Äldres hemlöshet är en blind fläck, samtidigt växer gruppen som befinner sig i riskzonen. Politiken måste ta problemet på allvar, skriver direktor Marika Markovits.
När jag tillträdde som direktor för Stockholms Stadsmission 2004 betraktades äldres hemlöshet inte som någon stor utmaning. Medan barnfamiljer och unga fick berättigad uppmärksamhet av forskare och medier, fördes knappt några diskussioner om hemlöshet bland personer som nått pensionsåldern.
Tio år senare är situationen både densamma och fullständigt förändrad. För medan äldres hemlöshet fortfarande är en blind fläck, både i samhällsdebatten och i forskningen, befinner sig en växande grupp äldre i riskzonen för att hamna i hemlöshet.
Vi på Stockholms Stadsmission möter allt fler äldre som saknar en fungerande boendesituation. En av dem är Ulla, i dag 84 år gammal. För fyra år sedan hamnade hon på gatan. Ulla hade då levt i sin dotters hyreslägenhet i 14 år, aldrig missat en hyresavi och aldrig fått några klagomål från grannarna. Men då det var Ullas dotter som stod på kontraktet var hyresvärdens besked glasklart: avtalet skulle sägas upp. Konsekvensen blev flera år i hemlöshet innan Ulla till slut fann en ny bostad.
Ullas berättelse visar samhället när det är som fyrkantigast. Tyvärr är hennes erfarenheter inte unika. Alltför ofta ser vi på Stockholms Stadsmission hur äldre hamnar i kläm när kontakten mellan kommunens förvaltning och bostadsbolagen brister. Vi ser också hur stödbehovet bland personer över 65 år både ökar och skiftar karaktär.
Våra aktiviteter riktade till gruppen syftade länge till att skapa gemenskap och bryta social isolering. Numera handlar våra insatser istället allt oftare om att hjälpa människor i deras myndighetskontakter och att tillgodose basala behov som mat, vård och hjälp att hitta en bostad.
I dag lever 1 500 personer äldre än 65 år i hemlöshet i Sverige, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. Tyvärr kan många fler framöver gå samma öde till mötes som Ulla. När andelen fattigpensionärer ökar och alltför få billiga hyresrätter byggs ökar risken för hemlöshet i gruppen. Andelen pensionärer med låg ekonomisk standard förväntas öka fram till år 2060, visar en prognos som den statliga Pensionsåldersutredningen presenterade 2011.
Stockholms Stadsmission och flera andra idéburna organisationer bidrar till att mildra äldres utsatthet. Men för att åstadkomma en bestående förändring krävs att politikerna, såväl kommun som stat, agerar. I vår senaste hemlöshetsrapport, Hemlös 2014, identifierar vi de viktigaste stegen framöver.
Till en början måste kommunerna givetvis bli bättre på att samarbeta, både internt och med de lokala bostadsaktörerna. Äldre med en komplex problematik, men även människor vars enda utmaning är deras ålder, hamnar alltför lätt mellan stolarna när ingen vill ta ansvar för individen på det sätt som skedde med Ulla.
Det är en fullkomligt oacceptabel vårdslöshet av några av samhällets sköraste medlemmar.
Men även på regeringsnivå måste man agera. Den tidigare borgerliga regeringens hemlöshetssamordnare efterlyste i sin slutrapport en nationell hemlöshetsstrategi. En nationell handlingsplan av det slag som finns i både Finland och Danmark skulle givetvis inte lösa hemlöshetsproblematiken i en handvändning, men däremot tydliggöra utmaningarna och hjälpa vilsna kommuner att fokusera.
Men det krävs handling nu. Det är redan alldeles för många äldre i vårt land som saknar en trygg boendesituation.
Marika Markovits, direktor Stockholms Stadsmission
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
