ledare Grundskolan ska vara en port till framtiden som inte slår igen innan alla kommit ut. Att ändra betygskraven är ett steg åt rätt håll – men ännu bättre vore att skippa dem som urvalsinstrument.
I måndags startade skolan efter sommarlovet. Medierna fylls med reportage om förväntansfulla elever, men också om oroliga och upprörda föräldrar, som rasar över urvalsprinciper till populära skolor, eller, som SvD:s kulturchef Lisa Irenius (18 augusti) bär på »den gnagande frågan om vi verkligen har valt bästa möjliga skola till våra barn?«.
Men för de tonåringar som inte klarade nian med godkända betyghandlar det varken om förväntan eller valångest i skolmarknadens tid, utan om en berättigad oro för framtiden.
Förra året lämnade en tredjedel av eleverna gymnasieskolan utan att nå examen.
Och utslagningen startar redan i grundskolan.
Hela 17 procent av grundskolans elever är numera inte behöriga att söka till gymnasiet, utifrån betygskraven. Istället hänvisas de till gymnasiets introduktionsprogram, där endast cirka 6 procent av eleverna klarar att ta gymnasieexamen efter tre år och bara 14 procent lyckas efter ytterligare ett år.
»Eleverna fastnar i en återvändsgränd« och »gymnasieskolans introduktionsprogram är ett systemhaveri och borde läggas ner«, skriver ordförande för Lärarnas riksförbund Åsa Fahlén i DN.
Skolan klarar allt sämre uppdraget att vara till för alla. Och betygssystemet har, istället för att sporra och hjälpa, skadat många elevers självkänsla, studiemotivation och psykiska hälsa, framhåller barnmedicinska experter.
Förlorare är stora elevgrupper med svag teoretisk begåvning, elever med stora koncentrationssvårigheter, liksom de med språklig funktionsnedsättning eller svårigheter inom autismområdet.
Metodiklektorn Per-Acke Orstadius skriver i ETC att omkring 40 procent av eleverna med lågutbildade föräldrar inte klarar kunskapskraven för att gå i gymnasiet.
Och nyligen visade en rapport från organisationen Global Village att var tredje pojke i utsatta områden inte klarar behörighetskraven till gymnasiet.
Det är dags att ta fram skämskudden när Skolverkets siffror visar att föräldrabakgrundens betydelse ökat.
Istället för att förmedla kunskaper som ger varje elev en stadig grund, oavsett hemförhållanden och förmågor har grundskolan, genom de märkliga betygskraven från den Björklundska läroplanen 2011, omvandlats till en sorteringsmaskin. Den som kan sin Harry Potter vet hur det gick till första dagen i trollkarlsskolan när den spetsiga Hogwartshatten via sorteringsceremonin bestämde var barnen passade bäst utifrån deras personlighet.
»Sätt mig på huvudet, och jag skall säga
I vilket hem ni helst bör vara.«
Men Jan Björklund är ingen trollkarl, utan ökade istället genomslaget av föräldrarnas bakgrund på barnens skolresultat.
Det är följaktligen dags att ta fram skämskudden när Skolverkets siffror (2018) visar att föräldrabakgrundens betydelse för resultaten ökat med hela 27 procent från 1990-2015.
År 2000 kunde 18 procent av skillnaden i elevers meritvärde förklaras av föräldrarnas utbildning och inkomster, medan motsvarande siffra 2015 var 23 procent. Föräldrarna blir allt viktigare för elevers skolresultat, istället för tvärtom som det borde vara.
Det som väckt mest uppmärksamhet är ändå inte att betygssystemet sållar bort elever från resurssvaga hem, utan att högutbildade föräldrar inte heller klarar att hjälpa sina barn eftersom de varken förstår uppgifterna eller vad som avses med kunskapskraven.
På twitter skriver läraren Karin Berg (@frokenbagare) :
»Hela idéen med den målstyrda skolan har det problemet. Om målet är att hoppa över två meter är målet oerhört konkret och vi kan istället lägga fokus på hur vi når dit. I skolan lägger vi istället fokus på att reda ut vad ett ”enkelt” och vad ett ”nyanserat” resonemang innebär.«
Så när regeringen och utbildningsminister Anna Ekström (S), med instämmande av Liberalerna och Centerpartiet nu enats med Skolverket om att inför nästa läsår ändra kriterierna, har hon följaktligen mest mött applåder.
Och förslaget att förtydliga, förenkla och minska betydelsen av reflektion och analys till förmån för faktakunskaper för de yngre är absolut ett steg åt rätt håll.
Men ännu bättre vore att släppa den orealistiska tron på att det går att uppnå likvärdiga grundskolebetyg. Denna inriktning är extremt kostsam att uppnå och därmed negativ för undervisningen, skriver Anders Jönsson och Ali Klapp forskare i didaktik respektive pedagogik i ett debattinlägg där de argumenterar för att sådana betyg kan vänta till gymnasiet.
Betygsfixeringen är dessutom direkt kontraproduktiv för de lågpresterande eleverna. Forskningen pekar tydligt på att låga betyg istället leder till att de tappar motivation för skolarbetet och i längden presterar sämre.
Förslaget är mycket relevant och skulle kunna frigöra resurser åt det som är viktigast, och som står inskrivet i skollagen: Att undervisa och hjälpa eleverna utvecklas så långt som möjligt.
Att helt slopa betygssättningen i grundskolan är en än mer radikal, »men inte orimlig idé, utifrån kunskapen om hur betyg påverkar«, skriver de båda forskarna i ett mejl:
»Man kan alltså ha en kontinuerlig bedömning och uppföljning av elevernas kunskaper, utan att sammanfatta detta i en siffra eller bokstav. Den bästa pedagogiska effekten får man om bedömningen kommuniceras till eleverna i form av styrkor och utvecklingsmöjligheter, snarare än omdömen som kan placeras på en skala.«
Detta borde de nya samarbetspartierna ta till sig, istället för att nu satsa på att införa betyg från årskurs 4, som verkligen kommer att öka lärarbördan utan att hjälpa eleverna.
Hela skolsystemet är i storskalig kris och det finns en massa andra kända problem att lägga tid och kraft på. Alla vill ju se skolan som en plats där barnen inte ska begränsas av sina föräldrars bristande resurser och få hjälp att utvecklas efter egen förmåga.
Men istället lyckas skolan alltså allt sämre med sitt likvärdighetsuppdrag.
Sverige har blivit ett land där den utbildningspolitik som den gemensamma sammanhållna grundskolan vilade på är på drift, vilket forskaren Ylva Bergström visat, bland annat i sin avhandling Utbildningspolitik, det andra moderna.
Om vi vill ha en skola för medborgarna, inte bara för medelklassen, har vi inte råd med ett skolsystem som kastar bort så många unga människors drömmar och placerar dem utan framtidsutsikter på de icke godkändas bakgård.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
