debatt Arbetsskadeförsäkringen är på väg att bli irrelevant för 5,5 miljoner arbetstagare. Det tycks dock inte bekymra vare sig regeringen eller riksdagen, skriver Anders Johansson och Håkan Svärdman från fackförbundet Forena som idag presenterar en ny rapport.
Den statliga arbetsskadeförsäkringen eroderar allt snabbare. Trots att omkring 130 människor skadas på sitt arbete varje dag, ett antal som har ökat stadigt sedan 2009, minskar antalet skadedrabbade som får ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Endast 955 arbetsskadelivräntor beviljades förra året. Motsvarande antal var 7 282 år 2005.
Arbetsskadelivräntan, som ska täcka hela inkomstförlusten, har dessutom urholkats. För en genomsnittlig löntagare motsvarar livräntan omkring 80 procent av inkomstförlusten. Orsaken är dels försäkringens låga ersättningstak, dels att livräntan beskattas högre än lön. Endast när arbetsskadeförsäkringen kompletteras av de kollektivavtalade trygghetsförsäkringarna vid arbetsskada kompenseras 90 procent av inkomstförlusten. Villkoren på arbetsmarknaden är dock inte jämlika. Uppskattningsvis 460 000 anställda har inte dessa försäkringar på grund av att många företag saknar kollektivavtal. Det brister även i jämställdhet visar flera utredningar, vilket innebär att män i väsentligt högre utsträckning än kvinnor beviljas ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Denna dystra och allvarliga utvecklingen tecknas i fackförbundets Forenas rapport Försäkringen som försvann, som presenteras idag.
Vi måste tyvärr konstatera att arbetsskadeförsäkringen är på väg att bli irrelevant för 5,5 miljoner arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Det tycks dock inte bekymra vare sig regeringen eller riksdagen. Under de senaste fem åren har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att lämna förslag om hur arbetsskadeförsäkringen kan bli mer jämställd. I riksdagen har under samma tidsperiod endast en partimotion och ett par motioner från enskilda riksdagsledamöter haft yrkanden på förändringar i arbetsskadeförsäkringen.
Vi uppskattar kostnaden för reformen till drygt 4,5 miljarder kronor.
Det är svårt att se en rimlig förklaring till varför staten försummar sitt ansvar för arbetsskadeförsäkring. Särskilt när konsekvensen blir att tusentals individer årligen berövas sin skadeståndsrättsliga ersättning. Axlas inte ansvaret bör det överlåtas från staten till försäkringssektorn där endast försäkringsmässiga hänsynstaganden sätts i fokus. En sådan överlåtelse kan också på goda grunder motiveras utifrån principiella och sakliga skäl. Det har flera tidigare utredningar och expertrapporter framfört. Exempelvis Anna Hedborg som i 2005 års socialförsäkringsutredning lyfter tre omständigheter som motiverar att arbetsskadeförsäkringen bör organiseras på ett sätt som efterliknar den obligatoriska, men privata trafikförsäkringen.
För det första är det huvudsakliga syftet med arbetsskadeförsäkringen att undvika skadeståndsprocesser.
För det andra är det inte rimligt att i längden upprätthålla ett socialförsäkringssystem som värderar skador olika på grund av orsak. I synnerhet inte när det finns en bred samsyn i riksdagen och hos arbetsmarknadens parter att ersättningsnivån i socialförsäkringarna högst bör ligga runt 80 till 90 procent av inkomstförlusten, vilket vanligtvis brukar kallas standardtrygghet till skillnad från skadeståndsrättens hundraprocentiga inkomstskydd.
För det tredje skapas drivkrafter för arbetsgivarna att kontinuerligt förbättra arbetsmiljön och rehabiliteringsinsatserna när differentierade premier tillämpas.
Utifrån våra egna erfarenheter från försäkringsbranschen är vi övertygade om att Hedborgs vägval för arbetsskadeförsäkringen ger bäst förutsättningar för att stärka jämlikheten, jämställdheten och rättssäkerheten för de av oss som drabbas av skador i arbetslivet. Att införa en lag om obligatorisk arbetsskadeförsäkring, som utgår från nuvarande arbetsskadebegrepp, som kompletterar den allmänna sjukförsäkringen bör bli en odramatisk reform för flertalet arbetsgivare och arbetstagare. I praktiken kommer det handla om att anpassa de kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringarna, som omfattar cirka 90 procent av alla anställda, för ett utvidgat åtagande. Övriga arbetsgivare måste däremot välja mellan att teckna ett kollektivavtal eller en försäkring hos ett godkänt försäkringsbolag.
Vi uppskattar kostnaden för reformen till drygt 4,5 miljarder kronor. Premiekostnaden kan däremot förväntas bli avsevärt lägre med tanke på att dagens kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringar går med rejäla överskott tack vare en hög kapitalavkastning. Därför behöver arbetsgivarna idag endast betala en sammanlagd premie på 302 miljoner kronor trots att försäkringskostnaderna uppgick till 4 miljarder kronor. Beviljade arbetsskadelivräntor bör fortsättningsvis administreras av Försäkringskassan och finansieras via arbetsskadeavgiften som ingår i arbetsgivaravgifterna. Detta ramverk för en framtida arbetsskadeförsäkring måste givetvis kompletteras med förslag till lagtexter och en gedigen konsekvensanalys som slutligen kan resultera i en ett regeringsförslag till riksdagen. Regeringen, som ytterst är ansvarig för missförhållandena i arbetsskadeförsäkringen, har en moralisk skyldighet att omgående tillsätta en utredning som påbörjar denna process. Där målet är en försäkring som ger människor upprättelse, trygghet och hopp. Låt oss inte bli otåliga i väntan på besked, socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi!
Anders Johansson
Förbundsordförande Forena
Håkan Svärdman
Samhällspolitisk chef hos Forena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
