”Storskalig produktion har gått överstyr”

Att intressera sig för samhället och landskapet i närheten behöver inte vara nationalism. Det skriver Johan Enfeldt (FP) och Maria Enfeldt (bonde).

I Dagens Arenas ledare ”Inplastad nationalism” skrev Daniel Mathisen om konsekvenserna av våra val i livsmedelsbutiken och om det han kallar den nationella hembygdsnostalgin i klimatpolitiken. Han har i många stycken rätt, men att som konsument välja närproducerat handlar också om andra värden.

Svenskt är inte nödvändigtvis vare sig miljövänligt, rättvist eller klimatsäkert. Där har Daniel helt rätt. En svensk köttbit kan mycket väl ha gett en arbetare i Brasilien skador av giftet Paraquat eftersom den icke-ekologiska produktionen i Sverige till stor del är beroende av kraftfoder baserat på importerad soja. Giftet Paraquat förbjöds i Sverige redan 1983, och är efter ett svenskt överklagande förbjudet i EU sedan 2003, men senast i helgen misslyckades man återigen med att genomdriva ett internationellt förbud. Det innebär att arbetare i sojaproduktionen i Sydamerika även fortsättningsvis riskerar svåra skador.

Etiketten ”Svenskt” säkrar alltså att produktionen i Sverige skett enligt våra regler, men säger inget om arbetsvillkor eller miljöpåverkan i de länder där exempelvis foder produceras. Situationen är dock inte generellt sett bättre för importerade varor. Den konsument som vill säkra att inga gifter används gör bäst i att leta ekologiska varor, den som vill säkra rättvis produktion i exempelvis Sydamerika får fler och fler Fairtrademärkta produkter att välja bland.

Det finns i huvudsak två, eller i händelse av kris tre, argument för att välja svensk mat:

• För det första handlar det om landskapet och människorna utanför städerna. En kock på en restaurang i Storbritannien gav i radio för några år sedan ett rakt svar på varför hon satsade på närproducerade råvaror: ”To support local community”. Precis så menar vi att man måste se på begreppet närproducerat. Det handlar i första hand om att stödja lokalt företagande och att bry sig om landskapet i närheten. Det är strängt taget inte konstigare än att intressera sig för den framtida utformningen av Slussen. Skillnaden är att utformningen av stadsbilden oftare styrs av politiska beslut, medan konsumtionsmönstren vad gäller livsmedel har stor betydelse för hur landskapet utvecklas.
• För det andra handlar det om att köpa livsmedel som är producerade enligt de många gånger hårdare regelverk som vi i demokratisk ordning beslutat om här. Skillnaderna mot omvärlden är störst när det gäller saker som djurhållning, slakt och transporter. Svenska regler förhindrar längre transporter än 8 timmar i sträck (vilket är mycket lång tid för ett betesdjur), i EU gäller till exempel 24 timmar.
• För det tredje – och i dag ganska bortglömt – kan det i händelse av en internationell kris (krig, naturkatastrof, smitta) visa sig viktigt med en inhemsk livsmedelsproduktion.

Inget av dessa tre skäl har dock självklart någon koppling till miljövänlig produktion. För det krävs ekologiska produkter, svenska eller importerade.

Med tilltagande industriell produktion (som långtifrån alltid är miljövänlig, klimatsäker och rättvis) har det också blivit allt svårare även för producenterna att ha tillräcklig kontroll på hela kedjan. När några barn tidigare i år Västerås smittades av Ehec efter att ha ätit hamburgare visade det sig att köttet kom från sex (6!) olika slakterier i fyra (4!) länder. Att vi nått ett läge där DNA-tester måste göras på färdigmat för att säkra innehållet är bevis nog på att den storskaliga produktionen gått överstyr.

Johan Enfeldt, tidigare kommunpolitiker (fp) och månskensbonde, Björklinge
Maria Enfeldt, bonde, certifierad ekologisk uppfödning av lamm, Björklinge