Stoppa marknadiseringen av arbetet

Ökningen av delade turer, allmän visstid och hyvlade tjänster visar hur marknadskrafterna tränger i sig allt djupare in i arbetets sfär.

Den pessimistiske tyske sociologen Wolfgang Streeck skriver i How will capitalism end? att all kapitalism måste bygga på ett icke-kapitalistiskt fundament för att överhuvudtaget fungera. I hans ögon är nyliberalismens framgångar en pyrrhusseger. Enligt Streeck håller västvärldens kapitalism på att förgöra sig själv. En period av kaos väntar.

Streeck hämtar inspiration från Karl Marx, men ännu mer från en annan Karl, nämligen den österrikiske ekonomen Polanyi (1886-1964). Polanyi kritiserade den kapitalistiska kommodifieringen, det vill säga att alla samhälleliga resurser förvandlas till varor på en marknad. En av de samhälleliga resurser som enligt både Streeck och Polanyi måste skyddas från marknadens nedrivande effekt är arbetet.

Försäljning och köp av arbetskraft är visserligen en handel som fortfarande är starkt reglerad. Arbetsgivaren kan inte köpslå med den anställde hur som helst utan är skyldig att följa lagar och kollektivavtal, förutsatt att kollektivavtal existerar. Vad vi ser i Sverige och flera andra länder är dock att marknadskrafterna tränger in i arbetets sfär.

I LO:s rapport Anställningsformer och arbetstider 2017 konstateras att andelen tidsbegränsade jobb ökat sakta men säkert sedan början av 1990-talet. Fler tidsbegränsade anställningar är just ett avgörande steg mot att förvandla arbetet till en vara bland andra. Den enskilda arbetstagaren har inget långsiktigt skydd och arbetsgivaren kan plötsligt sluta köpa arbetskraften.

Den klassmässiga skillnaden är också stor. Av tjänstemännen har 12 procent en tidsbegränsad anställning medan andelen bland arbetare är 21 procent. Tidsbegränsade anställningar är också vanligare bland kvinnor än bland män. Högst är andelen bland kvinnliga arbetare, där 25 procent har en tidsbegränsad anställning.

Kampen för trygga jobb går hand i hand med kampen mot arbetslöshet.

En annan förskjutning är att arbetsgivarna allt mer sällan behöver motivera varför anställningen är tidsbegränsad. Den juridiska formen för detta är allmän visstid. I dagligt tal används dock för det mesta andra uttryck, som anställning per timme, sms-anställning eller tillfälliga inhopp.

Vid sidan av ökningen av tidsbegränsade anställningar finns bemanningsanställningar, hyvlade tjänster (där arbetsgivaren tvingar personal att arbeta kortare tid mot deras egen vilja), delade turer (med ett pass på förmiddagen, ett långt mellanrum och sedan ett pass på eftermiddagen) och oäkta egenföretagare, där tidigare anställda mot sin vilja tvingas att utföra samma arbete som tidigare men nu i rollen som F-skattare.

Streecks och Polanyis ideal är en inbäddad kapitalism. Streeck misstror emellertid att den inbäddade kapitalismen kommer att kunna överleva, för Polanyi var det ett möjligt ideal. Själv tror jag att en avgörande fråga i dag, för den som vill försvara den inbäddade kapitalismen, är att förhindra en fördjupad marknadisering av arbetet. Det är svårt att ens föreställa sig vad det skulle innebära om det togs flera ytterligare steg mot ett avreglerat arbetsliv. Vad vi skulle få se är inte bara ökade klyftor i inkomster, utan också växande gap i fråga om utsatthet, hälsa och för tidig död.

Kampen för trygga jobb går hand i hand med kampen mot arbetslöshet. Hög arbetslöshet öppnar för en avreglering av arbetsmarknaden. Det återkommande argumentet för mer »flexibla« lösningar är att de skulle skapa fler jobb. Men det går också att genom beslut i riksdag och genom skrivningar i avtal öka tryggheten. Några krav som borde stå i fokus är nej till allmän visstid, nej till hyvlade tjänster, nej till delade turer samt en striktare reglering av bemanningsbranschen.