Att champagnekorkarna flyger över vinstrekord samtidigt som välfärden blöder är inte bara moraliskt förkastligt. Det är direkt korkat.
Den har kallats »ett orimligt angrepp på den privata äganderätten«, »ett hot mot välfärden«.
Annie Lööf ser den som en dolkstöt rakt in i den fina svenska valfriheten. Ett batteri av borgerliga tyckare har på förhand dömt ut Ilmar Reepalus välfärdsutredning om vinster inom välfärden.
Högerns falsettretorik har, som vanligt, ytterst lite att göra med verkligheten. När den färdiga luntan landar på regeringens bord i dag handlar det viktigaste avsnittet om att skapa ett procentuellt vinsttak för aktörer som bedriver verksamhet inom välfärden. Knappast någon stormning av Vinterpalatset.
Att regeringen, ivrigt påhejad av Vänsterpartiet, äntligen vågat ifrågasätta ett av de mest destruktiva elementen inom svensk välfärd är välkommet. Den vinstmarknad som tillåtits dominera skola, vård och omsorg har både försämrat verksamheten och skapat en pipeline från skattefinansierad verksamhet till riskkapitalbolag utomlands.
Intresset ljuger som bekant inte.
I grunden handlar vinstfrågan om vilka intressen som ska dominera i samhället. Tidningen Kommunalarbetarens granskning visar att de fem största vårdkoncernerna alla ägs av riskkapitalbolag utomlands. Det handlar inte om småskaliga aktörer och eldsjälar som brinner för pedagogik eller modern vård. Det handlar om kortsiktiga vinstintressen som går före hela samhällets bästa.
Utredningen är ett steg i rätt riktning. Men är det verkligen rimligt att stanna vid ett vinsttak? V-ledaren Jonas Sjöstedt och LO har en viktig poäng i att vinsten i sig är ett tveksamt inslag i offentlig verksamhet. Vinsttak blir då, alldeles oavsett procentsats, ett trubbigt instrument för att komma åt strukturer som gynnar girighet.
Men det viktigaste resultatet av Ilmar Reepalus vinstutredning är inte de enskilda förslagen. Snarare är den en viktig markör mot en lång övertro på att vinstdrivande verksamhet trumfar offentlig. Kan vi nu, äntligen, lämna det långa nittiotalet bakom oss och begrava New public management?
Det var fel. Det är dags att gå vidare. På samma sätt som det går att privatisera, avreglera och lägga ut verksamhet på entreprenad går det faktiskt alldeles utmärkt att göra precis tvärtom. Det är ju det som är politik.
Det snäva vinstintresset får aldrig vara den kompassnål mot vilket vi rör oss. Vetgiriga barn, sjuka och äldre är inte produkter. Välfärden behöver inte en ny förpackning, en bättre pitch eller hemsnickrade företagsmodeller. Alldeles oavsett hur högt näringslivets och högerns megafoner låter.
En debatt om kvartalskapitalismens närvaro i välfärden kan förhoppningsvis ge gnista till ett annat samtal om hur samhället ska organiseras. Att champagnekorkarna flyger över vinstrekord samtidigt som välfärden blöder är nämligen inte bara moraliskt förkastligt. Det är direkt korkat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
