Om Karin Enström inte kan svara på frågorna bör de ställas till Fredrik Reinfeldt, som måste vara informerad vid det här laget.
Något är ruttet i konungariket Sverige. Det står klart efter intervjun med försvarsminister Karin Enström i Ekots lördagsintervju 20/10. Den lär gå till historien som ett historiskt bottennapp. Inte bara för att hon inte ville sätta någon ”etikett” på Saudiarabien, eventuellt är det fråga om en ”icke-demokrati”. Utan för att ”Projekt Simoom” som Ekot avslöjade i våras fortfarande spökar för regeringen.
Försvarets forskningsinstitut (FOI) planerade och förberedde bygget av en vapenfabrik i Saudiarabien som en del i en större överenskommelse knuten till svensk vapenexport. FOI startade i hemlighet ett bulvanföretag, Swedish Security Technology and Innovation (SSTI), för att utföra uppdraget. Dick Sträng höll i trådarna på FOI. Bolagets startkapital på en kvarts miljon levererades i en plastpåse.
Både FOIs generaldirektör Jan-Olof Lind och försvarsminister Sven Tolgfors förnekade först all kännedom om bulvanföretaget. FOI-chefen sa i en Eko-intervju att han inte hade en susning om ”Projekt Simoom”. Senare har det framkommit att Lind i hemligstämplade SÄPO-förhör medgett att han kände till upplägget redan innan han tillträdde som generaldirektör 2009.
Jan-Olof Lind ljög alltså. Men sitter kvar. Dick Sträng, som drog igång bulvanföretaget i samråd med den förre generaldirektören Madelene Sandström, hamnade i kylan. Själv menar Sträng att han offrats för att skydda personer ”högre upp i hierarkin”. Han är bondeoffer nummer ett. Nummer två är försvarsministern som avgick i våras. Det har framkommit att hans departement hade haft full inblick i affärerna ända sedan 2008. Tolgfors var affärens bondeoffer nummer två.
Här närmar vi oss kärnfrågan i lördagens Eko-intervju med Enström. Generaldirektören har ljugit om FOIs roll i affären. Trots detta fick han i somras ett förlängt förordnande om sex år. Enström gav ingen rimlig förklaring till detta. Förutom klassisk politikersvenska om att regeringen har ”förtroende för” Jan-Olof Lind.
Handlar det om att köpa sig lojalitet för att undvika att affärens alla dimensioner kommer till allmänhetens kännedom? Vad visste resten av regeringen? Försvarsdepartementet hade kännedom om affärerna. Och förmodligen var detta skälet till Tolgfors avgång. Men vad visste statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt? Hela affären har så långtgående följder för Sveriges utrikes affärer att en rimlig hypotes borde vara att de hade information om ”Projekt Simoom”. Allt annat är att betrakta som en allvarlig försummelse.
En kvarts miljon i femhundrakronorssedlar i en plastpåse från en statlig myndighet till ett bulvanföretag. Sverige riskerar att bli ett åtlöje i världen. Man riskerar att drabbas av en långvarig rättsröta så länge inte alla turer i denna affär rullas upp. Det mediala drevet lyser dock med sin frånvaro. Kvällstidningarna eller morgonpressen i Stockholm tycker kanske att detta är Ekots business. Oppositionen är förvånansvärt lam i sin kritik. Råder en borgfred mellan moderater och socialdemokrater på det här området? Avtalet med Saudiarabien undertecknades ju av en socialdemokratisk försvarsminister.
Det är hög tid att ställa krav på en total genomlysning av ”Projekt Simoom”. Förundersökningen mot FOI-chefen har lagts ned. I vanlig ordning. Nu måste de politiska institutionerna göra sitt jobb. Annars får vi en permanent rättsröta som underminerar förtroende för samhälleliga institutioner och ytterst för demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
