Riskerna med kärnvapenalliansen Nato och risken för ett försämrat säkerhetsläge har redan innan krigsövningen Aurora är slut visat sig vara helt riktiga. Att fred bevaras bäst med andra metoder än militära framstår därmed som självklart, skriver Pelle Sunvisson, kampanjen Stoppa krigsövningen Aurora, inför den planerade aktionshelgen i Göteborg.
Kampanjen Stoppa Aurora står inför sin kulmen – aktionshelgen i Göteborg. Även om vi inte lyckas hejda krigsövningen är kampanjen att betrakta som framgångsrik.
Den kanske största framgången är att vår kritik tack vare ett envetet arbete nått ut. Det handlar om i storleksordningen hundratusen utdelade flygblad, tiotusen samtal på stan, tusen inlägg i sociala medier, insändare och debattartiklar, hundra intervjuer och tio större evenemang.
En mindre tillfredsställande framgång är att vi bevisligen hela tiden haft rätt i våra farhågor.
Vi pekade omedelbart på att det saknades garantier för att kärnvapenmakterna skulle lämna sina kärnvapen hemma. Här har det från officiellt håll sen hänvisats till en rad olika lagar och instanser.
Under debatten om Värdlandsavtalet hänvisade bland annat försvarsminister Hultqvist till en lag mot kärnvapen som inte finns. Trots upprepade försök har vi inte fått svar från Hultqvist om hur det egentligen ska säkerställas att vi i samband med övningen inte får in kärnvapen på svensk mark.
En mindre tillfredsställande framgång är att vi bevisligen hela tiden haft rätt i våra farhågor.
Svaret har i stället kommit i ett brev från den amerikanske försvarsministern Mattis. I brevet framförs enligt Svenska Dagbladet (31/8) ett hot om avbrutet samarbete om Sverige undertecknar FN-avtalet om ett globalt förbud mot kärnvapen. I texten framgår också det som hela tiden varit en öppen hemlighet:
»Den amerikanska militären avslöjar aldrig beväpningen i sina vapensystem, stridsflygplan och fartyg, om det är konventionella vapen, kärnvapen eller båda. Ett kärnvapenstopp på svensk mark utesluter då närvaro från USA:s försvarsmakt.«
Lika tidigt pekade vi på övningens försämrande effekt för säkerhetsläget kring Östersjön. För oss som följt krigsövningarnas utveckling var den lätt att förutspå. Vi har exempelvis sett hur den svenskledda flygstridsövningen ACE på ett knappt decennium växte till att bli världens största – och hur den omedelbart kontrades med en ännu större rysk övning.
Med två rekordstora övningar på vardera sida Östersjön är läget nu sämre än det varit någon gång under de senaste tjugo åren. Några få misstag eller missförstånd skulle i värsta fall kunna leda till öppen konflikt. Extra allvarligt blir det då Ryssland nyligen samövat med Kina (världens näst största krigsmakt) i Östersjön och Sverige nu alltså bjudit USA (in den enda kvarvarande militära supermakten) till en övning med Ryssland som den utpekade fienden.
Några muntliga bekännelser till kommunismen står sig antagligen ganska slätt mot folkrättsbrotten i Irak.
Två av de tre argument som kampanjen bygger på – riskerna med kärnvapenalliansen Nato och risken för ett försämrat säkerhetsläge – har alltså redan innan övningen är slut visat sig vara helt riktiga. Det tredje – att fred bevaras bäst med andra metoder än militära – framstår därmed också som självklart.
Kampanjen har som väntat kritiserats av olika Nato-förespråkare. Det är naturligtvis i sin ordning. Om det är något vår gemensamma säkerhet förtjänar är det öppen debatt och kampanjen grundades för att få till stånd en sån debatt. I takt med att våra argument har stärkts ser vi emellertid hur kritiken degenererat. Den handlar allt oftare om det som kallas guilt-by-association, skuld genom samröre. I en ledare i Dagens Nyheter 8/9 skrivs exempelvis följande:
»Det är skrämmande att det svenska demokratiskt seriösa Natomotståndet accepterar att beblanda sig med just Putinlakejer och antidemokrater.«
Visst går det att föra debatten på den nivån, långt från sakfrågan. Jag tror emellertid att inte bara debatten och vår gemensamma säkerhet utan också Nato-vännerna står att förlora på en sån utveckling.
Ponera att ett par journalister börja ta reda på med vilka svenska soldater och officerare nu egentligen gnuggar axel. Några muntliga bekännelser till kommunismen står sig antagligen ganska slätt mot folkrättsbrotten i Irak.
Pelle Sunvisson representerar kampanjen Stoppa krigsövningen Aurora.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
