Lönegolvet är inte logiskt, och det är inte en del av den svenska modellen.
I veckan trädde de nya reglerna för hur mycket en arbetskraftsinvandrare måste tjäna för att få behålla sitt uppehållstillstånd i kraft.
Tidigare var kravet runt 13 000, nu är det över 27 000.
Många kliar sig nu i huvudet och funderar på hur en rad verksamheter ska klara sig framöver. Vilka ska arbeta inom vården i glesbygdskommunerna? I städfirmor eller som bud?
Över hundra kollektivavtal i Sverige har lägre lägstalöner än det nu stipulerade kravet.
Problemet är alltså systemet
Arbetsgivarna har rasat mot förslaget, men även många fackliga organisationer. De senare bland annat för att det går emot den svenska modellen att staten sätter ett lönegolv. Sånt ska arbetsmarknadens parter ägna sig åt.
LO är ändå positivt till förändringen. Grunden för dagens regler infördes 2008 genom en uppgörelse mellan den dåvarande borgerliga regeringen och Miljöpartiet. Då försvann myndigheternas arbetsmarknadsprövning och arbetsgivarna fick ett avgörande inflytande över arbetstillstånden. Och lägstalönen skrevs till 13 000 kronor.
Flera år senare varnade man i en rapport från flera myndigheter, som Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket och Skatteverket, för att handel med arbetstillstånd och fiffel länkat till arbetskraftsinvandringen gödde den organiserade brottsligheten.
LO menar att en höjd lägstagräns för lönen är bättre än det system som funnits sedan 2008.
Men problemet är alltså systemet.
Med den förändring som nu genomförts kommer 15 000 personer hamna under gränsen och alltså behöva utvisas.
Förslaget är ett utslag av samma politik som för några år sedan drev fram brexit i Storbritannien. En allt mer regellös arbetsmarknad parad med stor arbetskraftsinvandring från andra EU-länder gjorde att många britter uppfattade dessa migranter som ett hot mot de egna jobben.
Och med brexit kastade man ut barnet med badvattnet.
Enligt siffror från ONS (Office for National Statistics) har brexit skapat ett glapp mellan tillgången och efterfrågan på jobb (se tabellen nedan).
Det finns arbetslösa i Storbritannien, men de tar inte, eller kan inte ta, alla de lediga jobben, och effekten blir att hela den brittiska ekonomin drabbas.
Lite samma sak riskerar nu att hända i Sverige.
Det är långt ifrån givet att de som går arbetslösa i Sverige kommer flytta till Timrå för att bli undersköterskor. Eller till Skellefteå för att bli städare.
Det finns för stora problem i matchningen.
Och i grunden handlar det om att den här regeringen inte låter arbetsmarknadens parter sköta jobbet. Tidigare, innan förändringarna 2008, krävdes det förhandlingar och gemensamma bedömningar mellan facket och arbetsgivarna. Var saknas det arbetskraft? Vilka bör komma hit?
Sedan infördes modellen där det mer eller mindre varit fritt fram.
Men istället för ett system där parterna tar gemensamt ansvar ökar regeringen Kristersson den statliga inblandningen, genom att sätta ett lönegolv som ligger så högt att all lågkvalificerad arbetskraft kommer att utvisas.
Det är inte logiskt. Det är inte en den svenska modellen. Och det är inte ens liberalt. Regeringsledamöterna borde kanske gå grundkursen som berättar om vikten av att samhället, inte staten, kan vara med och ta ansvar även för sådant som arbetsmarknaden.
Fast det skulle kanske inte spela så stor roll trots allt … det är knappast de partier som sitter i regeringen som krävt den här förändringen. Heller.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
