Vid helgens valkonferens visar Stefan Löfven att han är trovärdig när han argumenterar för att samhället kan förändras, att problem som framställs som olösliga går att lösa.

Nej, Stefan Löfven är ingen stor talare. I talarstolen på Socialdemokraternas valkonferens på Quality Hotel Friends i Solna i helgen snubblar han över orden, betonar lite tokigt.

Talskrivarnas allitterationer hade förmodligen uttalats bättre av någon annan. Kompromisslös Kamp mot Kriminaliteten. Parti Programmets Portal Paragraf. Nu Vinner Vi Valet!

Men valet i höst är inte en tävling i vältalighet, utan i trovärdighet. Och Stefan Löfven är trovärdig när han argumenterar för att samhället kan förändras.

Han är trovärdig när han som fackföreningsman påminner om att fackförbundet Solidaritets kamp för demokrati i Polen hjälpte till att riva den järnridå alla trodde skulle vara för evigt.

När han som IF Metalls tidigare internationella ombudsman påminner om att Nelson Mandela till slut blev fri, trots att han hann sitta 27 år i fängelset innan kampen mot apartheid segrade.

Stefan Löfven är trovärdig när han – som själv blev bortlämnad som barn – påminner om att det i år är 100 år sedan den sista fattigauktionen hölls i Sverige.

(Och när han charmas av ett litet barn på första raden, och kommer av sig i talet.)

M och S politiska prioriteringar är nästan skrattretande lika. Lösningarna är desto mer olika

Många problem framstår idag som olösliga: sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och de som flyttat hit, den organiserade brottsligheten, köerna i vården. Men de går att lösa, samhället kan förändras. I det budskapet bottnar Stefan Löfven.

Under valkonferensen gav sig de 500 deltagarna ut och knackade dörr. »Sveriges största dörrknackningsinsats 2018«. Magdalena Andersson på Kungsholmen, Anders Ygeman i Upplands Väsby. (Stefan Löfven, däremot, åkte upp till Ö-vik för att kunna vinka till TV-publiken från Fjällräven Center där fjärde deltävlingen i Melodifestivalen ägde rum).

Gissningsvis stod det »välfärden går före stora skattesänkningar« överst på valarbetarnas dörrknackningsmanus. Det är nämligen i grunden det som valrörelsen kommer att handla om.

Moderaternas och Socialdemokraternas politiska prioriteringar är nästan skrattretande lika. Det är tydligt att medarbetarna på Moderaternas partikansli i Gamla stan har läst samma opinionsundersökningar som S-strategerna på Sveavägen 68.

Socialdemokraterna prioriterar välfärden, lag och ordning, och snabbare integration. Moderaterna, ordagrant: »Vi vill förbättra integrationen, korta köerna i vården och ta krafttag mot kriminaliteten.”

Lösningarna är desto mer olika.

  • Båda partierna vill minska arbetslöshetsklyftan mellan inrikesfödda och inflyttade.

Men Socialdemokraterna vill göra det genom att satsa resurser på att lyfta nyanländas kompetens,

Moderaterna genom att sänka lönerna.

  • Båda vill korta vårdköerna.

Socialdemokraterna genom »det mest omfattande trygghetsprogrammet i modern tid« och 14000 nya anställda inom vården till 2022, medan Moderaterna fokuserar på en kömiljard.

  • Båda partierna vill bekämpa kriminaliteten.

Moderaterna nöjer sig med fler poliser.

Socialdemokraterna försöker formulera en både-och-politik: både högre straff, och mobilisera hela samhällets resurser mot brottslighetens orsaker.

S-styrda Uppsalas handlingsplan för att få bort Gottsunda från polisens lista över utsatta områden innehåller 87 punkter: kameraövervakning och fritidsaktiviterer, ordningsvakter och nya lokaler för småföretag.

Det är smart att ställa den politiken mot Ulf Kristerssons uppgivenhet »den organiserade brottsligheten och våldtäktsproblematiken är här för att stanna« och Jimmy Åkessons fatalism »vi har förlorat kriget« mot brottsligheten.

Det tydliggör vad valet handlar om: att välja mellan dem som tror på att samhället kan förändras, och de som tror att skattesänkningar är svaret på alla frågor.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena