parti skulle kontrollera österrikiska UD, och att Vladimir Putin himself skulle vara hedersgäst på den österrikiska utrikesministerns bröllop 2018?
Han lär ha skänkt brudparet en antik oljepress, en dyrbar samovar och underhållning av en hel kossackkör. Vad han får i utbyte vill ingen liberal europé tänka på.
Det österrikiska exemplet bekräftar populism-experten Jan-Werner Müllers sylvassa slutsats från den europeiska historien: Ingenstans har populister lyckats få majoritet utan stöd från etablerade konservativa politiker.
Ställ dig på rätt sida av historien, Annie Lööf.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
