Stefan Löfvens stora chans

Statsminister Stefan Löfven kan regera med samhällskritiken som bränsle. Därför rymmer hans Sverigeresa fröet till något spännande.

Pumptermoskaffe ur brun plastmugg på ett äldreboende. Rundtur i hjälm på ett bygge. Mandelkubbar i flätad korg.

Sedan årsskiftet har Stefan Löfven (S) rest runt i landet för att träffa människor under vinjetten »Sverigeresan«. Förra veckan meddelade han dessutom att han ställer in årets medverkan i Almedalen för att  »träffa folk som kanske aldrig skulle besöka en politikervecka.«

Det är uppenbart att det är en del av en strategi för att visa att regeringen lyssnar och bryr sig om vanligt folk. Det kan tyckas banalt men rymmer också fröet till något spännande.

Om det handlar om rätt saker.

Den politiska debatten i Sverige har klämts in i ett hörn som ofta definieras av Sverigedemokraternas förvridna eller, som Umberto Eco kallat det, selektiva populism. Klimatet projicerar konstlade eliter bestående av allt från journalister, antiraster till de som inte delar partiets världsbild.

Socialdemokratins viktigaste strategiska och ideologiska projekt är därför att förflytta konfliktytan, skifta debattens prismor mot verkliga eliter och återupprätta tanken om ett bredare allmänintresse.

För det finns en elit.

Den senaste upplagan av ”Makteliten”  LO:s årliga genomgång av näringslivstopparnas inkomster, visar att chefer på de största bolagen i Sverige har en inkomst som är 50 gånger högre än en industriarbetare. En liten klick har oproportionerlig makt över människors liv.

Stefan Löfven måste prata om vad som är hela samhällets intresse — allmänintresse —  och vad som gynnar fåtalet. Ökad jämlikhet, utbyggd välfärd och rättvisare fördelning är ett allmänintresse. Korruption, vinstjakt och girighet är egenintressen.

Socialdemokratins viktigaste framgång har historiskt varit en allians mellan arbetar- och medelklass. När höger och brunhöger lyckas slår in kilar mellan människor med samma ekonomiska intressen brister alliansen.

Då är det kanske viktigare att Löfven sitter med en brun plastmugg i en byggbarack än står med ett roséglas i Almedalen.

Det går att upprätta ett nytt allmänintresse och bygga nya allianser mellan människor med gemensamma intressen. I städer och glesbygd, i industrier och tjänstesektor. Att Stefan Löfven är statsminister hindrar honom inte från att regera med samhällskritiken som bränsle. Regeringens uppdrag kan formuleras i moraliska termer.

När Moderaterna kastar principer över bord och kantrar mot moralisk kollaps öppnar det upp ett politiskt vakuum för andra alternativ. Socialdemokratin kan bygga förtroende på principfast reformism i kombination med en blick för verklighetens hinder och möjligheter. Knyta band och bygga allianser där andra söker splittring.

Både borgerligheten och SD kan motas i grind — politikens sökljus kan flyttas. Och då är det kanske viktigare att Löfven sitter med en brun plastmugg i en byggbarack än står med ett roséglas i Almedalen.