söndagskrönikan Stockholms stads planerade affär med Internationella Engelska skolan har väckt debatt. IES ligger helt enkelt steget före demokratin, skriver Veronica Palm.
Det börjar bli mer och mer uppenbart att skolmarknad inte är en smart idé, men också att friskolor i sig är ett problem. Våra barns undervisning är helt enkelt för viktig för att överlämna åt marknadskrafter och privata aktörer. Som om den grundläggande idén om en skola för alla inte vore nog så läcker obehagliga beskrivningar av friskolors inre liv ständigt ut. Det finns på vissa ställen en minst sagt tveksam syn på både mänskliga fri- och rättigheter och på barn. Det handlar om religiösa inslag, begränsad meddelarfrihet och nu senast Engelska skolans unkna iver att kontrollera flickors klädsel. Dessutom är det ett slöseri med skattemedel, att pengar avsedda för skola blir vinstutdelning till ägare av privata skolbolag. Det behöves mer resurser till skolan, inte mindre.
Efter de senaste turerna med Engelska skolan kunde man lätt tro att friskoleivrare skulle hålla lite längre profil. Sitta still och hoppas på att även den här stormen blåser över, men då gör de motsatsen. Imorgon kommer Stockholms stad på sitt fullmäktigesammanträde ha ett ärende om försäljning av skolfastigheter och idrottshallar till just Engelska skolan. Efter nästan ett år av hemlighetsmakeri offentliggjordes förslaget till avtal mellan kommunen och Engelska skolan i samband med att beslut skulle tas i kommunstyrelsen. Och det var häpnadsväckande.
Både friskolornas ägare och vurmare börjar ana ett reellt hot.
Engelska skolan får, genom sitt fastighetsbolag Nystad, köpa den skolfastighet de idag hyr av kommunen, plus en idrottshall i samma område, plus en idrottshall till. Som motprestation ska de bygga två nya idrottshallar och ännu en skolbyggnad. Totalt kommer de alltså äga till två skolbyggnader och fyra idrottshallar. De idrottshallar som redan finns används idag av kommunala skolor i närheten och är övrig tid fylld av barn- och ungdomsverksamhet som bedrivs av idrottsrörelsen och föreningslivet.
Kommunen säljer hallarna för att sedan hyra tillbaka dem av Engelska skolan. Det verkar onekligen som en ganska dålig affär. Till det så innehåller avtalet en överenskommelse om att Engelska skolan kan lämna samarbetet om skolpengen eller andra förutsättningar ändras. Alltså om demokratiskt beslutade lagar och förutsättningar gör att driva friskola inte längre är som att tälja guld med smörkniv.
”Men det är ju bara husen det handlar om”, kanske någon tänker. Jo, precis, men skolhus är central infrastruktur för samhällsviktig verksamhet – skola. Dessutom blottar försäljningen en osund, för att inte säga oetisk, relation mellan kommunen och Engelska skolan.
Moderaterna har besvarat varje fråga kring affären med att det är ”strategiskt viktigt”. Det är lätt att uppfatta det som korkat, men jag tror de faktiskt anser att det är strategiskt. Både friskolornas ägare och vurmare börjar ana ett reellt hot. I befolkningen finns sedan länge en överväldigande majoritet som är mot privat vinstutdelning i välfärden. S-kongressen tog tydligt ställningstagande mot marknadsskola. Och de senaste opinionssiffrorna visar på maktskifte i stadshuset och nationellt ett ökat stöd för de partier som står till vänster.
Nog är det då ”strategiskt viktigt” att slumpa ut infrastruktur som gör kommunen beroende av Engelska skolans fastigheter under lång tid framöver. Då kan de bita sig fast och fortsätta tjäna pengar på våra skattepengar, även om lagar och majoriteter ändras. De ligger helt enkelt steget före demokratin. Nej, det är inte korkat. Det är en höger som till varje pris vill motarbeta möjligheten att bryta ojämlikheten i skolan och ge varenda barn rätten till den bästa utbildningen.
Veronica Palm är f d riksdagsledamot för S, och beskriver sig själv som ”Feminist, antirasist och mycket snällare än somliga tror”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
