ledare Att Stockholm stads »krispaket« till kulturutövarna består av en omfördelning av befintliga medel kan inte beskrivas som annat än ett hån. Om politiker inte inser att kulturen inte fungerar som andra branscher kommer oersättliga värden att gå förlorade under pandemin.
Just nu är det svårt att se ljuset i tunneln. Konsekvenserna av covid-19 är väldigt kännbara. Ekonomin ligger i spillror. Människor är sjuka eller riskerar att dö. Den sociala isoleringen medför att psykisk ohälsa och våld i nära relationer snabbt ökar.
Mitt i allt detta behövs kulturen mer än någonsin. Det bästa, ibland enda, sättet att uthärda hemmakarantänen är att ta del av litteratur, teveserier, film och teater på nätet. Mitt i ensamheten kan det uppstå en paradoxal gemenskap, som när min 75-åriga mamma – änka och isolerad sen fem veckor – ringde och med tacksamhet i rösten berättade att hon sett körverket »Förklädd Gud« från Berwaldhallen på SVT Play. Genom upplevelsen var vi tillsammans igen.
Men precis som för mediehusen, vars journalistik aldrig varit så eftertraktad som nu, har branschen svårt att omsätta det nyvaknade kulturintresset i intäkter. Nästan alla kulturinstitutioner och kulturföretag påverkas katastrofalt av krisen. Den fysiska bokförsäljningen störtdyker, och kompenseras inte av motsvarande uppgång i nätförsäljning. Alla teatrar är stängda, liksom biograferna och konsthallarna.
I Norge har över tusen teatermedarbetare permitterats därför att institutionerna inte har råd att betala ut löner. Film- och teveinspelningar läggs ner eller skjuts på framtiden, festivaler, mässor och författarframträdanden ställs in.
Respekten för konstnärliga utövare har tidigare visat sig låg. Man kanske rentav bör tala om förakt.
En stor andel av Sveriges kulturarbetare, som många redan lever under existensminimum, kommer att helt förlora sina levebröd under de närmaste veckorna och månaderna. Intresset var därför stort när kulturborgarrådet i Stockholm, Jonas Naddebo (C) i förra veckan presenterade sitt efterlängtade så kallade krispaket för kulturen i Stockholm.
Det visade sig vara på futtiga 20 miljoner, pengar som dessutom redan tidigare vikts för projektstöd till konstnärliga verksamhet. Resultatet av stödet blir alltså ett nollsummespel. Ett falsarium och ett hån mot stadens kulturutövare som utgör huvudstadens själva livsnerv, kallar 1105 kulturaktörer det i ett upprop här på Dagens Arena.
Nu vädjar Teaterförbundet till Naddebo att ompröva förslaget som ska behandlas i kulturnämnden den 21 april. Att enbart omfördela befintliga kulturstöd får förödande konsekvenser för Stockholms kulturliv på lång sikt, står det i en skrivelse, riktad till bland andra kulturnämndens ledamöter.
Jag är rädd att man även denna gång kommer att tala för döva öron. Respekten för konstnärliga utövare har tidigare visat sig låg. Man kanske rentav bör tala om förakt. Men om Naddebo och hans kollegor i andra kommuner, liksom regering och riksdag, inte inser att kulturens infrastruktur inte är som andra branschers – den är ett skört ekosystem – kommer oersättliga värden att gå förlorade.
En framtid utan kultur är faktiskt ingen framtid.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
