I svensk politik finns två framträdande geografiska skiljelinjer. En nord-syddimension: socialdemokraterna är mycket starkare i norr än i söder. Och en stad-landsbygdsdimension: centerpartiet och kd är starkare på landsbygden, socialdemokraterna är starkare i bruksorterna och folkpartiet, moderaterna och miljöpartiet i storstäderna.
Var femte väljare finns i huvudstadsregionen, och ingenstans är rörligheten så stor som där. Valet 2010 kommer att avgöras i Stockholm menar statsvetarna Tommy Möller och Göran von Sydow i en ny rapport från SNS. Socialdemokraternas svagaste valkrets i riksdagsvalet 2006 var Stockholms stad (23,3 procent). Moderaternas starkaste var Stockholms län (38,4 procent).
Lägre andel offentliganställda, färre storföretag, fler småföretagare. Färre klassiska industrier, fler som arbetar inom handel och service. Stockholm är annorlunda och detta annorlunda röstar just nu borgerligt. Frågan är varför.
Möller och von Sydow skriver om att när nationalstatens roll minskar kan vissa regioner uppleva sig ha mer gemensamt med andra närliggande städer, inte sällan i ett annat land, än med andra regioner i det egna landet. Storstäder orienterar sig mot ett nätverk av andra större städer även om dessa är geografiskt avlägsna.
Däremot finns det inget ödesbestämt i att storstadsväljare är borgerliga vilket ibland antyds. I Europa är sambandet snarast det omvända. Att vara förändringsinriktad är inte att vara höger, det är bara så vänstern har tillåtit det att uppfattas i Stockholm. Och i grund och botten handlar det nog om mer konkreta ting än värderingar och storstadsidentitet.
Den ickesegregerade staden skapades i en tidsålder av inbördes beroenden och ekonomisk sammanflätning mellan borgare, tjänstefolk och arbetare. Under 1800-talet bodde överklassen i gatuhusen och tjänstefolket i gårdshusen. I dag finns inte längre några direkta skäl för invånare från skilda samhällsklasser och med skilda ekonomiska resurser att bosätta sig på samma ställe. I kombination med att de rikare blir allt rikare och de fattigare allt fattigare accelererar segregationen.
56 miljoner människor befinner sig på flykt i Europa och de flesta söker sig till de större städerna, eftersom möjligheten att försörja sig där är störst. London och Paris har i dag bostadsområden med människor i djup misär. Stockholm är inte där än, men problematiken finns, den är specifik för storstaden och kräver nya politiska lösningar.
För att hantera denna nya verklighet i storstäderna krävs med andra ord en mer aktiv och ny storstadspolitik. Stockholm representerar en ny politisk verklighet som kräver nya svar från vänster. Idag uppfattas vänstern som att den varken vill eller kan svara på de specifika problem som finns i Stockholm. Och problemet som finns i Stockholm är inte att det finns fler medelklassväljare (det är bra), problemet är att klyftorna här är större och håller människor tillbaka.
Det borde vara angreppspunkten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
