Utrikes Om inte västvärlden vill skicka vapen till Ukraina kan de åtminstone hjälpa till med att bemöta den ryska propagandan och desinformationen som sprids på sociala medier, skriver Hanna Hopko.
I december, när min tioåriga dotter frågade om hon kunde få ett marsvin föreslog jag att hon väntar till efter nyår. Under förra månaden, när vi stod inför det överhängande hotet från 140 000 ryska trupper som samlades vid vårt lands gräns, diskuterade vi de logistiska utmaningarna av att evakuera ett marsvin till västra Ukraina vid en invasion. En sådan existentiell fars har det vanliga livet blivit när vi är under belägring.
Nu har invasionen börjat. Men även om världen med rätta kommer att vara upptagna med bilder av pansarvagnar och trupper som rullar över gränserna, så har Ukrainas kamp mot destabilisering sponsrad av den ryska staten bedrivits online i flera år. Genom använda deras omfattande verktygslåda med inrikes och internationell statsmedia, trollfabriker och nyttiga idioter, har Kreml spridit en stor mängd lögner om Ukraina i hela världen. Denna störtflod har inneburit att många människor över hela världen tror att Kiev och NATO är angriparna och att en respons från ryska styrkor skulle vara ett motiverat försvar.
En annan strategi som Kreml använt är whataboutism, att cyniskt hålla upp en spegel för att avslöja ett enligt dem västerländskt hyckleri. Ni ifrågasätter att vi bombar Syrien? Vad säger ni om er invasion av Irak? Det handlar inte om att försvara Rysslands agerande, målet är i stället att övertyga om att det i slutändan inte finns någon skillnad mellan en illiberal regim och en liberal demokrati, förutom att den förra åtminstone inte låtsas att vara någonting annat. I en ukrainsk kontext uppstår den här taktiken frekvent när Putin uttrycker oro över Kievs påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter mot rysktalande.
Under invasionen av östra Ukraina, spreds i ryska statsmedia en serie av hemska berättelser som hävdade att barn dött på grund av den ukrainska armén. De var fabricerade endast med intentionen att spä på hatet och de fortsätter än i dag. Chefen för den engelskspråkiga nyhetskanalen Russia Today undrade hysteriskt om Kiev kommer att bygga koncentrationsläger i öst. Putin har själv skrivit en hel del om hur han inte erkänner den ukrainska identiteten eller staten.
En behöver endast titta mot Krim, annekterat 2014, för att bevittna hur de stora hoten mot rysktalande finns i områden som Ryssland har ockuperat. Mängder av ursprungsbefolkningen Krimtatarer har dömts på falska grunder för extremism; ett dussintals fler förtvinar i arrest. Deras cellkamrater inkluderar journalister som Vladyslav Yesypenko, en medarbetare på Radio Free Europe, som påstår sig bli torterad med elektrisk chock och som riskerar upp till 18 års fängelse. Hundratals fler som har arresterats utan vederbörlig rättsprocess i fängelsehålor i ockuperade Donets och Luhansk används ses en varning vad gäller nivån av skydd försedd av ryska ”befriare”.
Ukrainas pågående demokratiseringsprocess är ett maraton, inte ett lopp. Reformering av offentliga tjänster och domstolar, förstärkandet av rättsstatsprincipen, att bryta korruption och oligarkernas herravälde är återstående nyckelmål. Trots det etablerar Ukraina sig snabbt som en ledare i att bemöta desinformation, hybrid krigsföring och cyberattacker. Hemmagjorda nyhetsorganisationer och medieinitiativ som Euromaidan Press och StopFake.org har blomstrat sedan Maidanprotesterna 2014.
En nyligen framtagen begäran med över 25 000 underskrifter, om att uppmana Google, YouTube och Facebook att öppna kontor i Kiev för att kunna bemöta säkerhetshotande information genom moderering av innehåll i sociala medier från Ryssland, har lämnats in till presidentens kontor. Om några av Ukrainas allierade är motvilliga att skicka tunga vapen till landet, så skulle det vara ett värdefullt bidrag att assistera de spirande anti-desinformations-aktivisterna. Dessutom måste internationella sanktioner utökas till att inkludera ryska propagandister som TV-programledare och chefer, så väl som pressen på internationella märken som använder sina reklamintäkter till att föra krig mot demokratin.
Putin kommer att låta Ukraina och Europa sitta som på nålar med oförutsägbara militära manövrar, beväpning på sociala medier, och expansionen av sin propagandas ekosystem. Ryssland borde stämplas som en statlig sponsor av terrorism, i solidaritet med Ukrainas anmälan mot Ryssland i Internationella domstolen. Särskilt borde ”Wagnergruppen” – en Kremllänkad rysk legosoldatsorganisation som uppges vara verksamma i flera länder, inklusive Ukraina – bli stämplade som en terrororganisation.
Nyligen varnade president Biden att den amerikanska demokratin står inför det största hotet sedan inbördeskriget. USA kanske skulle blicka mot Ukraina – på frontlinjen fysiskt och digitalt – för att hitta exempel på hur man försvarar frihet och verklighet.
Hanna Hopko är en ukrainsk politiker och tidigare ordförande i det ukrainska parlamentets utrikesutskott. Hon är styrelseordförande i National Interest Advocacy Network ”ANTS” som stöttar mänskliga rättigheter och demokrati i Ukraina.
Översättning från engelska: Olle Bergvall
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
