Storslam för Sverigedemokraterna

Ledare Liberalerna har fått vika sig på i stort sett varje punkt. Johan Pehrson pratade mest runt på presskonferensen.

Alla hinder för en ny borgerlig högerregering är nu undanröjda. Ulf Kristersson kommer att leda den mest högerinriktade svenska ministären på över hundra år. På måndag blir han vald till statsminister.

Alliansen konstituerades på sin tid hemma hos Maud Olofssons hem i Högfors i Ångermanland. Den nya högerregeringens regeringsprogram däremot slutförhandlades på Tidö slott, som uppfördes under stormaktstiden av Axel Oxenstierna och som sedan slutet av 1800-talet befunnit sig i släkten von Schinkels ägo. Nu har Carl-David von Schinkel upplåtit sin privata bostad åt de fyra högerpartiernas partiledare. Symboliken är övertydlig.

Det är inte lätt att identifiera en enda fråga som Liberalerna kan skryta med

Regeringsprogrammet kan bara beskrivas som storslam för Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson misslyckade bara på en enda punkt, partiet kommer inte att ingå i den nya regeringen. Men Sverigedemokraterna får ett samordningskansli i regeringen och kommer att vara delaktig i alla politiska processer på departementen och förstås medverka i budgetförhandlingarna. Något Ulf Kristersson tidigare varit skeptisk till och Liberalerna avvisat som en ”röd linje”. Det råder inga tvivel om vem som hållit i taktpinnen.

Överenskommelsen är förstås mest problematisk för Liberalerna. Och Liberalernas Johan Persson gjorde också ett synnerligen splittrat, ofokuserat och osäkert intryck på fredagens presskonferens. Det var mest allmänna ord. Han kommer väl som minister att få ansvar för skolan, och talade väl om kulturen och idrotten. Han pratade runt. Men Liberalerna har fått vika sig på i stort sett alla andra områden. Det är inte lätt att identifiera en enda fråga som Liberalerna kan skryta med. Inte ens biståndet är fredat. Den enda ”segern” är väl att partiet nu ingår i regeringen.

Det var Jimmie Åkesson som presenterade regeringens nya invandring- och integrationspolitik. I praktiken har partiet fått igenom alla sina krav inom partiets mest prioriterade politikområde. Det är som Jimmie Åkesson uttryckte det ett definitivt paradigmskifte i svensk invandringspolitik. Antalet kvotflyktingar ska minska. Det blir visitationszoner i utsatta områden. Flyktingar ska själva få betala för sitt mottagande. Permanenta uppehållstillstånd försvinner. Med mera. Med mera.

Medan Kristdemokraternas Ebba Bush talade om en karta på vägen mot förstatligad sjukvård. Vattenfall ska ges i uppdrag att bygga ut kärnkraften. Ja, alla utom Liberalerna kunde visa upp politiska segrar.

Och Ulf Kristersson pekade förstås ut riktningen i den ekonomiska politiken, partiets mest prioriterade politiska fält. Det ska bli ett bidragstak och sänkt skatt för privat sparande. Den moderata ekonomiska politiken kommer att vara basen för den nya regeringen på många sätt. Men moderaterna har fått släppa ett av partiets viktigaste krav, nämligen kravet på en sänkning av a-kassan, något Ulf Kristersson ”kan leva med”. Det är ytterligare en seger för Sverigedemokraterna. Och det ska bli en utredning om tandvårdsreform. Båda dessa ställningstaganden är förstås välkomna. Men Sverigedemokraterna accepterar på andra områden grunderna i Moderaternas ekonomiska politik.

Bilden är entydig. Det är Jimmie Åkesson som är den store vinnaren 2022. Han kommer att vara en del av regeringen och ändå inte. Han har satt dagordningen. Och förblir ändå lite utanför. Sverigedemokraterna kan distansera sig från regeringen när det passar. Det blir de tre andra partierna som ställs till ansvar när det bränner till. Då kommer Jimmie Åkesson att göra sig oanträffbar, och sälla sig till kritierna. Sverigedemokraterna har alltså dikterat villkoren. Sverige tar ett stort steg åt höger. Liberalerna har kapitulerat. Sverigedemokraterna jublar. Moderaterna och Kristdemokraterna ”gillar läget”.

Det var klang och jubel för den nya regeringen, om man ska tro den glädjestrålande Ulf Kristersson. Men det var tomt på ett annat centralt och nu akut område. Sverige står just inför stora och unika ekonomiska utmaningar och vi kommer att gå in i en tuff vinter, präglad av krig, energikris och exploderande inflation. Det hörde vi inget särskilt om under presskonferensen och adresseras egentligen inte heller i regeringsöverenskommelsen, förutom i allmänna ordalag. Bara om några månader kan de ekonomiska och politiska förutsättningarna se helt annorlunda ut. Regeringen har ett svagt program och dåliga förutsättningarna för att navigerade i denna oroliga, osäkra och oförutsägbara tid. Politiken lär framöver och inte minst i vinter få hantera dessa kriser. Politiken handlar inte bara om att ge allt åt alla, särskilt inte bara full pott till Sverigedemokraterna. Inte undra på att Liberalernas partiledare mumlar och stakar sig.