fredagskrönikan Vi kommer fortsatt ha en svår tid framöver och behöver ta vårt ansvar, även om det är jobbigt. Det är okej att ha tråkigt, skriver Tanvir Mansur.
Hur många fåglar kan du räkna, bara genom att lyssna på hur de kvittrar? Har du tittat upp mot molnen och tänkt på varför de svävar så långsamt? Nu mer än någonsin behöver vi hitta till det lugnet.
Vi som är friska behöver forma oss i en ny tid och ny vardag. Hitta de sakerna som du annars inte brukar tänka på. Läs de där böckerna som har börjat damma i hyllan. Gå ut på promenad, men med avstånd från andra människor. Hitta tillbaka till naturen, så länge som det går. Ring personer som du inte har pratat med på länge. Sluta läsa nyheterna hela tiden, för det påverkar hur du mår. Det är svårt att vänja sig vid det här, men vi behöver det.
För vi lever i en ovisshet som gör oss osäkra och rädda. Vi behöver hitta bra nyheter i tider som dessa. Varje dag läser jag på Facebook om en ny person som har en släkting eller bekant som har dött. Det är läskigt. Vi står inför en kris som vi inte har sett förut, där massor av människor redan nu har blivit av med sina jobb, och ännu fler kan bli det.Och de som jobbar, utsätter sig för risker varje dag. Särskilt inom vården och äldreomsorgen. Inget av det här är lätt. Inget av det här kommer att lösa sig snart.
Alla roliga saker som många hade planerat kommer inte bli av så som det var planerat. Men en del fester och middagar kanske går att göra över nätet.
Förra veckan fyllde jag 33. Jag brukar alltid bjuda in många vänner på mina födelsedagsfester, nästan för många ibland. När jag fyllde 30, hyrde jag en stor lokal, fylld med ballonger och tipspromenad-bilder på väggarna. Temat för festen var de årtiondena som jag hade levt under. Så mina vänner spelade musik från 80-, 90- 00- och 10-talen. Alla klädde upp sig i kläder från de olika decennierna. Jag bytte kläder varje timme. Över 150 personer kom på den festen. Det är ett av de varmaste minnena jag har. Att känna den kärleken från så många människor, att känna sig uppskattad. Det var det bästa sättet att börja våren.
Jag fick anpassa mig efter den nya vardagen. Festen tog plats i våra vardagsrum, vi var tio personer.
Så var det inte i år. Jag fick anpassa mig efter den nya vardagen. Festen tog plats i våra vardagsrum, vi var tio personer. I min videochatt dök det upp kompisar som bor i Italien, Mexiko och Sverige. En person insåg att han behövde byta om från pyjamas till skjorta. En annan hade precis tagit på sig en ansiktsmask. Alltså inte en sån som skyddar mot virus, utan en sån som gör att hyn i ansiktet mår bättre. Två personer ville bara ringa upp mig från sin husbil i Portugal för att säga hej och blev intvingade till video-kalaset. Jag avslutade festen med ett quiz om mig själv. Jag visste att det inte var samma sak som att ha alla vänner i rummet, men det var fint.
Inte samma sak, men det är okej.
Det är det vi behöver ställa oss in på för att coronaviruset inte ska spridas. Det handlar om solidaritet. Livet kommer bli annorlunda ett tag, och vi måste vara okej med det. Vi kommer inte kunna träffa de människor vi vill umgås med. Många kan inte krama sina föräldrar, eller äldre släktingar. Och det gör ont. Men då får vi hitta andra sätt att nå dem. En vän till mig höll en släktträff mellan sina föräldrar och syskon i USA och flera kusiner och släktingar i Bangladesh genom videochatt. På ett sätt kanske vi kan komma närmare människor som bor långt borta.
Inte samma sak, men det är okej.
Vi lever i en tid med mer information än någonsin. Om covid-19 hade kommit på 90-talet, då hade vi inte haft lika många lösningar som vi har idag. Jag vet att vi kommer ha en svår tid framöver, men vi behöver ta vårt ansvar, även om det är jobbigt. Det är okej att ha tråkigt.
Varje dag blir det varmare. Solen ligger ovanpå ängen. En blåmes trippar fram och tillbaka på en gren utanför fönstret. Våren ger ett löfte om nya tider, men den här kan bli den svåraste vi har haft. Stanna hemma om du inte måste gå ut. Var tacksam för att du är frisk. Lämna över en matkasse till en granne som är i riskgrupp. Nu behöver vi solidaritet och gemenskap mer än någonsin.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
