Skandal att Eritrea kan fortsätta driva in skatt från människor i Sverige.
Våldsamheterna kring en eritreansk kulturfestival på Järvafältet i Stockholm har ännu en gång tydliggjort de starka spänningar som finns mellan eritreaner i Sverige.
På ena sidan regimanhängare, som stöttar diktatorn Isaias Afewerki. På den andra regimens motståndare, människor som flytt från diktaturen och som gör vad de kan för att motarbeta den, även på svensk mark.
Dagens Nyheter hade igår en utmärkt artikel i ämnet.
– Kulturfestivalen finns till för att stärka regimens grepp om diasporan och generera inkomster, konstaterade Semhar Ghebreselassi, som kom till Sverige 2015 och var med och organiserade en demonstration mot festivalen 2017.
Det officiella Sverige har haft svårt att förhålla sig till konflikten
Festivalen har funnits i 25 år och mötts av protester nästan lika länge. När organisationen Reportrar utan gränser 2004 arrangerade vad som troligen var det allra första seminariet för att samtala om Dawit Isaaks fall slutade det med att mötet stördes av regimanhängare som kastade stolar mot oppositionella som var på plats.
Konflikterna är en logisk effekt av att Eritrea utvecklats till en av världens hårdaste diktaturer samtidigt som många i diasporan ändå stöttar den.
Många jag talat med sedan kravallerna har ställt frågan hur det kan komma sig. Varför stötta ett land man flytt ifrån?
En förklaring är att många flydde hit under kriget som ledde fram till befrielsen från etiopiskt styre i början av 1990-talet. De som flydde då befann sig på samma sida som Afewerki, och en del av dem har inte vikit från hans sida sedan han förvandlats till fullblodsdiktator.
Och i motsats till dessa är de flesta som kommit hit på senare år alltså oppositionella. De har flyr från fattigdomen och förtrycket i landet, eller från omänskligt långa militärtjänstgöringar.
Det officiella Sverige har haft svårt att förhålla sig till konflikten. Det gäller bland annat den bisarra skatt som Eritrea avkräver alla som lever i andra länder. Eritreaner i Sverige förväntas betala 2 procent av sin inkomst direkt till regimen i hemlandet. Systemet administreras av Eritreas ambassad i Stockholm.
Skatten infördes kort efter självständigheten på 1990-talet och då var de flesta i diasporan beredda att betala för att stötta uppbyggnaden av ett nytt Eritrea. Men sedan har skatten blivit kvar. Det eritreanska parlament som införde skatten har inte sammanträtt sedan 1997.
En del svensk-eritreaner betalar fortfarande frivilligt, men många vittnar både i Sverige och andra länder om att diktaturens indrivning, via dess ambassader, sker med hot och utpressning.
Den som inte betalar skatten får inte möjlighet att sälja tillgångar i Eritrea och kan inte resa hem till släktingar och vänner.
Om detta har det skrivits massor av artiklar och rapporter och även lagts politiska förlag. Liberalen Fredrik Malm har gång på gång lagt motioner till riksdagen i ärendet. För några år sedan konstaterade han bland annat att diasporaskatten ”syftar till att finansiera en totalitär regim och drivs in på ett sätt som är att betrakta som utpressning. Den går inte att jämföra med den skatt som till exempel utlandssvenskar betalar. Dessutom dubbelbeskattas tusentals eritreaner eftersom Sverige inte har något skatteavtal med Eritrea.”
Han krävde att den dåvarande regeringen skulle stoppa skatteindrivningen.
Liberalerna har även tagit fram ett konkret program för hur det skulle gå till att stoppa den.
I den andan borde Liberalerna nu se till att regeringen agerar i frågan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
