Foto: Union to Union

debatt Skillnaderna mellan kvinnors och mäns arbets- och lönevillkor på världens arbetsmarknader fortsätter att vara stora. Trots att det handlar om länders ekonomiska utveckling och grundläggande mänskliga rättigheter.

Möjligheter till försörjning är centralt för att skapa jämlika förutsättningar för att alla individer ska kunna uppfylla sin fulla potential och förverkliga sina liv. Genom ekonomisk självständighet kan kvinnor påverka besluten i familjen och har möjlighet att delta i samhället som självständiga aktörer.

I dag finns det flera strukturella orsaker som sätter stopp för en jämställd arbetsmarknad, bland annat den ojämna uppdelningen av hushålls- och vårdarbete. Det här leder bland annat till lägre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor och sannolikheten att kvinnor deltar i arbetslivet är dessutom nära 27 procentenheter lägre än för män.

Men inte nog med det: kvinnor arbetar också för lägre löner och har ett mycket smalare urval av sektorer och yrken att tillgå. Kvinnor i låginkomstländer arbetar i lägre utsträckning än män inom den formella arbetsmarknaden, vilket betyder att kvinnorna ofta saknar anställningstrygghet, rättigheter och sociala förmåner. Dessutom har 60 procent av arbetande kvinnor globalt inte någon laglig rätt till mödraledighet.

35 procent av alla kvinnor har upplevt sexuellt eller fysiskt våld i sina hem, samhällen eller på arbetet. Brist på toaletter och rent vatten på arbetsplatser, dålig kunskap om menshygien och avsaknad av bra mensskydd gör att många kvinnor inte kan arbeta när de har mens. Det påverkar deras framtidsutsikter och inkomst, företagens effektivitet och hela länders ekonomier.

Företag som satsar på jämställdhet får en rad fördelar

Arbetet för jämställdhet är inte bara viktigt för att förverkliga alla människors lika rättigheter, utan även för den ekonomiska utvecklingen. En forskningsrapport från McKinsey Global Institute har visat hur ökad jämställdhet i arbetslivet kan öka tillväxten i världsekonomin med hela 12 000 miljarder dollar på tio år.

Jämställdhet har dessutom visat sig vara en mycket bra affär för näringslivet: företag som satsar på jämställdhet får en rad fördelar: de drar till sig de bästa medarbetarna, stärker organisationens resultat, förbättrar tillgången till olika marknader och ryktet och varumärket stärks. Dessutom har jämställda ledningsgrupper 21 procent större chans att uppnå lönsamhet över genomsnittet.

Studier från ILO, FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, visar att arbetsmarknader med koordinerade kollektivavtalsförhandlingar och högre facklig anslutningsgrad har mindre löneskillnader mellan kvinnor och män. Förhandling fungerar nämligen många gånger som ett effektivt verktyg för att hantera ojämställda löner, genom att pressa upp de lägsta lönerna och öka öppenhet och insyn kring lönenivåer.

Kollektiva förhandlingar fungerar även som ett bra sätt att besluta om alternativa arbetstider, vilket är särskilt viktigt för arbetstagare med omsorgsansvar. Fackföreningar kan också använda förhandling för att stärka rätten till föräldraledighetoch uppmana männen att ta ut föräldraledighet. Kollektiva förhandlingar används också alltmer för att förebygga och ta itu med sexuella trakasserier på jobbet. Fackförbund har dessutom stora möjligheter att göra arbetstagare medvetna om – och ifrågasätta – stereotypa könsroller.

Givetvis har fackföreningar också egna utmaningar att arbeta med, inte minst när det handlar om jämställdheten i de egna leden. Runt om i världen är det exempelvis endast runt 30 procent av fackföreningarnas förhandlingsdelegationer som består av kvinnor. En förbättrad representation av kvinnor i de egna organisationerna är ett exempel på jämställdhetsarbete som många fackförbund jobbar med idag globalt.

När facken motarbetas och trycks tillbaka påverkar det möjligheterna att arbeta för en jämställd arbetsmarknad. För att garantera kvinnors lika rätt och möjligheter på arbetsmarknaden krävs att den strukturella ojämställdheten erkänns och hanteras. I det arbetet är starka fackföreningar helt avgörande.

Ruben Wågman, policy- och programhandläggare, Union to Union