De fristående skolorna har levt i det närmaste utan regler i 20 år. Då är det inte konstigt att de tror att de kan köra på, trots att lagen ändrats, skriver skoldebattören Sten Svensson.
Enligt den nya skollagen ska alla fristående skolor spara elevernas slutbetyg och skicka över dem till kommunen. Men när Dagens Arena frågar kommunerna visar det sig att fyra av tio fristående gymnasieskolor inte klarar denna uppgift.
Jag är inte förvånad, det senaste året har det kommit en rad rapporter om fristående skolor som bryter mot skollagen i en mängd olika frågor. Skolinspektionens hemsida är full av exempel där fristående skolor bryter mot regelverket.
Frågan är varför det sker så många regelbrott och varför de inte klarar av så relativt enkla administrativa uppgifter som att skicka in en betygskatalog till kommunen?
En trolig förklaring är att de fristående skolorna har levt i det närmaste utan regler i 20 år. När regeringen Bildt fattade besluten om de fristående skolorna i början på 90-talet blev de undantagna från skollagen.
Det enda som reglerade en fristående skolas verksamhet fram till 2012 var en skrivning som angav de krav som ställdes för att de skulle få tillstånd att starta. En fristående skola blev godkänd om den bedrev en utbildning som gav kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarade mot den utbildning som den kommunala skolan förmedlade. De skulle också leva upp till de allmänna mål och den värdegrund som gällde för det offentliga skolväsendet. Men de behövde inte följa skollagen i övrigt.
Detta friutrymme har inneburit att under 20 år har de fristående skolorna kunnat göra i stort sett som de vill utan några krångliga regler i skollagen eller andra förordningar. Men sedan den nya skollagen, som började gälla 2012, är detta friutrymme borta.
Numera gäller i princip samma bestämmelser för både kommunala och fristående skolor. Frågan är om de ansvariga på de fristående skolorna känner till eller har förstått detta? Uppenbarligen tror en hel del att det fortfarande går att köra på som förut, som om inga regler finns.
Man kan jämföra dagens situation med den som inträffade när de fristående skolorna blev tvungna att följa skollagens behörighetsbestämmelser för att anställa lärare. Fram till 2003 hade de fått anställa vilka de ville som lärare utan några krav på lärarutbildning. Följden av den friheten var att de fristående skolorna hade en mycket låg andel utbildade lärare.
Efter lagändringen 2003 har den andelen vuxit mycket långsamt och fortfarande, tio år senare, ligger de kvar avsevärt under de kommunala skolorna. Under 2003 hade de fristående grundskolorna 61,8 procent utbildade lärare och 2013 hade andelen ökat till 65,2 procent. Det ska jämföras med de kommunala skolorna som under samma period pendlat mellan 80 och drygt 82 procent.
Även om skollagen skärps verkar det inte hända särskilt mycket i de fristående skolorna.
Med den nya skollagen ska alla fristående skolor lämna in betygsuppgifterna till kommunen. Om det inte sker finns det en ansvarig huvudman och förhoppningsvis finns katalogen kvar på skolan. Men på de skolor som gått i konkurs finns ingen att ställa till svars. På dessa skolor var det sannolikt kaos den sista tiden innan konkursen och där kan betygen vara bortslarvade för evigt.
Det var bra att skollagen skärptes för de fristående skolorna men att det att det tog 20 år är häpnadsväckande. Hur många skolor har gått i konkurs under dessa år och hur många före detta elever kommer att upptäcka att deras betyg är borta för alltid när de behöver ett nytt för att söka in på högskolan?
Att betygen ska sparas av dem som ansvarar för utbildningen är en självklarhet i vårt skolsystem. Men det var tydligen ingen viktig fråga för dem som fattade besluten om regelverket för de fristående skolorna i början av 1990-talet. Den moderatledda regeringen var då så angelägen om att många fristående skolorna skulle etableras att de gav dem ett extremt friutrymme samtidigt som de fick mycket generösa ekonomiska villkor. Allt skedde dessutom snabbt utan utredningar, utan någon större offentlig diskussion och utan att någon information till allmänheten om regelverket. Den moderatledda regeringen såg inte till vare sig elevernas eller samhällets behov utan allt de gjorde var inriktat på att skolföretagen skulle få så bra villkor som möjligt.
Under parollen ”Europas bästa skola” marknadsfördes den moderata skolpolitiken. En märklig paroll eftersom den svenska skolan då var bland de bästa i världen. Men det förstod inte Moderaterna eftersom de var förblindade av sin egen svartmålning av den kommunala skolan. Dessutom var de var närmast religiöst övertygade om att en privatisering av skolan skulle ge såväl bättre resultat som en pedagogisk utveckling och dessutom lägre kostnader. Inget av det har inträffat.
Nu visar det sig att deras försummelser dessutom leder till att elevernas betygskataloger i flera fall är bortslarvade. Den moderata skolpolitiken från 1990-talet är en katastrof.
Sten Svensson, skoldebattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
