debatt De ryska hoten lär dominera Folk och Försvars rikskonferens. Men det behövs en bredare diskussion än Natomedlemskap. Som exempelvis hur EU kan bygga en starkare egen militär förmåga, skriver Mats Engström.
Regimen i Moskva stänger Memorial som kartlagt Stalintidens övergrepp. Förföljelsen av medarbetare till Aleksej Navalnyj fortsätter samtidigt som han trakasseras av medfångar.
Nu finns risken att dessa fortsatta övergrepp på mänskliga rättigheter hamnar i medieskugga av den militära uppladdningen kring Ukraina och Vladimir Putins retorik. Men den aggressiva linjen om Europas säkerhetsordning hänger samman med vad som sker inne i Ryssland. Detta är inte första gången Kreml använder påstådda yttre faror för att minska kritik av den inhemska repressionen.
De ryska hoten lär dominera Folk och Försvars rikskonferens som börjar på måndag. Med all rätt, men det behövs en bredare diskussion än Natoanhängarnas vanliga kampanj. Argumenten mot ett svenskt Natomedlemskap är fortfarande starka (minskad handlingsfrihet, kärnvapnens roll, Turkiet med mera).
Rysslands agerande måste fördömas. Varje land har rätt att göra sina egna säkerhetspolitiska val. USA:s engagemang i Europa är viktigt, inte minst när det gäller Östersjöområdet. Sverige gör rätt som samarbetar med världens största militärmakt, men det behöver ske utifrån egna nationella politiska beslut. Hur vi visar solidaritet med andra EU-länder och stater som Ukraina väljer vi själva. Den handlingsfriheten stärker vår säkerhet.
Att EU håller ihop har stor betydelse för säkerhet och mänskliga rättigheter i Europa
Samtidigt som Sverige fortsätter samarbetet med USA gäller det att vara beredd på en situation där den transatlantiska länken försvagas. Efter kuppförsöket i Washington 6 januari förra året står det klart för många att den amerikanska demokratin är allvarligt hotad. Donald Trumps militära äventyrsiver hade också kunnat ställa till stor skada om inte mer ansvarsfulla personer hindrat honom.
Därför behöver vi liksom andra europeiska länder diskutera hur EU kan bygga en starkare egen militär förmåga som komplement till dagens samarbeten. Här behöver den svenska regeringen ompröva sin negativa syn på till exempel EU:s nya insatsstyrka. Frankrikes ökade intresse för Östersjöområdet bör välkomnas.
Det är naturligtvis viktigt att analysera militära hot och stärka förmågan att möta dem, liksom beredskapen mot till exempel cyberangrepp. Sveriges säkerhetspolitiska läge behöver ändå ses i ett vidare perspektiv.
Att EU håller ihop och kan utöva sin breda makt inklusive ekonomiska sanktioner har stor betydelse för säkerhet och mänskliga rättigheter i Europa. De krafter som stöder Vladimir Putin i Ryssland är till exempel beroende av utländska investeringar för att kunna modernisera sina företag. Redan de nuvarande sanktionerna biter hårt. Beslutsfattarna i Kreml vill dessutom inte bli alltför beroende av Kina utan inser att handel med väst behövs.
I dag är sammanhållningen inom EU hotad, både av auktoritära ledare som Viktor Orbán i Ungern och av liknande krafter som ledde till brexit. En mer aktiv europapolitik är därför en god säkerhetspolitisk investering, liksom att stärka Sveriges militära förmåga – och viktigare än utspel om att öppna för Nato-medlemskap när regeringen redan markerat att varje land har rätt att forma sin säkerhetspolitiska linje.
Mats Engström
Samhällsanalytiker och tidigare politiskt sakkunnig (S) på Utrikesdepartementet med ansvar för säkerhetspolitik
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
